| Publicerad 1931 | Lämna synpunkter |
HERODES herω4des, m. Anm. I ä. tid förekommer lat. böjn. (OPetri PEliæ d 2 b (1527: Herodes, ack. pl.; i bet.: grymma konungar)).
namn på härskare över Palestina vid tiden för Kristus’ födelse, i sht om Herodes den store (regent 37—4 f. Kr.) o. Herodes Agrippa (regent 38—44 e. Kr.). — särsk. (numera mindre br.) bildl. (se Hjelmqvist BiblPersN 218 ff. (1901)) med syftning på Herodes Agrippa, i vissa uttr. i förb. med PILATUS.
a) [anspelande på Luk. 23: 7] i uttr. gå l. skickas o. d. från Herodes till Pilatus, vända sig med bön om hjälp från en person till en annan. Ahnfelt BevO 20 (1879). Högberg Vred. 1: 208 (1906).
b) [anspelande på Luk. 23: 12] i uttr. Herodes och Pilatus blevo vänner (på den dagen) o. d., om två personer som förut varit fiender, men blivit försonade på grund av fiendskap till en tredje l. på grund av ett gemensamt egennyttigt intresse. Amnelius Quirsfeld 641 (1690). LD 1901, nr 95, s. 2.
Spalt H 813 band 11, 1931