| Publicerad 1930 | Lämna synpunkter |
HELGA hel3ga2 l. häl3ga2 (he`lga (med hårdt) g Weste; hèllga Dalin; häl3ga2 LoW; häl3ga2, hel3ga2 Brate SvSpr. 19 (1898)), v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (†, Cellarius 169 (1699), Almqvist Amor. 205 (1822, 1839)); -ARE (se avledn.).
— jfr VAN-HELGA.
1) (numera bl. i bibliskt spr. samt teol.) hålla (ngn l. ngt) helig(t). Helghat wardhe titt nampn. Mat. 6: 9 (NT 1526). Tenck vppå Sabbaths daghen, at tu helghar honom. 2Mos. 20: 8 (Bib. 1541). Kat. 1878, nr 189. — särsk.
(†) högtidlighålla, fira. The helge Martyrers Åminnelses dagar wordo och så helgade vtaff (de kristna) Församlingarna. Schroderus Os. 1: 152 (1635). Then nyie Konungen (i Portugal slog) them (dvs. kastilianarna) widh Alinbarotta vthi grund, hwilken Seger the Portugiser ännu åhrligen helga skola. Brask Pufendorf Hist. 93 (1680). Gosselman Col. 2: 213 (1828).
2) göra (ngn l. ngt) helig(t); särsk. teol. förnya (ngn) i ett heligt leverne; rättfärdiga, pånyttföda (dels i vidsträcktare anv. om den helige andes hela värksamhet hos människan, dels i inskränktare anv. i fråga om visst moment i ”nådens ordning”; jfr HELGELSE 2); äv. i utvidgad anv. (se c); ngn gg refl. Helgha them (dvs. lärjungarna) genom thina sanning, Titt taal är sanningen. Joh. 17: 17 (NT 1526). (Den helige ande) är then som Helgar och förnyiar menniskiona. OPetri MenSkap. 76 (c. 1540). Fromma och helgade menniskor. Lehnberg Pred. 2: 3 (c. 1800). Lindblom Cat. nr 208 (1811). (Konsten) liksom helgade sig i beröring med de heliga skrifterna. Geijer I. 7: 141 (1836); jfr c. — särsk.
a) giva helig prägel åt (ngt), förläna helighet l. helgd. (Kristus) haffuer .. sielffuer låtet sigh döpa, och medh sinom heliga Lekamen helgat Döpelsen. LPetri 1Post. K 5 a (1555). Det var med bibeln i hand som theologerna helgade förfarandet (dvs. brännandet av häxor). Rydberg Magi 124 (1865). Betänkligheter mot att helga en lös förbindelse. Ahnlund Oljob. 230 (1924). — särsk. [jfr nylat. finis sanctificat media. Satsen har ofta tillskrivits jesuiterna] i sentensen ändamålet helgar medlen o. d., ett godt ändamål rättfärdigar vilka medel som helst. Lénström Kyrkoh. 163 (1843). Held o. Corvin 3: 243 (1852).
b) (†) förklara för helig. Denna Lagklokhet var i synnerhet de ännu Catholska länders. Man kunde, då, brännas för en tanke: man kunde helgas för ett mord. Thorild 3: 177 (1792).
c) i utvidgad anv.: giva en upphöjd l. religiös karaktär åt (ngt); särsk. i p. pf. i adjektivisk anv., närmande sig bet.: helig. Nordenflycht Fruent. 4 (1761). Skola edra helgade grafvar / Trampas af tyranner och slafvar? Kellgren 1: 34 (1786). Vettenskapernas helgade eld. Rosenstein 1: 181 (1790). Två män slöto (i det fornnordiska fostbrödralaget) ett inbördes förbund av utomordentligt stark och helgad karaktär. Nilsson FestdVard. 44 (1925). — särsk. (†) i uttr. helga ngt med ngt, giva helgd åt ngt medelst ngt. Agrell Maroco 2: 7 (1795, 1807). Kanske kommer jag då (vid avskedet från hemlandet) att med tårar .. helga denna jord, detta land. Geijer Brev 12 (1809). Wecksell SDikt. 66 (1859).
3) (i sht i religiöst spr.) avskilja (ngn) till helig tjänst, avskilja (ngt) för heligt bruk; inviga, viga, konsekrera; särsk. i uttr. helga ngt till l. åt ngn l. helga ngn ngt. Ett kapell helgat åt den heliga Birgitta. J seyen doch till honom som fadheren helgat haffuer och sendt j werldhena Tu hädher gudh. Joh. 10: 36 (NT 1526). Gudh .. welsignadhe siwnde daghen, och helghadhe honom. 1Mos. 2: 3 (Bib. 1541). Hvarom böre vi .. bedja på denna Herranom helgade stund? Hagberg Pred. 2: 28 (1815). Ett ensamt, åt bön och stilla betraktelse helgadt lif. Cornelius LbKyrkoh. 22 (1860). — särsk.
a) (mindre br.) refl.: bereda sig l. avskilja sig till ngt heligt värv; viga sig (till ngn l. ngt). Helgher idher och kommer medh migh til offret. 1Sam. 16: 5 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). Hon helgar sig sin Gud, til kropp, så väl som anda. Kolmodin QvSp. 2: 62 (1750). Franzén Skald. 3: 260 (1829).
b) i fråga om hednisk kult. Ehrenadler Tel. 141 (1723). De grekiska teatrarne voro helgade Dionysos. Hahr ArkitH 92 (1902). — bildl. Hans Ungdom borde wäl med korta Rijmm beskrifwas, / Then Pallas helgat war. Lucidor (SVS) 350 (1673).
4) (i högre stil) ss. en gärd av vördnad l. kärlek ägna (ngn l. ngt åt ngt) l. bestämma (ngn l. ngt för ngt); dedicera, offra; övergående i bet.: skänka, giva; ngn gg refl. helga sig åt ngn l. ngt, förr äv. helga sig ngt. När ungt Folk på publique Orter igenom sitt upförande, visa, at de ha aldeles helgat sig sin åtrå. Kling Spect. Pp 3 b (1735). Tre Söner, som hunno til manlig ålder, helgade sig alle åt Vitterheten. LBÄ 16—17: 170 (1798). Selmas och Frithiofs skald! Åt eder helgar jag sången. Wallin Vitt. 2: 126 (1821). Hans åt fosterlandet hälgade lif. FinBiogrHb. 2273 (1903).
Spalt H 671 band 11, 1930