Publicerad 1931   Lämna synpunkter
HEROS he4ros, m.; best. heroen herå4en, stundom herosen; pl. heroer herå4er; stundom HERO herå4; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(hero 1811—1917 (: herodyrkan). herå 1880 (: heråverld)—1900. heros 1781 osv.)
Etymologi
[jfr dan. o. t. heros, eng. hero, fr. héros, lat. heros; av gr. ἣρως, eg.: beskyddare; trol. besläktat med lat. servo, rädda, bevara oskadd. — Jfr HEROID, HEROIKOMISK, HEROIN, sbst.1, HEROISERA, HEROISK o. HEROISM]
1) i sht hist. benämning på i vissa fornfolks (i sht grekernas o. romarnas) sagor omtalade män som tillades övermänskliga egenskaper o. i senare tid i viss utsträckning ägnades gudomlig dyrkan; halvgud; sagohjälte. Tegnér (WB) 2: 280 (1812). Nilsson PrimRel. 113 (1911). Grimberg VärldH 2: 178 (1927). — jfr MYT-, MÅN-, SAGO-, STAM-, URTIDS-HEROS m. fl.
2) (i sht i vitter stil) bildl.: person som gm sina framstående egenskaper (stundom särsk. gm ovanlig storsinthet, tapperhet o. d.) höjer sig över mängden; storman; stundom om huvudperson i ett litterärt värk (ett skådespel o. d.); äv.: person på vilken det allmänna intresset är riktat; ”hjälte”. Jag vågar frimodigt tilägna min Heros företrädet. Livin Kyrk. Förord 1 (1781). Prinsen .. är en Hero och en menniska — i två ord sagdt. Geijer Brev 125 (1811). Heroerne inom hufvudstadens sällskapslif. Kullberg Portf. 71 (1842). Konstens och diktningens och tänkandets heroer. Hagberg VärldB 23 (1927). — jfr KULTUR-, SKALDE-HEROS m. fl.

 

Spalt H 816 band 11, 1931

Webbansvarig