Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HARPUNÖR, m., anträffat bl. i pl. -er.
Ordformer
(-eur)
Etymologi
[av fr. harponneur, till harponner (se HARPUNERA)]
(†) harpunerare. Eberhardt AllmH 4: 215 (1781).

 

Spalt H 474 band 11, 1930

Webbansvarig