Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HALOID hal1oi4d l. ha1l-, l. -ω- l. -å-, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[till gr. ἅλς, salt (se HALO-); jfr t. o. eng. haloid, fr. haloide; med avs. på bildningssättet jfr ANTROPOID, CISSOID m. fl.]
kem.
1) halogen, saltbildare. Almström KemTekn. 1: 31 (1844). 2UB 7: 388 (1903).
2) haloidsalt. 3NF (1928).
Ssg (till 1, kem.): HALOID-SALT, n. [benämningen införd av Berzelius] benämning på sådana salter vilkas negativa beståndsdel utgöres av en halogen (saltbildare). Berzelius ÅrsbVetA 1826, s. 190. FotogrT 1888, Profnr s. 8.

 

Spalt H 99 band 11, 1930

Webbansvarig