| Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
1) om människor o. djur: gm användande av (fötternas o. benens) muskelkraft förflytta kroppen (i sht framåt-uppåt) på sådant sätt att fötterna under rörelsen icke vidröra marken l. underlaget; företaga ett språng l. en rad (små) språng; äv. med obj. (se a) o. innehållsobj.; ofta idrott. Hoppa högt i vädret. Hoppa på ett ben, jämfota. Hoppa i sjön. Hoppa på huvudet i vattnet. Hoppa ur sängen. Hoppa ett högt, långt hopp. Hoppa höjdhopp, längdhopp. Hoppa 1,90 m. i höjd. Han blev så glad, så han kunde hoppat över små hus. Hoppa i galen tunna, se TUNNA. Hoppa ngn på näsan, se NÄSA. Hoppa över skaklarna, se SKAKEL. Den är icke svår att locka som gärna vill hoppa (ordspr.). 3Mos. 11: 21 (Bib. 1541). Så förhoppas jag till Gud, att det ock skall Ryssen här efter blifwa swårt öfwer denna bäcken (dvs. Ladoga) at hoppa eller springa. Gustaf II Adolf 181 (1617; i bild). (Gnagarnas) språng är mäst hoppande. Retzius Djurr. 13 (1772). Kisse var bara en liten unge, som hoppade efter fjärilar i solskenet. Geijerstam MPojk. 39 (1896). En lugn galopp är den gångart, vari hästen lättast hoppar över hinder. RidI 1914, s. 129. — särsk.
b) i namn på åtskilliga lekar, t. ex. hoppa bock, hage, hjort, krysset, kråka, tåg, med stång, se resp. huvudord.
c) i fråga om yttre uttryck för häftig sinnesrörelse. Hoppa av, förr äv. för glädje. Jag hafver .. fram för andra orsak at hoppa för glädie. Lagerström Bunyan 2: 33 (1727; eng. orig.: to leap for joy). Han hoppade högt af harm. Runeberg 5: 76 (1860). Flickan hoppade högt i skräck! Bergman JoH 321 (1926).
d) (vard., föga br.) i oeg. o. utvidgad anv. i uttr. hoppa galen, tokig, tosig, bete sig (eg. gm att omotiverat hoppa o. d.), som om man vore galen l. tokig. Ja, inte hoppar han väl tokig längre åtminstone (sedan han gift sig). Engström 5Bok 204 (1910). Tänker du stå här och konstra och hoppa galen en stund till. Koch Arb. 129 (1912). Östergren (1927; betecknat ss. folkligt).
2) om sak: röra sig på ett sätt som påminner om hoppande (i bet. 1). Skratta, så magen hoppar. Vid stöten hoppade äpplena ur korgen (äv. ss. särsk. förb.). Lucidor (SVS) 400 (1674). Slås koksalt i en degel och sättes på elden, så börjar det först hoppa och spraka. Wallerius ChemPhys. II. 1—2: 89 (1765). Isarne brista och böljan hon hoppar, / Lekfull och fri mot sin älskade strand. Wennerberg 2: 77 (1847, 1882). Glas och assietter hoppade, när Forsfallsbonden plötsligt lät sin näve drabba ned på bordet. Johansson RödaHuv. 2—3: 35 (1917). — särsk.
a) om blodets (pulsarnas) o. hjärtats rörelse, i sht vid starkare sinnesrörelse. Hjertat hoppar vtaf glädie. Kolmodin Rök. 89 (1728). När hon (dvs. katten) ser pulsen hoppa på en sofvandes strupe. Hallström LegDr. 101 (1908). — i fråga om känsla av köld; äv. bildl. (jfr 3). För min del frös jag många vintrar så att hjertat hoppade i mig (då jag var i kyrkan). Nyrén Charakt. 21 (c. 1765). Han frös så att själen hoppade i kroppen på honom. Wetterbergh Penning. 13 (1847).
b) mus. i uttr. spela med hoppande stråke o. d., om ett slags staccatospel på fiol, varvid man låter stråken mellan de olika tonerna för ett ögonblick hoppa ett litet stycke upp från strängen (”spiccato”). Hedlund Fiolsp. 44 (1899).
3) i bildl. l. överförd anv. av 1 o. 2; jfr 2 a slutet. Hoppa med frågorna o. d., (i skolspr., vard.) rikta frågorna än till den ene o. än till den andre utan att följa placeringen i klassen. 2VittAH 11: 249 (1819, 1822). Solskenet hoppar jemte de qvittrande foglarne emellan olivernas silfverqvistar. Lundgren MålAnt. 2: 261 (1849, 1870). En hoppande (dvs. ”flygande”), nervös värk här och där i kroppen. Dahlbäck Åb. 252 (1914); jfr c. — särsk.
a) om hastig (o. omotiverad) övergång (från ett till ett annat). Hoppa från det ena til det andra, intet hålla sig vid saken. Serenius Bbb 2 b (1734). (Musik-)stycken, som .. hoppade från den ena tonarten till den andra. Palmblad Fornk. 2: 312 (1844). Schück Shaksp. 2: 337 (1916).
b) avancera från en grad till en annan l. uppflyttas från en skolklass till en annan som icke är den närmast högre; förr äv. om annat slag av flyttning i annan ordning än den normala; numera nästan bl. i skolspr. Hjelm ÅmVetA 1786, s. 8. (Han) ämnade hoppa inom hela artilleriets högre grader. Wingård Minn. 1: 24 (1846). På sednare tider har .. ”hoppning” (flyttning från klass efter blott ett års vistelse der) .. icke så sällan kommit i fråga. Dahm BildnAnst. 29 (1846). Verd. 1916, s. 210.
c) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.
α) (numera föga br.) ojämn; särsk. om stil l. rytm: hackig. JournSvL 1797, s. 67. (Hexametern) med sin hoppande tact, är och blir en fremling i vårt språk. Tegnér (WB) 2: 430 (1813).
β) vävn. Hoppande benämnes solfningen, då skaftordningen ej motsvarar varptrådarnes ordning. Andersson Väfn. 37 (1880).
γ) (i politiskt spr.) i uttr. hoppande majoritet, om riksdagsmajoritet varpå en parlamentarisk minoritetsregering stöder sig vilken är av sådan art att den är olika sammansatt i olika frågor. 2NF 36: 468 (1924). NDA(A) 1929, nr 81, s. 3.
δ) (vard.) som kommer oregelbundet (än då o. än då). Den nuvarande anordningen med ”hoppande” idrottsdagar. SvD(A) 1929, nr 98, s. 5.
1) till 1: med ett hopp stiga av (en häst) l. ur (en vagn) o. d., hoppa ned. Sahlstedt (1773). Två dagar senare hoppade alltså friherrinnan av en spårvagn vid St. Paulsgatan. Siwertz Varuh. 257 (1926).
2) till 2: lossna hastigt (liksom med ett hopp). Pincenén hoppade av näsan. Fönsterhaken har hoppat av. —
1) till 1. Verelius 261 (1681). En stor hvit katt, som hoppat fram ur skogsbrynet. Blanche Våln. 376 (1847).
2) till 2. Wetterbergh SamhKärna 2: 208 (1857). Kungsbacksomnibussarne hoppade skallrande fram på den kullriga stenläggningen. Strindberg RödaR 5 (1879). —
HOPPA I10 4. till 1: gm hopp förflytta sig (in l. ned l. upp) i (ngt). Hoppa i nu; det är inte kallt i vattnet. Det kändes rent hjärtslitande, när kurslädan körde fram, och vi skulle hoppa i! Agrell Sthm 16 (1892). —
2) ridk. tr.: dressera (häst) att hoppa; jfr HOPPA, v.1 1 a, o. RIDA IN. Löjtnant A. .., som åter fick visa ett resultat af sin talang att hoppa in hästar. SD 1900, nr 257, s. 7. Hamilton Ridn. 194 (1923).
3) till 3. Lundgren MålAnt. 1: 240 (1849, 1870). Han talar om kriget, om Bazaine … Nu hoppar han in på Amerika, där allt är biggest in the world. Engström Äfv. 39 (1908); jfr HOPPA, v.1 3 a. —
HOPPA MED10 4.
1) till 1: hoppande följa med (ngn). Han hoppade med vid kamratens sida, så godt han kunde.
2) (vard.) till 3: obetänksamt o. skyndsamt följa med (”i galoppen”); göra som alla andra. Det var klart att hon också skulle hoppa med! At vilja med i studier hoppa / Men ej förstå en hafver-soppa / Och grina för en smula rök. Lenngren (SVS) 1: 12 (1775). —
HOPPA NED10 4 l. NER4, förr äv. NEDER. särsk. till 1: med ett hopp förflytta sig ned. Swedberg Ordab. (c. 1730). TIdr. 1896, s. 460. jfr NEDHOPPA. —
HOPPA OM10 4. särsk.
1) idrott. till 1: företaga omhopp.
2) (vard., mindre br.) till 3: hoppa över (se denna förb. 2 a). KyrkohÅ 1905, s. 86 (1719). Auerbach (1909). —
HOPPA OMKRING10 04, äv. IKRING04 l. KRING4. hoppande röra sig (rundt) omkring l. hit o. dit; jfr KRINGHOPPA.
2) till 2. Om cubiskt saltpetter har han (dvs. Vogel) märkt, at det i fluss hoppar kring. SvMerc. IV. 2: 200 (1758). —
HOPPA PÅ10 4.
1) till 1: med hopp förflytta sig upp på (ngt); hoppande flyga på (ngn). Hoppa på en spårvagn. Swedberg Ordab. (c. 1730). Hallström Händ. 38 (1927).
2) till 1: (ivrigt) fortsätta att hoppa. Vi .. hoppade på öfver tufvor och risfall. TurÅ 1910, s. 246.
3) (vard.) till 3: mer l. mindre slumpvis börja syssla med (ngt) l. inlåta sig på (ngt); (genast) ”nappa på” (ngt). Vinterbl. 1853, s. 3. Roos Verle 146 (1889). Den lätthet varmed man (i Sovjetryssland) hoppar på nya uppslag. DN(A) 1924, nr 286, s. 8. —
HOPPA TILL10 4.
1) (mindre br.) till 1: göra ett (duktigt) hopp. Tag dig ett dugtigt försprång och hoppa till med fart. Livijn 1: 31 (c. 1806). Hyltén-Cavallius Vär. 2: XXIV (1868).
2) till 1 (c): göra ett oförmodat hopp (på grund av överraskning); rycka till, spritta till. MarkallN 2: 94 (1821). Hjää-älp! — skar det i, så att jag hoppade till, där jag satt i allsköns ro på min tysta veranda. Gellerstedt Hult 158 (1906). —
1) till 1: gm hopp förflytta sig upp. Serenius EngÅkerm. 292 (1727). (Hästtjuven) hoppade .. up i sadlen och ville sin kos. Dalin Vitt. II. 6: 106 (1740). Hunden, som i glädjeruset hoppade högt upp på honom. Knorring Cous. 2: 121 (1834).
2) idrott. till 1, refl.: så småningom nå allt bättre resultat i sina hopp. W. hoppade upp sig i stående längd. IdrBl. 1924, nr 31, s. 12, sp. 1. —
2) till 2. Bremer Fad. 17 (1858). På banan mellan nämnda stationer (dvs. Näsby o. Täby) hoppade den främsta af de tre vagnarna ur spåret. SD(L) 1901, nr 161, s. 2 (möjl. med betoning på verbet). —
HOPPA ÅSTAD10 04 l. (närmare återgivande talspråk) STA4. särsk. (vard.) till 3: hastigt (o. obetänksamt) ge sig till (att göra det l. det). Hörde sägas att ni hoppat å stad och förlofvat er, Harrison. Janson CostaN 2: 270 (1910). —
1) till 1: gm hopp förflytta sig över (ngt l. till ngt). Håppa öfver hästen. Linné Diet. 1: 127 (c. 1750; möjl. med betoning på verbet). Och kommer en bergflod, så hoppar jag öfver. Böttiger 1: 284 (1856). Folkdans. 69 (1923). oeg. Glade om fem band gjorts: lätt hoppar man icke dem öfver! Wirsén Vint. 242 (1890; i fråga om brädspel).
2) till 3. Samtiden 1873, s. 184. Disharmonierna hoppade skorrande öfver i hvarandra. Hansson Nott. 115 (1885). Direkt hoppa öfver i den naivaste och krassaste materialism. Thyrén SvPol. 38 (1911). särsk.
a) förbigå, utelämna, uteglömma; försumma; särsk. i fråga om muntlig l. skriftlig framställning. Serenius Rr 1 a (1734). Om jag hoppat öfver 2 à 3 Postdagar att skrifva dig till, så är det ej af brist på föresats. Kellgren (SVS) 6: 220 (1789). Vägen från Varberg till Falkenberg hoppar jag helt enkelt öfver (i min reseskildring), ty landskapet är platt som en pannkaka. Ödman VexlBild. 7 (1887, 1893).
c) (i skolspr.) till 3 b, i fråga om förhållandet att ngn icke genomgår viss klass utan direkt uppflyttas i en högre. Pontus drömde .. att han träffades av en Lidnersk knäpp och lyckades hoppa över två klasser. Stjernstedt Liw. 67 (1925).
-BEN. (hopp- 1881 osv. hoppe- 1901) zool. ben vars byggnad är särskilt lämpad för hoppning; i sht i fråga om insekter. LfF 1881, s. 225. 2NF 10: 478 (1908). —
-BOLL. idrott. bollspel (med fotboll) där man gm hopp l. språng söker undvika att bli träffad av bollen. Waldén Friluftslek. 58 (1912). —
-DANS. dans med hoppsteg; äv. bildl.; jfr -VALS. Aftonmyggan .. dantzar hoppdans öfver kierren. Linné PVetA 1739, s. 10. De (dvs. trollen) dansade kring milan, det var som en hoppdans. Fröding NDikt. 31 (1894). OoB 1928, s. 73. —
-FISKE. (i vissa trakter) fisk. benämning på fångstapparat bestående av spjälho l. dyl., anordnad nedanför ett konstgjort l. naturligt mindre fall, i o. för fångande av uppgående, hoppande lax l. havslaxöring, laxho. FTrybom i HallHushSH 1898, 2: 65. SvFiskT 1914, s. 131. MeddLandtbrStyr. 1927, 5: 49. —
-FLY, n. [namnet syftar på insektens hoppande rörelser] (†) insekt av släktet Chermes Lin., barrlus. VetAH 1792, s. 163. Möller (1807). —
-FOT.
1) zool. fot l. (vanl.) ben vars byggnad är särskilt lämpad (lämpat) för hoppning; ofta i fråga om insekter. Fischerström 2: 37 (1780). Thomson Insect. VI (1862). 2NF 19: 352 (1913; i fråga om vissa mössdjur).
-FOTING, m. l. r. [avledn. av -FOT 1] zool. kräftdjur tillhörande ordningen Copepoda o. i sht familjen Cyclopidæ, loppkräfta, klyvfoting. NF (1883). 2NF 16: 1099 (1912). —
-GAFFEL. [jfr GAFFEL 2] zool. av de bakre bakkroppsbenen bildat hopporgan hos insekter tillhörande ordningen Poduridæ. Uppl. 1: 154 (1902). FoFl. 1906, s. 213. —
-KRÄFTA. zool.
1) [namnet syftar på djurets hoppande rörelser] märlkräfta tillhörande släktet Talitrus Latr., särsk. arten Talitrus saltator Mont. Thorell Zool. 2: 407 (1865). Berndtson (1880).
(2) -LIST. [namnet syftar på den i viss mån hoppande rörelse som skärvärktyget gör vid tillvärkningen av listen] handtv. list med vågig yta, kruslist. S. k. hopp-, våg- eller rokoko-lister .. begagnas mycket på möbler och förfärdigas medelst en egen machin. Eneberg Karmarsch 1: 137 (1858). Upmark Möbl. 12 (1912). —
-LÄNGD. i sht idrott. längd av ett hopp. SD(L) 1903, nr 32, s. 3 (i fråga om backhoppning på skidor). Även andra och tredje pristagaren (i trestegshopp) nådde mycket goda hopplängder. IdrBl. 1924, nr 50, s. 6, sp. 1. —
-REP. rep som användes i och för hoppning; särsk. om sådant som användes vid hopp över svängande rep. Björkman (1889). Holmberg Boxas 31 (1921). —
-SKO, r. l. m. idrott. särskilt slags spiksko som användes vid hoppning; i sht i pl. IdrBl. 1924, nr 138, s. 5, sp. 1. —
-SNÖRE. gymn. o. idrott. snöre som tillhör ett hoppställ l. som för övrigt användes vid hoppning. Norlander LingFäktsal 38 (i handl. fr. 1842). —
-SPINDEL. [namnet syftar på dessa spindlars hoppande rörelser] zool. spindel av familjen Attidæ. Scheutz NatH 196 (1843). 2NF (1909). —
-SPRÅNG. (hopp- 1819—1902. hoppe- 1750) (numera bl. i fackspr.) om språng som utgör ett (längre) hopp; nästan bl. i fråga om djur. Kolmodin QvSp. 2: 246 (1750). Så störtar .. (järven) i väldiga hoppsprång mot renkalfven. Hemberg ObanStig. 258 (1896). —
-STEG. steg (särsk. i dans) som utgöres av ett hopp. Hubendick FlickLek. 125 (1879). Lekstug. 10 (1897). —
-STJÄRT.
2) zool. (med hoppgaffel försedd) insekt av underordningen Collembola, hoppsvans (se d. o. 2). Retzius Djurr. 99 (1772). FoFl. 1906, s. 212. —
-STÄLL. gymn. o. idrott. inrättning för företagande av hopp, i huvudsak bestående av ett par på fötter stående stolpar samt ett snöre l. en ribba som uppbäres på lämplig höjd av stolparna. Bergqvist UndPlanRealsk. 180 (i handl. fr. 1905). —
-SVANS.
-TOSSA, se B. —
-TOTTA. [ombildning av HOPPE-TOSSA] (†) hoppetossa. Jag tycker jag ännu ser honom, hur han dansade på träbron, som en hopptotta. Blanche FlStadsg. 134 (1847). —
(2) -VALS, sbst.1, pl. -ar. boktr. i färgvärk på en tryckmaskin: vals som överför färgen från färgvalsen till annan vals (l. andra valsar), varvid den faller ned på denna (l. dessa) med en hoppande rörelse. UB 1: 574 (1873). Elge BoktrK 85 (1915). —
-VALS, sbst.2, pl. -er. (i sht förr) benämning på vals i 2/4 takt med hoppsteg; jfr HOPPSA-VALS. SvLitTidn. 1816, sp. 395. Onkel Bræsig illustrerade sitt föredrag genom att låta sina korta ben göra dem skilnaden mellan gå-valsen och hopp-valsen begriplig. Backman Reuter Lifv. 1: 97 (1870). Forssman Gret. 98 (1897). —
-VIS, adv. (mindre br.) på ett hoppande sätt, under hoppande. Alm(Sthm) 1819, s. 40. Östergren (1927). —
B (numera nästan bl. i -TOSSA): HOPPE-BRÄDE. (†) ett slags gungbräde som användes för att ömsevis slunga de på vardera ändan stående upp i luften. Juslenius 120 (1745). —
-BEN, -SPRÅNG, se A. —
-TOSSA. (hopp- 1768—1923. hoppe- 1663 osv.)
2) i bildl. anv.
a) om flicka l. kvinna.
α) ss. smeksam benämning, i sht på en liten flicka. Bremer Dal. 25 (1845). En liten hoppetossa / som brukte äta snask. Fröding ESkr. 1: 7 (1885).
β) = HOPPA, sbst.1 Nordforss (1805; anfört ss. ”fam.”). Jag fann henne (dvs. Dulcinea) förtrollad och förvandlad .. från en stillsam jungfru till en hoppetossa. Lidforss DQ 2: 373 (1892). NDA(A) 1930, nr 4, s. 12.
b) om leksak bestående av ett i spiral virat, trekantigt pappersstycke vilket, då det nedtryckts och sedan lössläppes, hoppar upp liksom en spiralfjäder. Trolle Sjöoff. 1: 61 (1869). Norman GossLek. 357 (1878). Anm. Ss. maskulin motsvarighet till hoppetossa i bet. 2 a β träffas i bildl. anv. tillf. äv. formen hoppetoss. En sprattelgubbe, en hoppetoss. Thoma Postexp. 13 (1919; om person).
Spalt H 1176 band 11, 1932