| Publicerad 2011 | Lämna synpunkter |
UPP ssgr (forts.; jfr anm. sp. 392):
(7) -GÄLD. [jfr t. aufgeld] (numera mindre br.) agio. 2SthmTb. 7: 116 (1584). Skillnaden emellan detta värde och den i sedeln utlofvade summan är det som kallas Upgäld. JournSvL 1800, s. 261. SAOL (1973). —
(10) -GÄNGA, -ning. åstadkomma l. vidga gängor på l. i (ngt); jfr gänga upp 1. Weste (1807). En gängmaskin för uppgängning af skrufhål. TT 1889, s. 185. —
(10) -GÄRD. [fsv. upgärþ] (†) uppodling. BtFinlH 2: 226 (1588). Giör någon granne uppgiärd och intager annans ägodeld i jord eller watn .. böte 3 daler. FörarbSvLag 4: 280 (1692). Lagerbring 1Hist. 2: 715 (1773). —
(10) -GÄRDA. (†) uppföra (stängsel l. gärde o. d.); äv.: omgiva (mark l. område o. d.) med stängsel, inhägna; jfr gärda, v.2 2 a, b. Alle andre hennis grannar .. som samme farledh opgerdat haffua. BtFinlH 2: 220 (1588). Skarprättaren skall upgierda en hög gierdesgård omkring institiæ platzen. VRP 1652, s. 757. HbSkogstekn. 654 (1922). —
-GÖDA, -ning.
1) till 7 c: göda upp (ngn l. ngt); föda upp. G1R 11: 10 (1536). Wist måst then wara födder, / På Caucas’ öda Berg, mäd drakegifft opgödder. Lucidor (SVS) 336 (1673; uppl. 1997). Kaningårdar, som har till ändamål att .. bedrifva verksamhet med .. försäljning af afvelsdjur och uppgödda slaktdjur. PT 1911, nr 54 B, s. 1.
2) (†) till 10: uppgödsla (mark o. d.). NoraskogArk. 4: 308 (1717). En wäl dikad, uppgödd och med gräsfrö besådd Moszskift. VexiöBl. 1832, nr 51, s. 4. —
(10) -GÖDSLA, -ing. gm gödsling förbereda (mark) (för sådd); jfr -göda 2. Egendomen .. har .. omkring 500 .. (tunnland) starkt uppgödslad och till stor del täckdikad åker. SmålAlleh. 5/11 1883, s. 4. —
-GÖRA, -else (se d. o.), -ing (numera mindre br., SoS 1918, s. 70 (1848), Dalin (1855)), -ning; -are (numera mindre br., Carlén Köpm. 2: 344 (1860), Smedman Kont. 5: 19 (1872)), -erska (†, Nordström Luleå-kult. 205 (1925)). [fsv. upgöra. — Jfr upp-gjord]
1) (numera mindre br.) till 1 e, 10, med avs. på ngt konkret: bygga upp, färdigställa; särsk. dels: uppföra (hus l. mur o. d.), dels: anlägga (väg o. d.). RA II. 2: 12 (1616). Feltskantz .. är en skantz .. som i hast warder vpgiordh. Wärnskiöld Fortif. B 4 b (1673). Landswäg här-ifrån till Kyrkan är nyligen upgjord en mil. Hülphers Dal. 152 (1762). Överallt (bak)maskiner av sinnrikaste slag, som hjälper de trettio anställda med blandning och uppgörning av degar. Vi 1955, nr 41, s. 20.
2) [jfr t. aufmachen] (†) till 3: öppna; jfr göra upp 3. HH 20: 335 (c. 1640). Innom lästa dörrar, them Pernilla effter Wittnets en half-tijmas bultande först uppgiordt. VDAkt. 1737, nr 164 (1734). Schultze Ordb. 1588 (c. 1755).
3) (†) till 7 e β: uppmana l. egga (ngn l. ngns sinne o. d. till ngt). Lijkasåsom nu sådant taal tienlighit är til at vpäggia och til mootwilligheet vpgöra Krijgzfolketz modh och sinnen. Schroderus Liv. 908 (1626). Sylvius Curtius 342 (1682).
4) till 8 g: göra upp (eld); jfr göra upp 2. 2SthmTb. 1: 244 (1547). Själf var han alltid tidigt uppe och uppgjorde själf sin eld. 3SAH 7: 252 (c. 1880).
5) till 8 g, 10: utarbeta l. utforma (ngt, särsk. plan l. teori l. förslag o. d.); äv.: tänka ut l. hitta på (ngt); bilda sig en uppfattning om l. skapa sig en bild av l. tänka sig. LBÄ 5–6: 47 (1797). Samma svårigheter, antingen verkliga eller upgjorda, anföras af Svaranden. LBÄ 33–35: 33 (1800). Alla sådana saker och förhållanden ur blotta tank-verlden, dem en hvar uppgör olika. Leopold (SVS) II. 5: 282 (1816). Vid uppgörandet av 1920 års stadsplan ha moderna stadsbyggnadsidéer i stor utsträckning kommit i betraktande. SvGeogrÅb. 1934, s. 71. jfr ny-uppgöra.
6) till 10 c, 11: göra upp (ngt) (se göra upp 8 b); äv. mer l. mindre bildl., särsk. i sådana uttr. som uppgöra räkningen (med ngn l. ngt), göra upp l. avsluta mellanhavanden (med ngn l. ngt), äv.: avtala (ngt l. om ngt med ngn), komma överens (om ngt) (med ngn); äv. abs. Räkenskaperne öfver Riksens medel påstås måtte strax afslutas och redigt uppgöras. HSH 1: 291 (1743). Handelsman Sundell (hade) uppgjort med sina kreditorer, och flyttat till en liten våning på Vesterlånggatan. Wetterstedt Mut. 268 (1832). Kommer du ej mera hit, så hoppas jag du låter genom någon uppgöra dina affärer. KyrkohÅ 1927, s. 303 (1842). Jag vill uppgöra min räkning med denna verlden. Topelius Fält. 4: 515 (1864). Landsm. XVIII. 9: 7 (1890; abs.). Den beskedlige värden .. förklarade att hotellräkningens uppgörande kunde anstå till en för Nicander läglig tid. 3SAH 7: 184 (1892). Uppgjorda möten äger rum, det hejas och morsas, händer trycks. Fogelström Vakna 52 (1949). jfr o-uppgjord.
7) (numera mindre br.) till 10 (b), 11 a: iordningställa l. bearbeta l. göra i ordning (ngt), sätta (ngt) i skick; särsk. dels: bädda (säng), dels: rensa (fisk), dels: arbeta upp (jord l. mark inför sådd o. d.); äv. (till upp 11 a) med avs. på råvara o. d.: (gm bearbetning) använda l. förbruka (till l. i ngt). Mijn säng är j mörkrena vpgiord. Job 17: 13 (Bib. 1541). Rensa fiskar (dvs.) vp göra fiskar. VarRerV 53 b (1579). Ähr wp giort till schoor .. 24 oxehuder (m. m.). HovförtärSthm 1603, s. 44. Här jempte .. har han .. upgiordt åcker till några Tunneland. VDAkt. 1712, nr 51. Det är brukligt (vid avverkningar) att huggarna börja sin dag med att fälla det antal träd, som de anse sig kunna hinna uppgöra på dagen, varefter dessa kvistas och överbarkas. HbSkogstekn. 249 (1922). jfr o-uppgjord o. ny-uppgöra. —
a) till 10 c, om förhållandet l. handlingen att (efter förhandling) komma överens; särsk. om reglering av ekonomiska mellanhavanden; överenskommelse, avtal; jfr -göra 6. Träffa l. nå l. komma till uppgörelse med ngn om ngt. SC 2: 44 (1821). Ett försök till fredlig uppgörelse mellan konungen och hertigen. Odhner Lb. 163 (1869). (Sv.) Uppgörelse .. (t.) die Aufmachung, Zahlung. Jungberg (1873). Uppgörelsen SAF–LO brukar som bekant bli normerande för hela arbetsmarknaden. SvD(A) 1962, nr 71, s. 3. jfr kohandels-, ram-, samordnings-, separat-, skuld-, stormakts-uppgörelse m. fl.
b) till 10 c, 11, om förhållandet l. handlingen att göra upp ett (juridiskt l. intellektuellt o. d.) mellanhavande o. d., särsk. liktydigt med: konfrontation l. dispyt (som rensar luften). Den sista stora uppgörelsen mellan Turkar och Ryssar. Tegnér SprMakt 109 (1880). Det går inte an, att stiftets biskopinna .. har såna här uppgörelser med en lärarfamilj. Spong Sjövinkel 200 (1949). Den stora uppgörelsen med Ola Hansson .. kom i På hafsstranden, i essayn Germanisk sommar. Werin Ekelund 1: 283 (1960). jfr samvets-, själv-uppgörelse m. fl.
-scen. jfr scen 4. Hallström NNov. 80 (1912). Det var alltså rädsla för en pinsam uppgörelsescen, som hindrade honom från att tala ut med sin egen son! Sjöman Lekt. 57 (1948). —
1) (numera bl. tillf.)
a) till 1: medelst hacka ta upp (ngt) ur jord l. åker o. d.; jfr -hugga 1 o. hacka upp 1 b. Sylvius Mornay 193 (1674). Ljungen skars icke bort, utan upphackades med torf och rot. Bladh o. Hornstedt 13 (1799). Det synes .. troligt, att hornhackorna särskildt användts vid upphackningen af kritan. AntT XIX. 1: 13 (1911).
b) till 12: medelst hacka o. d. bearbeta l. luckra upp (jord l. åker o. d.); äv.: medelst hacka l. annat verktyg göra (slät l. jämn yta) sträv l. ojämn l. skrovlig l. (särsk. med avs. på kvarnsten) räfflad; jfr hacka, v. 2, 3, o. -hugga 3 b, e o. hacka upp 1 a. En twägreent hacka at vphacka wijngårdar medh. Linc. Fff 3 b (1640). Ett par nötta qwarnstenar behöfde upphackas. VexiöBl. 1835, nr 41, s. 1. Att utan upptining upphacka marken är omöjligt. TT 1898, Allm. s. 116.
2) till 12: sönderdela (ngt); numera i sht oeg. l. bildl., i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; jfr -hugga 5. Uphackat Fisk. Salé 67 (1664). (Romanen) är en storslaget anlagd och ytterst upphackad historia om terroristen Ulrike Meinhof. Expressen 29/3 1996, s. 4. Skoldagen är upphackad i olika ämnen med olika lärare. DN 9/12 2000, s. A5. —
-HAKA, -ning. särsk.
1) till 1 c, 10: hänga upp (ngt) i l. på hake l. hakar; haka fast (ngn l. ngt); jfr -hänga o. haka upp 1. Man tilredde .. en hoop Skepzhakar, hwilka the kalla Stånghakar, Fiendens Tygh och Wärck ther medh at grijpa, sönderrijfwa och vphaka. Sylvius Curtius 279 (1682). Sedan tyget upphakats, sker färgningen genom att hela (dubbel) ramen nedsänkes i färgbadet. HantvB I. 8. 2: 243 (1940). Rögles Pelle Svensson fick öppet mål. Blev i skottögonblicket upphakad, men kunde liggande få iväg ett skott mot det tomma målet. Expressen 14/2 2002, s. 19.
2) till 3: haka upp (fönster o. d.); jfr -häkta 2 o. haka upp 4. Levertin Diktare 74 (1895, 1898). Don Jorge Olivia .. stod vid det upphakade fönstret i sitt kontor. Essén Vap. 100 (1917). —
(1) -HALA, -ning; -are (se d. o.). gm halning (se hala, v.2 2) dra l. hissa o. d. upp (ngt l. ngn) (jfr hala upp 2); särsk. med avs. på fartyg: dra upp på land; äv. allmännare: (med besvär) dra upp (ngt l. ngn) (jfr hala upp 3); numera i sht i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning; jfr -hanka, -hissa, -hiva. Rosenfeldt Tourville 51 (1698). Den ene efter den andre af delinquenterne .. upphalades på (spö)pålen för att undergå sitt straff. Wingård Minn. 8: 94 (1848). Han lät upphala vindbryggan. Odhner G3 1: 137 (1885). För upphalning af mindre fartyg behöfves ingen släde utan brukar man vid dylika fall låta fartyget med slaget glida utefter tvenne spiror. Engström Skeppsb. 185 (1904).
-slip. jfr slip, sbst.2 1. Lundin NSthm 104 (1887). För större fartyg erfordras .. särskilda upphalningsslipar, bestående av vagnar, löpande på små rullar å en slipbana, så lång att vagnarna kunna skjutas ut i vattnet in under fartyget. Nilsson Skeppsb. 193 (1932). —
(1) -HALARE. [jfr -hala] särsk. om tåg l. lina o. d. varmed segel o. d. halas upp. Mesans Hanefoot eller Uphalare Tages lijka tiocka med Toppläntorne. Rajalin Skiepzb. 175 (1730). Upphalare, (dvs.) smäcker lina varmed man halar upp halsen eller skotet på ett segel. Stenfelt (1920). jfr hals-, skot-, spir-upphalare m. fl. —
(9) -HANDLA, -ing (se d. o.); -are (se avledn.). köpa upp l. inhandla l. införskaffa (ngt, i sht varor l. tjänster o. d.), handla upp; i sht i fråga om köp av större mängder av ngt, särsk. för myndighets räkning; jfr -köpa. Hvadh spannemålen vedkommer haffver jag icke koned mehra uphandla ähn till 3000 tunnor rog, maltt och korn. AOxenstierna 2: 201 (1614). Vi vill säkerställa möjligheten för staten och länstrafikbolagen att upphandla tågtrafik i konkurrens, även över länsgränserna. GbgP 13/2 1995, s. 25.
Avledn.: upphandlare, m.//ig. l. r. uppköpare. Lind 1: 1744 (1749). I dag är Ericsson världsledande på mobila telesystem. Det beror i sin tur på ett fruktbart samarbete med upphandlaren, statliga Televerket. GbgP 31/12 1991, s. 13. —
(9) -HANDLING. [vbalsbst. till -handla] handlingen l. verksamheten att upphandla; äv. konkretare, om enskild omgång av upphandlande. Schmedeman Just. 307 (1655). Franske ambassadeuren har begärt pass för sin inköpare, at fara utåt landet för at åt honom giöra uphandlingar. HH XXXII. 2: 193 (1773). LOU, lagen om offentlig upphandling, reglerar i huvudsak statlig, kommunal och kyrklig upphandling av varor och tjänster. SvD 23/7 1997, Näringsliv s. 1. jfr proviant-, spannmåls-upphandling m. fl.
-avgift. särsk. (förr) om i Sv. 1716–18 uppburen skatt med syfte att finansiera upphandling av förnödenheter åt landets här. SthmStadsord. 2: 426 (1717).
-deputation. (förr) om i Sv. 1716–18 existerande deputation (se d. o. 2 b) med uppgift att bl. a. upphandla förnödenheter åt landets här; i sht i sg. best. Stiernman Com. 6: 302 (1716).
-väsen(de). (numera i sht i Finl.) Statens upphandlings- och entreprenadväsen. KrigVAH 1888, s. 180. —
(1) -HANKA, -ning. (numera bl. tillf.) hala l. dra upp (ngt, särsk. rev l. nät o. d.); jfr hanka, v.1 1, o. -hala o. hanka upp. Då man .. skall wittja näten .. lyftes näten wid bägge ändar up ifrån botten, och sedan uptages eller uphankas näten wid Landwaken. Gyllenborg Insjöfisket 19 (1770). —
(1) -HARKLA, -ing. harkla upp (slem o. d.); numera i sht i p. pf.; jfr -hosta. Acrel Chir. 174 (1775). Hvad som uppharklades var tämligen tjockt; ingen hosta. Löwegren Hippokr. 1: 344 (1909). —
(1, 12) -HARVA, -ning. (numera bl. tillf.) harva upp (jord l. växt o. d.). Rålamb 13: 9 (1690). Qvickrot, som uppharfvas ur åkern .. kan, sedan den tvättats, malas till mjöl. Juhlin-Dannfelt 289 (1886). En regnskur strök över taken och över torgplatsen som blivit uppharvad och gräsbesådd om våren. Ekman Häxring. 84 (1974). —
-HASPA, -ning. särsk. (†) till 9: haspla upp (garn o. d.); jfr haspa, v.2, o. -haspla 1, -vinda. En långlig wäfspole til uphaspande. Möller 1: 247 (1745). Lindfors (1824). —
-HASPLA, -ing. särsk.
1) till 9: vinda l. nysta upp (garn l. tråd o. d.) på haspel l. rulle o. d.; jfr -haspa. Åkerman KemTechn. 2: 550 (1832). Den .. tjocka och långa tråden föres till en haspel, på vilken den upphasplas samt avkyles och torkas. Varulex. Beklädn. 40 (1945).
2) till 12: haspla l. vinda (silke(stråd)) från kokong; äv. med obj. betecknande kokong; jfr haspla upp. Inrikes alstrat och på behörigt sätt uphasplat Silke. PH 5: 3568 (1753). (Silkesmasken) spinner slutligen omkring sig en pupphylsa, som upphasplas till silke. Sundevall Zool. 137 (1864). Sedan det yttersta, orediga lagret af .. (silkesfjärilens kokong) borttagits, kan af densamma upphasplas en tråd af vanligen sex hundra men någon gång ända till nio hundra meters längd. LbFolksk. 874 (1899). —
(7) -HAUSSA, -ning. överdriva betydelsen av (ngn l. ngt), ge överdriven uppmärksamhet åt; numera i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; jfr -reklamera. SvTidskr. 1931, s. 47. Som lekman blir man också förvånad över det oerhörda upphaussandet av lekmännens roll inom Svenska kyrkan. SvD(A) 20/8 1963, s. 5. Det upphaussade datasystemet. SDS 29/7 1996, s. A18. —
-HAVA. [fsv. uphava] (†)
1) (†) till 1, 2: föra upp (ngn l. ngt); jfr hava upp 2. Så wordo alle Konungens wijse vphaffde (i palatset). Dan. 5: 8 (Bib. 1541). Swedberg Ordab. (1725).
2) (†) till 3: öppna (ngt); jfr hava upp 5. Sedan uphades Lisbets kista, som stod uti dess matmoders huus, der uti befans eij flere kläder än hon dijt med sig hafft. VRP 1718, s. 382. —
(7 e α, β) -HETSA, -ning (se avledn.); -are (se avledn.). hetsa l. egga l. elda l. reta upp (ngn), särsk. i sexuellt avseende; numera i sht ss. vbalsbst. -ning (se avledn.) samt i p. pf. o. p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.; i sht förr särsk. liktydigt med: hetsa (se hetsa, v. 1 b); förr äv.: upphetta (ngt); jfr -egga, -elda 3, -reta. The (dristade) icke att giffua sigh medh krigxhand emoett Söffrin, vtan vptenckte hure the kunde vphidza Kong. Götstaff emoett honom. Svart G1 78 (1561). Skulle Canonerne genom stark och lång Canonade blifva uphitsade, doppas Viskaren .. i Läskbaljan. ReglArméenFl. 1788, s. 103. En villig häst får icke genom onödigt sporrande upphetsas. Balck Idr. 1: 251 (1886). Det är orättvist, säger han. Tjejer kan bli hur upphetsade som helst utan att det märks på dom. Pohl o. Gieth Saknar 141 (1992). Riksdagens budgetdebatter brukar mer sällan vara särskilt upphetsande tillställningar. GbgP 18/4 2004, s. 2.
upphetsning, r. l. f. förhållandet l. tillståndet att vara upphetsad; ngn gg äv.: handlingen att hetsa upp (o. i denna bet. äv. konkretare, om enskild akt av upphetsning). Schultze Ordb. 1887 (c. 1755). Han hade .. ådagalagt, att orsaken till strejken förnämligast låg i upphetsningar från personer. Höglund Branting 1: 29 (1928). Jag skakade av upphetsning. Martinson ArméHor. 92 (1942). —
(7 a) -HETTA, -ning. hetta upp (ngt); ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om enskild omgång av upphettning; äv. bildl.: hetsa l. elda upp (ngn l. ngns sinne l. fantasi o. d.) (jfr -hetsa). Solen uphetar Menniskiorna och reetar dem till Wrede och Krigh. Kempe Krigzpersp. 125 (1664). Om gjutjärns egenskap att växa vid upprepade upphettningar. JernkA 1910, Bih. s. 438. Livsmedelsverket rekommenderar, att utländska djupfrysta hallon upphettas före användningen. Hufvudstadsbl. 31/5 2000, s. 23. jfr själv-upphettning. —
-HINNA.
1) (numera bl. tillf.) till 1, 2: (lyckas) komma upp l. fram till (ngt); äv. bildl.; jfr hinna upp 2. (Man) uphinner .. ej förr på en ny kulla, än man har en ny cirkel af prospecter. Wallenberg (SVS) 2: 93 (1771; uppl. 1999). Ännu har ingen stoftets son upphunnit målet för sitt sträfvande på denna sidan af grafven. Wallin 1Pred. 2: 363 (c. 1830).
2) till 2 d: hinna fatt (ngn l. ngt); äv. bildl., särsk.: mäta sig med l. komma lika långt som l. bli likställd med (ngn); jfr hinna upp 1. Bullernæsius Lögn. 202 (1619). Såsom lärare torde han hafva upphunnits af få, öfverträffats af ingen. KrigVAH 1885, s. 317. Båt, som upphinner annan båt, skall hålla undan för den, som upphinnes. IdrIMar. 1935, s. 89.
3) (†) till 7: nå upp till (visst mått l. antal l. viss ålder o. d.); jfr hinna upp 4. Beslutades att de små piltarna til dess de hafwa uphint sine 13 åhr måste gå fram i choren och stå uthmed disken. KulturbVg. 3: 19 (1736). Är brottet så ringa, att straffet icke upphinner ofvan omtalade minimigräns för bötesstraffets förvandling till internering, så kan denna dom endast blifva en vanlig villkorlig dom. Thyrén StrafflRef. 1: 176 (1910). —
-HINNELIG, äv. -HINNLIG. [jfr -hinna] (numera mindre br.) särsk. motsv. -hinna 1, 2: som kan upphinnas. Ett aldrig fullt upphinneligt konstens mål. Boström 3: 573 (c. 1832). Folktalare, i Guds-tribunen fräjdad, / Kanske upphinnlig, stod han oupphunnen. Valerius 1: 194 (1839). SAOL (1986). jfr o-upphinnlig. —
(1) -HISSA, -ning. hissa upp (ngt l. ngn); särsk. med avs. på segel l. tackling l. flagga o. d.; äv. bildl.; numera i sht i p. pf.; jfr -hala. Höfwitzmannen .. lät vthi Modhrens Åsyyn vphisza Pilten, och jemmerlighen hudflängian. Schroderus Os. 1: 255 (1635). Han .. lät i sitt Läger uphisza en blodröd Fahna. Mörk Ad. 2: 359 (1744). Med kunskap om medelklassens aperi och auktoritetsdyrkan, får man mindre undra att Bellman blef så upphissad. Strindberg TjqvS 2: 183 (1886). —
(8) -HITTA, -ning; -are (se avledn.).
1) hitta (ngt); förr äv. närmande sig bet.: upptäcka (ngt); numera i sht i p. pf.; jfr hitta upp 1. Bergv. 1: 848 (1736; med avs. på malmfyndighet). Den upphittade silverpenningen. Hartman NattLys. 115 (1951).
2) (numera mindre br.) tänka ut l. hitta på (ngt, särsk. historia l. plan o. d.); förr äv.: uppfinna (ngt); jfr hitta upp 3. Rålamb 4: 65 (1690). Anno 1440 upphittades .. (boktryckarkonsten) i Tyskland. Tiällmann Gr. 21 (1696). (Det) är troligt, att hela denna historia är en af Munkar upphittad dikt. Gyllengranat SvSjökr. 1: 57 (1840). Hagström Herdam. 1: 59 (1897).
Avledn.: upphittare, m.//ig.
1) till -hitta 1: person som hittar ngt. Levin Schiller Cab. 118 (1800). Å Hangö bantåg förlorades .. den 22 april ett silfwer pennskaft med guldpenna .. Upphittaren bedes att .. aflemna det funna till stationsföreståndaren Appelgren. HforsD 1875, nr 133, s. 4.
2) (†) till -hitta 2: uppfinnare. Bokstäfvernas förste Upphofsman(n) ock upphittare. Tiällmann Gr. 50 (1696). —
(1) -HIVA, förr äv. -HYVA, -ning. (numera bl. tillf.) hiva upp (ngt); jfr -hala. Den främsta stopparens bugt smyges om kronan (dvs. en del av ankaret), som upphifvas under kölen. Ekelöf Skeppsm. 104 (1881). Upphifvandet af rågkärfvarna är ett tämligen tungt arbete och måste städes ske med omsorg. Grotenfelt JordbrMet. 385 (1899). —
-HJÄLP. [jfr -hjälpa] (†) särsk. motsv. -hjälpa 1: upphjälpande; understöd. Dalin Arg. 2: 421 (1734). Alla böra derföre (dvs. för att staten har sådan nytta av nybyggen) bidraga til nybyggares uphjelp. SvSaml. 5: 207 (1765). —
-HJÄLPA, -ning. [fsv. uphiälpa]
1) till 1, 1 h: hjälpa (ngn) att komma upp l. att resa sig upp; äv. dels oeg., med avs. på ngt sakligt: lyfta l. höja l. dra upp, dels mer l. mindre bildl.; förr äv. med refl. obj.; jfr hjälpa upp 1 a. Jach ropar til gud then aldra högsta, til gudh then mich åter vphalp. Psalt. 57: 3 (öv. 1536). Werlden är fallen i synd, och kan sig sielfwan intet vphielpa. Swedberg SabbRo 414 (1688, 1710). Skygg för en främmande herres närvaro, hastade .. (modern som agat sin son) att upphjelpa gossens byxor. Palmær Lustr. 145 (1841, 1848). Den häst, på hvilken konungen upphjelptes. NF 5: 1166 (1882).
2) till 7, 10: förbättra (ngt); sätta (ngt) i skick, laga, reparera; jfr hjälpa upp 2. HC11H 12: 122 (1697). Lerskifvorna borttagas och de under den sista proceduren lätt skadade formdelarne upphjelpas. TT 1872, s. 98. Klen buljong kan betydligt upphjelpas genom att bryna litet smör och mjöl i kitteln och sedan påspäda buljongen. Langlet Husm. 161 (1892). Med sin bulla har påven tvivelsutan i främsta rummet åsyftat att upphjälpa kyrkans ställning inom Sverige. SagSed 1938, s. 126. —
(1 e, 9) -HOPA, -ning. [fsv. uphopa] samla l. sammanföra (ngt) i hop(ar); särsk. i pass. närmande sig dep.: samlas i hop(ar), hopa sig; äv. bildl., med mer l. mindre abstr. obj.; jfr hopa, v.1 1, 3. Schroderus Dict. 283 (c. 1635). Vi hafva .. lofordat den kloka hushållningen med statens och bankens medel, som icke, liksom hos oss, upphopas till enorma ofruktbara capitaler, de der undandragas den allmänna rörelsen. Palmblad Norige 371 (1846). Askan stannade kvar på offerplatsen och upphopades till askaltare, berömt är t. ex. askaltaret i Olympia. Nilsson GrRelH 85 (1921). —
(1) -HOPP. [jfr -hoppa] särsk. sport. om den uppåtgående, inledande delen av ett hopp (i sht i fråga om höjd- l. stavhopp). Man bör aldrig (vid stavhopp) under den sista delen af satsen springa med långa steg och aldrig uttaga det sista steget långt, ty då förlorar man helt och hållet kraften i upphoppet. IdrB 4: 24 (1907).
Ssg (sport.): upphopps-fot. om den fot som vid upphopp ansätts mot marken l. golvet o. d. Nu är jag helt enkelt tvungen att följa Krigarns råd .. att byta om upphoppsfot i tresteg. IdrBl. 15/6 1935, s. 9. —
(1) -HOPPA, -ning. hoppa upp. BröllBesv. 226 (c. 1660; uppl. 1970). Vid en 7 fot hög fördämning i Tyne hade man .. på 5 minuter räknat 78 och en annan gång 61 upphoppande fiskar. Agardh o. Ljungberg 4: 85 (1863). —
(1) -HOSTA, -ning. hosta upp (slem l. blod o. d.); numera i sht dels i p. pf., dels ss. vbalsbst. -ning (äv. konkret, om upphostat slem o. d.); jfr -harkla. Som .. (en bröstsjuk man) kom til 3 a 4 glas (vatten) at dricka, begynte han at uphosta en hoop seeg slem. Tranæus Medewij 5 (1690). Tuberkulos .. orsakas av en bakterie och finns i smittsamma människors upphostningar. PatFass 1990–91, s. 77. jfr blod-, slem-upphostning.
Spalt U 501 band 36, 2011