Publicerad 1931 | Lämna synpunkter |
HIRSCHFÄNGARE hir3ʃ~fäŋ2are, förr äv. HÄRSVÄNGARE, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
(i sht förr) jäg. längre jaktkniv (kortare jaktsvärd) med enäggad, rak l. svagt böjd klinga o. kort parerstång, ofta med rika utsirningar, buren (buret) i slida i gehäng över axeln av jägare, i sht på hjort- l. vildsvinsjakt, o. använd(t) för dödande av fångat l. skjutet villebråd; numera bl. om dylikt vapen buret utan gehäng till släpuniform av hovjägmästare o. jägmästare; förr äv. mil. om liknande vapen som av vissa truppslag brukades ss. sidogevär o. ss. bajonett att fästas vid gevärspipans övre ända; förr (i sht under senare delen av 1700-talet) äv. om liknande vapen buret huvudsakligen ss. prydnad av ståndspersoner. Ekeblad Bref 1: 387 (1655). Omkostnader (vid Linnés lappländska resa:) .. 1 st. härsvängare, liten och lätt att gå med i skogen tillika med gehäng .. 6 (daler). Linné Bref I. 1: 326 (1732). Lenngren (SVS) 2: 160 (1795). Trumslagare och pipare hade redan sedan 1720-talet .. haft hirschfängare, underofficerarne kurtzgevär och värjor. Spak BlVap. 36 (1890). 3NF 11: 1201 (1929).
Spalt H 949 band 11, 1931