Publicerad 1931   Lämna synpunkter
HIEROGLYFISK hi1erogly4fisk l. -å-, äv. -ω-, adj.
Ordformer
(hier- 1682 osv. hir- 1748)
Etymologi
[jfr t. hieroglyphisch, fr. hiéroglyphique, av lat. hieroglyphicus, av gr. ἱερογλυφικός, av ἱερός, helig, o. γλύφειν, inrista, inhugga (jfr GLYPTOTEK); särsk. i n. pl. ἱερογλυφικά (näml. γράμματα), heliga (mystiska) skrivtecken, hieroglyfer. — Jfr HIEROGLYF, HIEROGLYFIK]
sammanhängande med l. bestående av l. skriven med hieroglyfer, hieroglyf-; särsk. (i sht förr) i uttr. hieroglyfiska tecken o. d., hieroglyfer. RelCur. 375 (1682). Hieroglyfiska bokstäfver. LfF 1906, s. 85. — särsk. (†) bildl.: obegriplig, dunkel, gåtfull. Rudbeck Atl. 3: 9 (1698). Ekbohrn (1904).

 

Spalt H 888 band 11, 1931

Webbansvarig