| Publicerad 1930 | Lämna synpunkter |
HACKA hak3a2, v. -ade ((†) ipf. hacka 2Saml. 13: 75 (c. 1690)). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se d. o.), -NING; -ARE (se avledn.); jfr HACK, sbst.1 (se d. o.), HACKA, sbst.2 (se avledn.).
jfr BEHACKA.
1) utsätta (ngn l. ngt) för l. sönderdela (ngt) medelst täta l. upprepade hugg av ett skärande värktyg.
a) (numera knappast br.) med kniv l. dyl. göra upprepade snitt l. hack i (ngt); tillfoga (ngn) upprepade stick l. hugg l. sår med kniv, dolk, sabel o. d. (utan tanke på var det träffar). Han sågh sina tiänare liggiandes dödhe vthan för porten, och så ynkeligen hackade och hugna. Petreius Beskr. 2: 190 (1614). Koppar som skee medh hackande, the dragha .. vth then tunne Bloden, som sitter .. emillan Hullet och Skinnet. Palmcron SundhSp. 314 (1642). Om Bogen (på en häst) förswinner (dvs. borttvinar). Lät klippa Håret sin koos uthaff Bogen och Benet, thet närmesta tu kan, hacka theruthi alt öfwer at thet blöder. IErici Colerus 2: 327 (c. 1645).
b) gm täta o. upprepade hugg med (ofta för ändamålet särskilt inrättad) kniv, mindre yxa o. d. (l. medelst särskild maskin) sönderdela (ngt i små delar); särsk. om dylik sönderdelning av kött, grönsaker o. d. ss. förberedande behandling vid matlagning; äv. med adjektivisk bestämning l. obj. l. adverbial som angiver (det önskade) resultatet. Hacka spenat. Hacka them (dvs. bladen) små. BOlavi 28 a (1578). Fint hackad persilja. Warg 89 (1755). (Vår värdinna får) Stundom kaffeqvarnen mala, / Stundom hacka sockret smått. Bellman SkrNS 2: 243 (1792). Hacka köttbullar. Björkman (1889). Kvinnorna hackade enris till påskhelgen. Heidenstam Svensk. 1: 268 (1908). Det hackades, stoppades och fjälstrades dagar i ända. Fogelqvist Minn. 16 (1930; i fråga om korvberedning före jul i ett prästhem på landet). — jfr FIN-, SMÅ-HACKA. — särsk.
α) (†) ss. vbalsbst. -ning, konkret, om ngt som sönderdelats gm hackande. Giör een Bottn uthaf det hackade Kiöttet uppå Deegen .., lägg i samma Hackning Lagerlööf och Fläsk-skifwor. Rålamb 14: 116 (1690).
β) (†) i p. pf., oeg., om klädesplagg: utskuren l. utklippt i flikar o. d. Sönderhugne och hackade .. klädher. ALaurentii Ciegler 331 (1620).
γ) (i vissa trakter) i uttr. hacka löv, (för vinnande av kreatursfoder) hugga av lövbärande kvistar o. små grenar på träden medelst lövhacka, ”bryta l. ”hösta” löv. Gellerstedt Hemtr. 15 (1905).
δ) (i vissa trakter) gm små hugg med lie l. skära avmeja (å stenig l. oländig mark växande gräs). Härifrån (dvs. från fäboden) skall han (dvs. dalkarlen) om vintern .. vara sysselsatt att köra sitt foder, som han om sommaren hackat imellan stenar och buskar. LBÄ 32: 96 (1799).
ε) mer l. mindre oeg. l. bildl. — särsk.
α’) (vard.) med avs. på person: göra ”kål” på (ngn); i sht i vissa uttr., ss. hacka kallops på (ngn), hacka (ngn) till korvmat o. d.; jfr HACK-MAT 2 a, HACKPÖLSA 2 a. Jag öppnar intet fönster, och jag låter hacka mig, förrän jag släpper någon annan till att göra det. Almqvist GMim. 2: 34 (1842). Hade jag inte velat åt hästarna, så hade Sim gärna för mig kunnat hacka kallops på Jerry Blazes’ skallemeja. Cavallin Kipling Wi 118 (1897). Om en halftimme äro lansiärna framme, och två minuter efteråt ha de hackat er till korfmat. Janson CostaN 2: 239 (1910).
β’) i uttr. hackad och malen o. d., fullständigt l. grundligt genomarbetad; oftast (vard.) i uttr. (ngt är) varken hackat eller malet, dels: (ngt är) utan halt l. ett sammelsurium; dels: (ngt är) varken det ena l. det andra riktigt l. med besked. Jag kan aldrig them berömma, / Som .. / .. vanfrägda Edart (dvs. kvinnans) Kiön / Med, jag vet ei hvad för galit, / Hvarken hackat eller malit, / Ormagift och Bolmörts frön. Kolmodin QvSp. 1: 2 (1732). Sker .. (professorns utredning) för kort, blifver saken hvarcken hackad eller malen, utan så otilräcklig för studenten som lätt för Professorn. Linné Bref I. 1: 220 (1768). Det är icke allt slags juste milieu, som kan öfversättas med ”lagom”; det finns ett annat, närmast liknande det svenska uttrycket: ”hvarken hackadt eller malet”. Crusenstolpe Ställn. 13: 19 (1848). (Populära) föreläsningar borde lämna fram lärdomsfrukten ”både hackad och malen”, men icke förevisa, hur hackningen och malningen tillgå. Cederschiöld Erikskr. 225 (1899). (Sv.) Det är varken hackat eller malet .. (t.) das ist nicht gehauen und nicht gestochen. Auerbach (1909).
δ’) (†) i p. pf., i fråga om stil: osammanhängande, hackig (se d. o. 2 b). Den hackade stilen af Aubers äldre opera-stycken. SvLittFT 1834, sp. 287. (Bergman) försöker (i ”Minnen av Sveriges nyare Historia”) att vara sententiös, men lyckas icke däruti, utan blir i stället ojemn och hackad. Vinterbl. 1853, s. 9.
2) med användande av hacka (se HACKA, sbst.1 1 a) bearbeta (jord l. mark l. bärg); i sht i fråga om bearbetning av jord för att göra den lucker o. därigm (mera) tjänlig för växtlighet l. för att befria den från ogräs; numera (utom i a o. c) nästan bl. ss. intr. (med bestämning inledd av prep. i) l. med adjektivisk bestämning som angiver resultatet av hackningen. Wijngårdzmannen .. hackar Wijngården medh Järnklyko. Schroderus Comenius 439 (1639). (Man) måste .. hacka Jorden wäl löös omkring rooten. Månsson Trääg. 22 (1643). Åckeren (är) i sådant bruk, at den tarfvar förbättring, med hackande och mera till. VDAkt. 1730, F III 7. Hacka eller grafva i en vingård. Lind 1: 324 (1749). Vi ha lust att sjelfva hacka tegen / Och låta egna skördar mogna der. CVAStrandberg 1: 41 (c. 1845; i bild). Människorna .. gick och hackade i bergen och plockade opp litet malm. Lagerlöf Holg. 2: 112 (1907). — jfr DJUP-, FLÅ-, HÄST-HACKA m. fl. — särsk.
a) med obj. betecknande ngt som växer på marken, särsk. rotfrukter: rensa gm hackning. Både efter första och andra sådden böra betorna grundligt hackas, så att chilesalpetern väl blandas med jorden. LAHT 1897, s. 242. Därs. 1907, s. 7.
b) (†) ss. vbalsbst. -ning, konkret: fält som odlats gm bearbetning med hacka. Fernow Värmel. 607 (1779).
c) gm arbete med hacka o. d. åstadkomma (väg l. gång o. d.) i bärg; jfr 4 b δ. En brandt Klippa, then Inwånerne hade hackat sig Wäg igenom medh Järnhackor. Sylvius Curtius 563 (1682). Denna (underjordiska vattenledning) är på sina ställen hackad genom berget på en tid, som ligger före kännedomen om krutet. Anholm Gog 338 (1895).
3) medelst täta o. upprepade slag l. stötar l. hugg med relativt spetsigt värktyg, särsk. med hacka (se HACKA, sbst.1 1 b), behandla l. bearbeta (ngt); äv. abs.; ofta intr. med bestämning inledd av prep på; äv. allmännare (se d o. e). Man får hacka et halft år på et marmorblock för at i sten verkställa något, som ser mänskligt ut. LBÄ 14—15: 67 (1798). Hästarna icke blott alstra orenlighet utan orsaka dess kringspridande, emedan deras hofvar hacka på gator och landsvägar och lösgöra dammet. TT 1899, Allm. s. 161. — särsk.
a) gm hackning göra hack, fördjupningar, repor o. d. i (ngt). — särsk.
α) (i fackspr.) om upphuggning av kvarnstenar (medelst hacka, se HACKA, sbst.1 1 b). Broocman Hush. 1: 66 (1736). TT 1881, s. 55.
β) (†) arkeol. i p. pf., oeg., om stenredskap: knackad. (På Lunds hist. museum finnas) en mängd stora Thorsviggar och mindre viggar, (omkring 60 st., dels hackade och dels slipade ..). SvLitTidn. 1817, Bih. sp. 67. Iduna 9: 319 (1822).
b) med bestämning inledd av prep. från: gm hackning avskilja (ngt från dess fäste o. d.). Jag (satt) en gång tillsammans med en matros .. ute på gajerna (på fartyget), sysselsatt med att hacka rostig färg från bogen. Bergdahl Antip. 37 (1906).
c) (mindre br.; se dock slutet) övergående i bet.: slå, bulta. Han hackade sitt ansikte med knogarna, så att kinderna svullnade. Bergman Mark. 237 (1919). — särsk. (fullt br.) sjukgymn. om visst slags massage; jfr BULTA, v.3 1 c slutet. Blanche Bild. 4: 28 (1865). Hartelius Sjukgymn. 92 (1870). Vi påverka skelettmusklerna .. genom att, helst vinkelrätt mot deras längdaxlar, hacka dem med våra händers ulnarsidor. Kleen HbMass. 34 (1906). LbInternMed. 2: 1299 (1918). — jfr ARM-, BEN-HACKNING m. fl.
d) (vard.) bildl., i uttr. hacka (på piano) o. d.: hamra, klinka, dunka (på piano); i sht med bibegrepp av dåligt spel; äv. i fråga om avbrott o. omtagningar under spelandet; jfr 6. Hacka på ett klaver. Lindfors (1815). Hacka på piano. Auerbach (1909). Hacka liten smula från bladet eller ur minnet, kan väl litet hvar. Ullman FlickÄra 47 (1909). Vid pianot satt han sedan endast och hackade då han utarbetade någon komposition. Wennerberg Bref 2: 190 (1914).
e) (†) peta l. sticka (ngn ngnstädes); jfr 4. Då kiände iag skinbarligan, huru den lilla fnatten Crypedum (förvrängning för Cupidon), kiärleckz pilten, hacka och pela mig i wänstra foten. 2Saml. 13: 75 (c. 1690).
4) om fågel: stöta l. hugga med näbben.
a) intr.; ofta med en av prep. på inledd bestämning. Hackespinken hackar om Wåren på (bi-)Stocken, när the förwänta Bijn utkomma, hemptar han bort thet ena effter thet andra. IErici Colerus 2: 81 (c. 1645). Hacka med nebben. Serenius (1741). (Korpen) Bataki hackade häftigt på rutan. Lagerlöf Holg. 2: 203 (1907). — bildl.; jfr 5. Hon (dvs. skatan) haffuer baakdantares sin / I ährligh folkz ähra at hacka. WijsaFoglArt. 22 (1623).
b) tr. — särsk.
α) bearbeta (ngt) gm hackande med näbben; äv.: misshandla (ngn) gm hackande. Geijer II. 3: 387 (i handl. fr. 1605; bildl.). Kråkan skall ditt öga hacka, / Örnen slå dig med sin vinge. Runeberg 3: 227 (1830). Han hade varit hatad och hackad som den gula racefågeln .., när den förflugit sig ur buren och råkar bland grönsiskor ute i skogen. Strindberg Hafsb. 255 (1890; i bild); jfr 5.
β) i pass., reciprokt: strida med varandra gm hackande med näbbarna. SvMag. 1766, s. 489. Hvad de (dvs. duvorna) hackades, när det var trångt i boet och det var ondt om mat. Strindberg SvÖ 2: 357 (1883; i bild).
γ) (mindre br.) gm hackande med näbben plocka l. avskilja (ngt). I (”små rovfåglar”) suten så tryggt på Europas lik / och hackaden bit ifrån bit. Tegnér (WB) 2: 194 (1815). Nu äter jag (dvs. duvan) af brödet, / Som ur min Herres händer, / Anakreons, jag hackar. Tranér Anakr. 11 (1826, 1833). — jfr: Pellicanen .. stencker them (dvs. ungarna) medh sitt eghit blodh, som han hackar aff sitt bryst. PErici Musæus 1: 251 a (1582).
δ) gm hackande med näbben åstadkomma (ett hål l. dyl.); jfr 2 c. Dock hacka de (dvs. göktytorna) ej hål i träden som Hackspettarna. Nilsson Fauna II. 2. 1: 22 (1828). Spillkråkan, som ett stycke uppe på en tjock furustam hackat sig ett bo. Kolthoff DjurL 11 (1899).
5) (i sht vard.) ständigt o. småaktigt anmärka (på ngn l. ngt), kälta (på ngn), klandra l. tadla; nästan bl. i förb. med prep.-uttr. inledt av på. Thenne ene, hwilken alle hackade på. LPetri ChrPina f 3 a (1572). För thetta (dvs. att vara omtalad ss. from) har jag ei at rychtetz godhet tacka, / Som plägar hafva mäst på sådant folk at hacka. Kolmodin QvSp. 1: 631 (1732). GHT 1896, nr 178, s. 3. Det .. gamla skandinaviska felet att gärna ”hacka” på varandra. Hembygden 1917, s. 41. Snellman gjorde narr av hans (dvs. Topelius’) prenumerationsanmälan, red på ord, hackade och naggade. Lagerlöf Top. 239 (1920). — särsk. (föga br.) tr.: anmärka l. kälta l. gnata på (ngn); anträffat bl. i p. pf. Denne Zierman hade .. den olyckan att blifva hackad och hatad af sina egna landsmän, Stockholmsboerna, sedan han kom till Academien och allt medan han var student. Nyrén Charakt. 95 (c. 1765).
6) [anv. närmast utvecklad ur 3] bildl., i fråga om rörelse som utföres stötvis l. med små avbrott; äv. om stötvis l. med avbrott frambragt ljud.
a) (numera föga br.) sjöt. om fartyg: röra sig med ojämna rörelser (när det under bidevindssegling styr för högt i vinden, så att seglen icke stå fulla), köra (upp) i vinden; äv. om skeppare o. d. vars fartyg utför dylika rörelser; vanl. i uttr. hacka i vinden l. i vind. Hon (dvs. fartyget) ligger och hackar jemt i vinden endast med lefvande klyfvare och uppgigadt storsegel. Gosselman SNAmer. 2: 41 (1833). Den 6, 7 och 8 fingo vi ligga och hacka mot labra nordvestliga vindar. Skogman Eug. 1: 182 (1854). Ekelöf Skeppsm. 131 (1881). Hacka i vind. Konow (1887). BonnierKL (1924).
b) (föga br.) om föremål som flyter i vatten: ligga o. gunga upp o. ned; äv.: ligga o. slå l. ”hugga” (mot en klippa o. d.). Ramundsögubbarne .. bärgade tre konjaksfat som lågo och hackade i dyningen utanför Vedskäret. Engström Lif 126 (1907). Båten låg och hackade mot klipporna. Östergren (1926).
c) i uttr. hacka tänder l. tänderna, stundom med tänderna, vid förnimmelse av köld l. på grund av stark sinnesrörelse (i sht fruktan) klappra l. skallra med tänderna. Möller (1790). Nordforss (1805). Alla fattiga satar, som .. hackat tänderna af köld hela vintern. SöndN 1862, nr 7, s. 1. Qvinnan har feber, hackar med tänderna, har häftiga smärtor i veka lifvet och länderna. Löwegren Hippokr. 2: 492 (1910). Vår boy, stackars son av heta zoner, hackar tänder i nattkölden. Boberg Ind. 104 (1928). jfr: Hennes kropp skälfde; tänderna hackade emot hvarandra. Benedictsson Peng. 143 (1885).
d) i fråga om stötvis l. med avbrott frambragt ljud. Hör valdthornet, hur det hackar. Bellman 3: 207 (1790). Tydligt hörde man kulsprutornas torra hackande. Wachtmeister HinsidÖstersj. 121 (1929). På förmiddagen tredje dagen började motorn krångla, och hostade och hackade. SvD(B) 1929, nr 342, s. 10; jfr β. — särsk.
α) (ngt vard.) tala l. läsa stötigt l. med små avbrott, stamma, stappla. Swedberg Ordab. (c. 1730). Hacka i tal. Serenius (1741). Jag har hört honom tala i sällskap och offentligen — .., stundom verkligen klent och hackande. Stenhammar Riksd. 2: 22 (1840). Han hackade på målet. Hagberg Shaksp. 6: 99 (1849). Ett synnerligen pinsamt hackande och stammande. PedT 1904, s. 201. — särsk. ss. anföringsverb. Skål frua li-illa! .. ly-hycka till god ju-hulafton! — hackade Jansson och tömde det sjette glaset. Blanche Våln. 401 (1847). Högberg Vred. 3: 294 (1906).
β) i fråga om envist l. ständigt hostande (utan upphostningar): torrhosta; ofta i uttr. hacka och hosta. Hacka och hosta. Tholander Ordl. (c. 1870). (Sv.) gå och hacka, (fr.) tousser souvent. Berndtson (1880). Han hackar och hostar jämt. Östergren (1926).
1) (föga br.) till 1 b: gm hackning stympa (ngt), hacka sönder (ngt). Nordforss (1805). Weste (1807). Schulthess (1885).
2) till 3 b: gm hackning frånskilja (ngt). Vi .. höllos i arbete med att hacka af färg båd’ utan och innan (på fartyget). Bergdahl Antip. 41 (1906). —
1) till 2. Han (dvs. trädgårdsmästaren) hackar gräset bort, som kläder trädets fot. Kolmodin QvSp. 2: 480 (1750).
2) till 4 b γ. Ther (i kyrkan) haffuer iagh (sade sparven) waridt thenna Sommaren vthöffuer, och hackat bort flugurnar och duärgarna (dvs. spindlarna) aff fönstren. Balck Es. 102 (1603). särsk. bildl. Ack, den Valkyria, som nu hemsöker oss, är ej en sköldmö, / .. Fågel är hon, en lös, half papegoja, half uggla, / .. Tanken hackar .. (fågeln) bort ur hjernans bonade kamrar. Tegnér (WB) 9: 157 (1841). —
HACKA FRAM10 4. särsk.
1) till 2. En härlig silfversten, så tung och ren som silfret nästan, kunde hackas fram ur hålans bergvägg. Högberg Vred. 3: 269 (1906).
2) till 4 b γ. Sundén (1885). Mödosamt hackar (spillkråkan) fram maskarna ur trädens bark. FinlSvFolkd. I A 1: 412 (1917).
3) (vard.) till 6 d α. JGOxenstierna Dagb. 129 (1770). Fru Beata hackade fram något om övermänskligt arbete. Lagerlöf Liljecr. 213 (1911). —
HACKA IGENOM10 040 l. 032, äv. GENOM32 l. 40.
1) (vard.) refl., till 3 d. Ackompanjemanget var dåligt, det var utan tvifvel Tomasine som hackade sig igenom det. Åkerhielm GamlRoman 47 (1907).
2) gm hackande tränga igenom (ngt). Nordforss (1805). Auerbach (1909). särsk. till 4, om fågel: gm hackande åstadkomma hål genom (ngt). Foglarna kunde väl hacka igenom det gamla taket. Fryxell Ber. 3: 3 (1828). —
HACKA IHOP10 04, äv. TILLHOPA040 l. 032, äv. HOP4, förr äv. IHOPA. särsk. till 1 b; äv. bildl. Om en wil, så kan man tagha Löök och smått skurit Flesk som gott är, och hacka thet wäl i hoopa och slå på Hönan. Kockeb. B 4 a (1650). Lagutskottet hackar ihop samma gröt som förut af nytt och gammalt. JGRichert (1857) hos Warburg Richert 2: 353. —
HACKA LOSS10 4. gm hackning lösgöra (ngt); särsk. till 2. Verd. 1891, s. 152. Arbetarna hålla på att borra och hacka loss stenar. Sandström NatArb. 1: 77 (1908). —
1) till 2: gm hackning nedmylla (ngt). AllmogHemsl. 109 (i handl. fr. 1741). Fröet, som utsås antingen sent på hösten eller tidigt om våren, bredsås tunnt och hackas ned. HbTrädg. 2: 72 (1872).
2) till 4 b γ. Hon märker ej .. att en liten fågel hackat ned ett bär från trädet. Bremer Brev 1: 189 (1832; i bild). Dens. Pres. 396 (1834). —
HACKA OM10 4. jfr OMHACKA.
1) till 2 a: hacka (ngt) på nytt. Om man seer .. (att rovorna) willia intet gå fort, hackar man om dem, och såår på nytt. Rålamb 14: 5 (1690).
2) (tillf.) till 6 d α slutet: framstamma (ngt) på nytt, ”tugga om”. Landtmarskalken .. hackade om flere gånger hvad han sagt förut. Liljecrona RiksdKul. 559 (1841). —
HACKA SAMMAN10 32 l. 40, stundom TILLSAMMAN(S) 040 l. 032.
1) till 1 b. Han kokade samma Kött och Ägg, och skaar them vthi små Stycken, hackade them sedan tilsamman och beströdde them medh Salt. Schroderus Os. 1: 461 (1635).
2) (enst.) till 6 c. Jag hörde en hemsk skallring — det var icke af fönster, — det var af tänder, som hackade samman. Bremer Grann. 1: 147 (1837). —
HACKA SÖNDER10 40. till 1 b. L. Paulinus Gothus Pest. 74 b (1623). Tagh så Löök, skalan och hackan sunder wäl. Kockeb. B 5 b (1650). VLitt. 3: 302 (1902). jfr SÖNDERHACKA. —
1) till 2. särsk.
a) gm arbete med hacka bearbeta l. uppluckra (jord), i och för odling röja (jord) med hacka. 1/2 Foot (bör vara) emellan hwar (böna som sättes), att man kan hacka opp Jorden emellan dem, då de blifwa een Foot höga. Rålamb 14: 22 (1690). På södra sidan af stugan hade presten planterat några träd och hackat upp litet jord, der han dragit upp blommor och kryddor. Strindberg SvÖ 1: 184 (1882).
b) gm arbete med hacka upphämta l. upptaga (ngt) ur jorden. Serenius D 1 b (1734). Potatisen hackades upp med därtill gjorda hackor. Landsm. XI. 10: 34 (c. 1888).
2) till 4 b, om fågel: gm hackande med näbben åstadkomma hål i (ngt). Dähnert 222 (1746). Nordforss (1805).
1) till 2. Ett .. hål, hvarest tvänne män ligga på sida längst in och hacka ut kol vid skenet af ett par ljusstumpar. Steffen BrittStröft. 87 (1895).
2) [anv. beror på missuppfattning, i det att runskriftens hakua (dvs. hǫggua, hugga) tolkats ss. ”hacka”] (†) till 3 a: hugga ut runor på (en sten). Gerder och Ulfver, samt Ulbiörn, Abiörn, och Rune, the läto hacka vth Stenen åth Jarl sin Fader. Peringskiöld MonUpl. 302 (1710).
3) till 4.
a) till 4 b: gm hackning med näbben taga l. hugga ut (ngt). Dähnert 222 (1746). Atterbom FB 273 (1818; i bild). (Örnen om tomten:) Då blev jag ond och sade, att jag inte skulle hålla mig för god att hacka ut hans ögon, om han inte gav med sig. Lagerlöf Holg. 2: 432 (1907). särsk. mer l. mindre bildl. Den ena kårpen hackar ei ögat ut på den andra. Mont-Louis FrSpr. 278 (1739; ordspr.). Hvar och en söker sin egen lycka. De (dvs. de yngre skriftställarna i Sthm) äro färdiga att hacka ut ögonen på hvarandra. GHMellin (1836) hos Roos FamArkiv 220.
b) (i vissa trakter, folkligt) i uttr. hacka ut någon, om fågel: gm sitt hackande på fönsterrutan l. dyl. förebåda döden för (ngn). Hackar sparfven på rutan, vill han ”hacka ut någon; och dödsfall kommer att inträffa i huset”. Sundblad GBruk 174 (1888). Landsm. XI. 4: 31 (1896).
c) refl., om fågelunge: hacka hål på äggskalet för att krypa ut. När Kycklingarna börja hacka sigh vth. Hildebrand MagNat. 164 (1654). Knöppel SvRidd. 33 (1912).
-BRÄDE, sbst.1 (sbst.2 o. sbst.3 se sp. 21-22). (hack- 1746 osv. hacke- 1685—c. 1690) [jfr t. hackbrett] bräde som användes ss. underlag vid hackning, särsk. av kött, grönsaker o. d., ofta på tre sidor försett med uppstående kanter. BoupptSthm 9/10 1685. Östergren (1926). —
-BRÖD. (förr) visst slags nödbröd i vilket hackade sädesax m. m. inblandats. Hackbröd, till hvilket hela axet och hälften af halmen tages. Axelson Verml. 112 (1852). —
(2) -FRUKT. (mindre br.) landt. gröda som odlas i rader o. med så stora mellanrum att jorden mellan plantorna under växtperioden kan (för uppluckring o. rensning) bearbetas med hacka; särsk. i fråga om rotfrukter. MosskT 1891, s. 313. SDS 1918, nr 216, s. 4. —
(2) -HEMMAN. (hack- 1927. hacke- 1908) (förr) hemman som odlas gm bearbetning med hacka. Den förlupna trälen eller bortdrivna byamannen, som gick mellan de avbrända tallstubbarna på sitt hackehemman. Heidenstam Svensk. 1: 52 (1908). Ödeen SmålBebygg. 376 (1927; i fråga om förh. i Värend i ä. tid). —
-HO, r. l. m. (hack- 1769 osv. hacke- 1926) (i vissa trakter) ho i vilken matvaror, särsk. kött, hackas. BoupptRasbo 1769, Den stora hackehon (stod) framför spiseln, där allt det kokade hackades. Suneson GGrund 78 (1926). —
(6 d β) -HOSTA, r. l. f. (hack- 1772 osv. hacke- 1829) skarp hosta, torr hosta (utan upphostningar). VetAH 1772, s. 333. Warfvinge ÅrsbSabbatsbSjukh. 1889, s. 219. —
(6 d β) -HOSTA, v. (vard.) Passade man bara någorlunda upp och höll reda på vindsidan .., så redde man sig bra nog för röken, ett och annat litet storknande och hackhostande oberäknadt. Quennerstedt IndSold. 43 (1887). Östergren (1926). —
-JÄRN. (föga br.) järn varmed man kan hacka; järn blad) på hacka (se HACKA, sbst.1 1). 1 par stora hackiern. BoupptSthm 27/10 1679, Bil. (efter ”järnkrämare”). Montell Frun 6 (1898). —
-KNIV. (hack- 1722 osv. hacke- 1637—1889) större kniv, särsk. om sådan avsedd för hackning av kött l. grönsaker o. d.; äv. om apparat med flera knivar. OxBr. 11: 696 (1637). Linder Tid. 65 (1924). —
-KORV. (hack- 1739 osv. hacke- 1633—1884) korv av hackat kött, hackade inälvor o. d. Rudbeckius MemQvot. 37 b (1633). AB 1916, nr 29, s. 12. —
-KUBB. (hack- 1804 osv. hacke- 1876—1891) träkubb som användes ss. underlag vid hackning, t. ex. av granris o. d. Wikforss 1: 726 (1804). Östergren (1926). —
-KYCKLING. (vard.) eg., till 4: kyckling som ständigt anfalles av sina kamrater; vanl. oeg. o. bildl.; särsk., med anslutning till 5: person som är minst omtyckt i en familj l. i ett sällskap o. dyl. o. som alla ”hacka” på, hatkyckling. Vara ngns, allas hackkyckling. Brisman Bränn. 282 (1813; i fråga om svin). Ju förr jag kunde komma hemifrån och slippa vara hackkyckling. Wahlström FarD 123 (1920). —
-KÖTT. hackat kött. Et pastey af rusin och hack-kiött som ätes vid Jultiden i England. Serenius Mm 2 a (1734). —
(2) -LAND. (hack- 1863—1916. hacke- 1609) (förr) teg som odlas gm bearbetning med hacka. SvTr. V. 1: 165 (1609). Jättarnes åkerbruk var inskränkt; de upptogo åt sig små hackland i skogen hvar de kommo. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 30 (1863). Ett hackland fanns det utanför stugan och var det ej så dålig åker. Quennerstedt C12 1: 203 (1916). —
-MASKIN. maskin medelst vilken ngt hackas. JernkA 1862, 1: 356 (om maskin för hackning av kött). HbSkogstekn. 799 (1922; om maskin för ”tuggning” av ris o. d.). —
-MAT. (hack- 1639 osv. hacke- 1652—1756) [jfr d. hakkemad]
1) kok. i eg. mening, i fråga om mat.
a) hackat kött, särsk. om hackade inälvor m. m. av ett slaktat djur. Tarmarne (av den slaktade boskapen) fyller (slaktaren) .. medh Hackmaat, och giör Korfwar. Schroderus Comenius 421 (1639). Walin Födoämn. 33 (1906).
b) anrättning av hackat kött o. hackade inälvor m. m. Hack-maat medh Bröst af Rapphönor. Rålamb 14: 81 (1690). Lungorne, ehuru de äro nog torre, brukas i hackemat och lungemos. Linné Diet. 2: 204 (c. 1750). KokbHem. 332 (1913).
2) (vard.) bildl.
a) med närmare anslutning till 1, i uttr. göra hackmat av l. på ngn l. ngt o. d., ”göra kål på” ngn l. ngt. Hela cypriska riks-arméen förvandlade han i morse bittida till hackmat. Atterbom FB 72 (1839). Lysander Almqvist 199 (1878).
b) om ngt hoprört l. hopblandat l. oredigt, röra, sammelsurium. Lagerbring HistLit. 312 (1748). Läseböckernas literaturhistoriska hackmat. Verd. 1889, s. 280. —
-PÖLSA. (hack- 1734—1926. hacke- 1829—1926 (angivet ss. ”landsdelsord”))
1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om ett slags sämre hackkorv; äv. om anrättning av hackat kött l. hackade inälvor o. d. Serenius Aa 4 b (1734). (Sv.) Hackpölsa, (t.) gehackt Fleisch, ein Gehacktes. Lind (1749; under hackelse). Östergren (1926).
2) (vard.) bildl.
a) (föga br.) med närmare anslutning till 1, i uttr. göra hackpölsa av l. på ngn l. ngt, ”göra kål på” ngn l. ngt. Östergren (1926).
b) röra, sammelsurium. JGRichert (1835) hos Warburg Richert 1: 324. Att man genom att hopa det ena lösryckta citatet på det andra kan åstadkomma en litterär hackepölsa, har (recensenten) .. bevisat. PT 1873, nr 27, s. 3. —
(3 a α) -SAND. (i fackspr.) vid hackning av kvarnsten bildad sand. Mjöl .. fritt från mott och mal, hacksand, kvarnsopor och andra obehöriga ämnen. GHT 1895, nr 221 A, s. 2. —
(1 b δ) -SLOG, r. l. m. (i vissa trakter, särsk. Dalarna) benämning på sådan slåttermark (t. ex. stenig l. stubbig mark, dikesren, strandsluttning o. d.) på vilken gräset måste avmejas gm små hugg med lie l. skära; äv.: slåtter på dylik mark. LBÄ 32: 96 (1799). PT 1896, nr 270, s. 1. Af ett synnerligt intresse äro försöken att förbättra skördarne å de s. k. hackslogarne. LAHT 1909, s. 526. —
-SPETT, se d. o. —
(3) -STUGA. (förr) i Dalarna: stuga i vilken slip- o. kvarnstenar tillvärkades. Unge Dal. 2: 72 (1835). Erixon SkansenKultH 119 (1925). —
-TRÅG. (hack- 1861. hacke- 1636) (i vissa trakter) jfr -HO. BtÅboH I. 8: 208 (1636). BoupptVäxjö 1861. —
B (numera bl. bygdemålsfärgat): HACKE-BRÄDE, sbst.1, -HEMMAN, -HO, -HOSTA, sbst., -KNIV, -KORV, -KUBB, -LAND, -MAT, -PÖLSA, se A. —
-TRÅG, se A.
C: HACKNINGS-ARBETE~020, äv. ~200. särsk. landt. till 2. Hackningsarbetet är .. af största vigt vid odlingen af betor. SmSkrLandth. 8: 23 (1868).
HACKARE, i bet. 1, 2 o. 4 m.||(ig.), i bet. 3 m. l. r. person l. (i bet. 3) djur som hackar; särsk.
2) (i fackspr.) till 2. Linc. (1640; under pastinator). KrigVAH 1835, s. 220. Efter hvarje hackare följer (vid skogsfrösådd) en såningsman, som .. i hvarje af hackarens upptagne rutor utsår en nypa skogsfrö. JernkA 1851, s. 296.
3) till 4: fågel som hackar; numera bl. ss. senare led i ssgr. Lind 1: 1228 (1749). jfr FLOTT-, KO-HACKARE.
Ssgr (till HACKARE 2; i sht i fackspr.): hackar- l. hackare-bruk. (mindre br.) hackbruk. Sommarin EkonL 1: 7 (1915).
-rör. stenröse som tros härröra från ”hackartiden”. Hyltén-Cavallius Vär. 2: LVI (1868). Almgren Fornl. 12 (1904).
-tid. avlägsen tid då jorden brukades gm hackning med hacka; i sht i sg. best. Linné Sk. 353 (1751). Barchæus LandtHall. 93 (1773). FolklStSaml. 2: 93 (1926). —
HACKELSE, HACKIG, se d. o.
Spalt H 12 band 11, 1930