| Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
(vard.) eg.: ropa ”hoj”; ropa högljudt, skrika; förr äv.: uppgiva jämmerrop. Hojta åt ngn. Hojta på ngt, oeg.: högljudt l. ivrigt framställa krav på ngt. (Sv.) hoijta, (lat.) qviritare. Columbus Ordesk. 43 (1678). Lind (1749). Under oupphörligt hojtande på frihet. Hwasser VSkr. 1: 54 (1852). Vad gäller saken? hojtade .. herr Stoltz. Sjöberg Kvart. 672 (1924). — särsk. om äggande l. pådrivande av (drag)djur gm högljudda tillrop; förr äv. i fråga om påskyndande av person. Linné Sk. 258 (1751). Efter at hafva så faseligen hojtat på honom. Leopold (1793) i 2Saml. 8: 93. Hojta .. på l. åt oxarna. Östergren (1927).
Spalt H 1108 band 11, 1932