Publicerad 1931   Lämna synpunkter
HJÄLPARINNA jäl3parin2a, f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(-arinna 1764 osv. -erinna c. 1638—1713)
Etymologi
[fsv. hiälparinna; till HJÄLPA, v. 1 o. 3, o. HJÄLPARE; jfr d. hjælperinde, t. helferin]
kvinna som hjälper ngn l. står ngn bi; kvinnlig (med)hjälpare. Schroderus Dict. 22 (c. 1638). Mannens hielperinna. Runius Dud. 2: 38 (”28”) (1713). (Hon) var honom en god hjälparinna. Kjellin Troili 2: 133 (1917).

 

Spalt H 1037 band 11, 1931

Webbansvarig