Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GÄRS jær4s, äv. GERS jer4s (gers (sl(utet) e) Weste; jerrs Dalin), äv. GIRS jir4s (så alltid i Finl.), m. l. r.; best. -en; pl. -ar (Hagdahl Kok. 20 (i handl. fr. 1623) osv.) ((†) -er L. Paulinus Gothus Pest. 78 a (1623), Broman HelsB 160 (1726)).
Ordformer
(geirs Rudbeck Atl. 4: 97 (1702). gers(z) (giers, gjerds, gjers) 1623—1924. giess Nilsson ÅrsbVetA 1830, s. 66. girs(z) 1623—1916. gärs (giärs, järs) c. 1638 osv. Anm. Hof DialVg. 131 (1772) angiver gers för Västergötl., girs för Uppsverge o. giärs för Dalarna)
Etymologi
[fsv. girs (anträffat bl. ss. tillnamn), motsv. sv. dial. girs, gers, gärs; jfr nor. gjørs (gjøss), gös; till den ieur. roten ghers, vara skarp (jfr t. gerste, lat. horridus); se ELidén i BeitrGeschDSpr. 15: 508 f. (1890). Stavningen med -ei- hos Rudbeck beror på att han härleder ordet från isl. geirr, spjut (jfr GEJRSUDD)]
den till abborrfiskarna hörande fisken Acerina cernua (Lin.), i zool. fackspr. äv. kallad vanlig gärs; i sg. äv. i koll. anv.; äv. (zool.): fisk tillhörande släktet Acerina Cuv. Stiernman Com. 1: 879 (1623). Girs .. blifwer hoos mången i större wärde hållin än Abbor. Palmcron SundhSp. 110 (1642). Nilsson Fauna 4: 28 (1852). Då .. (gärsen) flyttar sig, sker det ej genom ihållande simning utan genom korta och snabba språng framåt (däraf vårt ordspråk ”kvick som en gers”). Stuxberg Fisk. 183 (1894). FinlSvFolkd. I. A 1: 40 (1917). — jfr LAKE-, SNOR-, STEN-GÄRS.
Ssgr: A: GÄRS-SLÄKTE(T). zool. fisksläktet Acerina Cuv. Nilsson Fauna 4: 28 (1852). —
-STEN. (gärs- 1698 (: Girs)—1739. gärse- c. 1613 (: girsse-)) (†) benämning på två hårda, spetsiga, risgrynsstora bildningar (otoliter) i kraniet av gärs, fordom använda i medicinen (mot håll o. stenplågor). Forsius Min. 181 (c. 1613). ApotT 1739, s 44.
B (†): GÄRSE-STEN, se A.

 

Spalt G 1634 band 10, 1929

Webbansvarig