Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HAMMARSKIFTE ham3ar~skif2te, sbst.2, n.; best. -et.
Ordformer
(hambre- 1551. hammar- 1837 osv.)
Etymologi
[fsv. hamarskipt, jfr fsv. by ligger i hambri ok i forni skipt. Den urspr. bet. av förleden är oviss. Den har med olika motiveringar sammanställts med såväl HAMMARE, sbst.1, som HAMMARE, sbst.2; jfr HAMMARE, sbst.4 Jfr bl. a. Falkman Mått 1: 201 ff. o. AGFontell i Fennia LII. 1: 33 ff.]
(i fråga om äldre, i sht forntida förh.) viss (till sin närmare beskaffenhet omtvistad) ägoreglering av det till en by hörande jordområdet. Lindblad JurAfh. 52 (1837, 1853). Äldsta formen af ägoreglering var det s. k. hammarskiftet (fornskiftet), som omnämnes i de gamla landskapslagarna. I allmänhet antar man, att detta skiftessätt medgaf individuell äganderätt endast till själfva gårdstomten, att skog och äng voro oskiftade och att åkerlotterna bytte brukare hvarje år eller med vissa års mellanrum. Hellström NorrlJordbr. 134 (1917).
Anm. 1:o I fråga om förh. under nysvensk tid användes ordet i följande till sin reala innebörd icke fullt klara språkprov: Alla de bref, som de (dvs. tvenne byar) uppå det förra hambre skiftet uppå Forsö haft hafva. BtFinlH 3: 268 (1551).
Anm. 2:o Det fsv. uttr. i hambri osv. har upptagits i Lagförsl. 176 (c. 1609: i fornu skipte och hambre); jfr äv. följande ställe hos Spegel: Ther fans eij forno-skipt, eij hambre eller dike, / Ther war eij odelby på hela jorderike. Spegel ÖPar. 4 (1705).

 

Spalt H 212 band 11, 1930

Webbansvarig