| Publicerad 1930 | Lämna synpunkter |
HAMSA ham3sa2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) gripa med händerna; särsk. i uttr. hamsa efter (ngt), gripa efter (ngt). Så at han (på grund av vågorna) stundom slepte (den i vattnet flytande kistan) doch straxt hamsade effter och fick igen kistan. Wallius 2Likpr. 152 (1628). Men thet i wåtan åker sådda kornet .. kan intet skäras och samanbindas, utan måste med händerna hamsas och rifwas. Broman Glys. 3: 55 (c. 1730). FinKyrkohSP 5: 122 (c. 1778). Hamsa efter. Lundell (1893).
2) (vard.) uppföra sig slarvigt l. ovårdigt; tala tanklöst l. osammanhängande, prata strunt, flamsa, tramsa; hafsa. Nauckhof hamsade och talte däremot. HT 1918, s. 194 (1809). De Geer Lillie 150 (1880). Hamsa med flickorna (i köket). Östergren (1926).
HAMSA ÅSTAD10 04. (vard.) till 2: slarva l. hafsa åstad (med ngt). Berndtson (1880). Hade frun hamsat åstad och spillt ut någonting på spisen? Norrman Bellm. 188 (1907). —
HAMSA ÅT SIG10 4 0. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 1: rafsa åt sig. Elin .. hamsade åt sig något för klädseln. Högberg Utböl. 2: 45 (1912).
HAMSA, f. (vard.) till 2: hafsig l. flamsig kvinna, slamsa. Almqvist AmH 1: 53 (1840). Anm. Ordet ingår ss. första ssgsled i en del ssgr med kvinnonamn, t. ex. Hamsa-Lisa, Hamsa-Maja, alla med bet.: hamsig kvinna. Jfr Hjelmqvist Förnamn 31, 185 m. fl. (1903). —
HAMSIG, adj. (vard.) till 2: slarvig, hafsig, slamsig. Var icke hamsiga med Guds gåfvor! Almqvist TreFr. 2: 126 (1842; yttrat till ett par tjänstflickor som skalade äpplen). En ytlig och hamsig press. Vinterbl. 1853, s. 63.
Spalt H 235 band 11, 1930