Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GÄRDA jæ3rda2, v.2 -ade (BtFinlH 2: 183 (1565: gerdet, sup.), Linc. (1640: gärdadt, p. pf. n.), Rosensten Skog. 4 (1737: ingiärdar) osv.); förr äv. pr. ind. sg. -er (Lagförsl. 197 (c. 1609), VDAkt. 1685, nr 55 (: upgierdhes, pass.)), ipf. gärde (Mark. 12: 1 (NT 1526), VDAkt. 1760, nr 150 (: tillgjerde)), sup. gärdt (VRP 1651, s. 661 (: ingierdt), VDAkt. 1685, nr 61 (: kringhgiärdt)), p. pf. gärd (gierd) (VRP 1651, s. 646). vbalsbst. -ANDE, -NING (se avledn.).
Ordformer
(gärd(h)- (g(i)erd(h)- m. m.) 1526 osv. giäla 1586)
Etymologi
[fsv. gärþa (pr. -ir o. -ar), avledn. av garþer, gård (se GÅRD, sbst.1), motsv. d. gærde, isl. gerða (ipf. gerða). — Beträffande formen giäl- jfr under FJOL, FJÄRD m. fl.]
1) intr.: uppsätta stängsel l. hägnad l. gärdsgård; äv. mer l. mindre bildl. Han gerde om kring honom (dvs. vingården), och medh steenhopar bewaradhe. Jes. 5: 2 (Bib. 1541). Detta sättet at gärda förrättas lika fort som det förra. Gadd Landtsk. 2: 25 (1775). Man gärdar om sina fri- och rättigheter. Wallin 2Pred. 2: 263 (1817). Torpson Norden 291 (1887). — särsk. (†) med prep. för: inhägna (ett område o. d.) med stängsel. Hanss Bengtsson hafuer taget en gierdessgård ifrån hans åker och låttedt gierda för hanss egen engh. VRP 1632, s. 467.
2) tr.; jfr BEGÄRDA.
a) (numera mindre br.) med obj. betecknande stängsel l. hägnad o. d.: uppföra (stängsel o. d.); äv. mer l. mindre oeg. o. bildl. En man plantadhe en wijngårdh, och gärde ther om kring en gård. Mark. 12: 1 (NT 1526). Vi gärda en mur allt Finland kring. Topelius Ljung 18 (1870, 1889). De skrankor en diktare själf gärdat kring sina personer. Söderhjelm Upps. 96 (1908). Timra en rymlig / färja med yxan ihop och gärda kring henne en reling / högt. Lagerlöf HomOd. 59 (1908). Hon började gärda gärdsgård. Aanrud Ber. 2: 225 (1915). jfr: Bonden gärde itt hundrade Hööt (dvs. par störar) åth minstonne om åhret. IErici Colerus 1: 81 (c. 1645).
b) med obj. betecknande mark l. område o. d.: omgiva (mark o. d.) med stängsel o. d., inhägna; äv. bildl. (jfr c). Gärden wäl allan Åker och Ängen / Sedan j sofwa roligt i Sängen. Arvidi 161 (1651). På hvilka orter Åker och Äng gärdas innom samma stängsel. VetAH 1741, s. 7. Re’n staden begynte att stimma, / Der gärdad af master han låg. Snoilsky 3: 42 (1883). Vasenius Top. 1: 25 (1912). — särsk. (†) med prep. från: gm stängsel skilja (ett område) från (ett annat). (Arabyborna) hota och sega, skola gierda sina ägor ifrån stadzens. VRP 1648, s. 350.
c) (i högre stil, mindre br.) i bildl. anv. av b, med obj. betecknande person: omgiva, innesluta; äv.: inspärra, instänga. Ej galler och lås honom gärda. Fahlcrantz 1: 25 (1835, 1863). Jag är gärdad / af en brynja, som hårdt blef härdad / i den eld, som är brännande sorg. Tigerschiöld Dikt. 3: 88 (1898). Han betraktade .. sin gäst, som gärdad av stolens rika .. sniderier, .. liknade en hednisk gudabild. Bergman Kerrm. 36 (1927).
Särsk. förb.: GÄRDA EFTER. (†) till 1: efteråt förbättra l. ytterligare utbygga en gärdsgård o. d. VgFmT I. 10: 94 (1586). —
GÄRDA IN10 4. jfr INGÄRDA.
1) (mindre br.) till 2 b: inhägna. TbLödöse 3 (1586). Gärda in en trädgård. Meurman (1846). Östergren (1926).
2) (föga br.) till 2 c, bildl.: innesluta. Gärdad in i blygsam tystnad, / Gick du fram din bana tryggt. PT 1892, nr 214, s. 3. —
GÄRDA OM10 4. jfr OMGÄRDA.
1) (mindre br.) till 2 b: omgiva (mark o. d.) med stängsel. Han gärdar om den plats på hvilken trädet står. SvMerc. 1763, s. 647. Östergren (1926).
2) (†) till 2 c, bildl. Så kom då Tapperhet .. / Med Belte giärdad om af bästa ElghudsLäder. Eldh Myrt. 88 (1724).
Avledn. (till 1 o. 2): GÄRDNING, r. l. f. Om Gärdning och Stängning. Serenius EngÅkerm. 1 (1727). särsk. (numera knappast br.) konkretare, närmande sig bet.: hägnad, gärdsgård. Uti gärdningar göra Törnbuskar äfven godt gagn. Rothof 581 (1762). FFS 1870, nr 32, s. 6.

 

Spalt G 1618 band 10, 1929

Webbansvarig