Publicerad 1930 Lämna synpunkter HANSA, sbst.2, f. l. r.; best. -an; äv. HANSE, m. l. r. Ordformer (hansa 1855. hanse 1840) Etymologi [jfr d. dial. hanse; sekundärt bildat till pl. av Hans (jfr HANS 3)] (†) = HANSING, sbst.2 HSillfBohusl. 164 (1840). Nilsson Fauna 4: 616 (1855). Spalt H 427 band 11, 1930 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
