| Publicerad 1930 | Lämna synpunkter |
HALLUCINATORISK hal1usi1natω4risk l. -lɯ-, l. -sin1-, adj.
i sht psykol. o. psykiatr. adj. till HALLUCINATION: som består av l. utmärker l. har hallucination(er). Hallin Hels. 2: 303 (1885). Rus .. jagade .. upp hans fantasi .. till hallucinatorisk styrka. Hallström Händ. 313 (1927). Böök 4Sekl. 96 (1928).
Spalt H 86 band 11, 1930