| Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HOP, sbst.3 o. adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1153):
(I 4 b ε β’, II) -RASPA, -ning. (ngt vard.) i hast l. med besvär hopskriva (ngt). Du mottog förmodligen i förgår den lilla lapp, som jag förleden Tisdag .. i yttersta brådska hopraspade. Atterbom Bref 83 (1824). Lieberath Knekt. 132 (1914). —
(I 4 b ε β’, II) -RIMMA, -rimning. författa l. hopskriva (rimmad dikt); vanl. med nedsättande innebörd, med tanke på författandets mekaniska sida. Atterbom i Phosph. 1811, s. 174. En efter dagens mod hoprimmad sonett. Sylwan (o. Bing) 1: 324 (1910). —
(I 4 b γ, II) -RINGLAD, p. adj. som ringlat ihop sig. Ormar, som .. lågo hopringlade, gassande sig i solen. Öman Ungd. 4 (1889). Engström Kryss 95 (1912). —
-RINNA, särsk. till I 4 b γ, II, om vätska: stelna; numera bl. (föga br.) om mjölk: löpna; förr äv. om blod: levra sig, koagulera. Hårda växter eller kuhlor, såsom af hooprunnen och stockad blod. HdlCollMed. 15/7 1742. Ett sätt att bestämma fett i hoprunnen mjölk. LAHT 1892, s. 54. —
-RIVA, v. (hop- 1696—1739. ihop- 1730. ihopa- 1647) (†)
1) till I 1 c, II: riva omkull, riva ned. Den nyl(ige)n hooprefne kornladan. OfferdalKArk. N I 1, s. 38 (1696).
2) till I 4 b β slutet, II: förvärva l. hopskaffa (ngt), hopsamla. Muræus Arndt 1: 105 (1647). Föräldrar med möda hoprifva det barnen ofta lätt utkasta. Linné PVetA 1739, s. 4.
3) till I 4 b ε ε’, II: bearbeta (ngt) så att det väl blandar sig (med ngt), hoparbeta. Sichtat socker med Rosenvatten ihoprifvit med en Trästötel. Oec. 91 (1730). —
(I 4 b δ, ε, II) -ROSTA, -ning. (hop- 1874—1907. ihop- 1905) gm rost gro igen l. få sina delar fastgrodda vid varandra, rosta ihop. VittAMB 1874, s. 178. En hoprostad pansarskjorta. VgFmT II. 6—7: 72 (1907). —
-RULLA, v., -ning. (hop- 1659 osv. ihop- 1749—1881. ihopa- 1642—1659. tillhop- 1753. tillhopa- 1745—1755) särsk. till I 4 b γ, II: (i sht bit för bit) böja (ngt) kring (l. såsom kring) en vals (tills det i sin helhet bildar en cylinder l. ett klot l. dyl.), rulla ihop, rulla samman; äv. refl. Palmchron SundhSp. 70 (1642). Så vill jag taga det (dvs. porträttet) med mig .., ifall det uti fouteral utan ram kan hoprullas. Tersmeden Mem. 2: 249 (1736). Brokiga mattor lågo hoprullade i stora balar (i basarerna). Heidenstam End. 45 (1889). Hedin Pol 1: 290 (1911).
(I 4 b γ, II) -RYNKA, v., -ning. (hop- 1796 osv. ihop- 1674—1675) sammandraga l. draga ihop (ngt) gm att lägga det i rynkor, rynka ihop, sammanrynka. BoupptSthm 2/4 1674. Volangens överkant (måste) hoprynkas till en kappa. Sömnadsb. 151 (1915). —
(I 4 b β, γ, II) -RÄFSA, v., -ning. (hop- 1736 osv. hopa- 1748. ihop- 1639—1801. tillhopa 1822) gm räfsning hopsamla l. hoptränga (hö o. d.), räfsa ihop, sammanräfsa. Schroderus Comenius 418 (1639). Modin GTåsjö 192 (1916). —
(I 4 b ε, II) -RÄKNA, -ing. (hop- 1805—1909. ihop- 1734. tillhopa- 1846) sammanräkna, räkna ihop. Serenius (1734; under compute). Heidenstam Karol. 2: 129 (1898). —
(I 4 b ε ε’, II) -RÖRA, v., -ing, -ning. (hop- 1690 osv. ihop- 1730—1851. tillhopa- 1765) röra ihop, röra samman.
1) omröra (ngt) så att dess beståndsdelar väl blandas med varandra; (under omröring) blanda (olika saker). Rålamb 14: 73 (1690). När det (dvs. riven mandel, rosenvatten o. socker) är ihoprördt väl med en träspada, så sätt på elden, och rör rätt väl och jämt. Oec. 98 (1730). Dalin (1852).
2) med nedsättande innebörd: utan ordning l. reda l. urskillning blanda (olika saker); förväxla. Calonius Bref 96 (1795). Stilblandning .. kan, om den otympligt och oförmedlat hoprör högt och lågt, löjligt och sorgligt etc., verka störande. Wrangel Dikten 97 (1912). —
(I 4 b β, II) -SAMKA, -ning. (hop- 1680—1927. ihop- c. 1661—1671. tillhopa- 1597—1623. tillhope- 1569) (numera bl. arkaiserande) hopsamla, successivt förskaffa l. förvärva (ngt); äv. bildl. The .. (vittnes-)breff, som .. Arffwidh Matzonn hadhe tillhope samnkett. HSH 5: 34 (1569). Wikner Pred. 380 (1879; bildl.). Östergren (1927; angivet ss. ålderdomligt). —
(I 4 b β, β slutet, II) -SAMLA, -ing. (hop- 1671 osv. hopa- 1640— 1770. hope- 1640. ihop- 1681—1891. ihopa- 1636—1843. tillhopa- 1603—1834) samla, samla ihop; äv.: gm samlande förvärva l. framskaffa (ngt). Balck Es. 52 (1603). Föröfrigt skröt han öfver de stora summor hvilka han .. ihopsamlat. Palmblad Nov. 2: 243 (1819, 1841). Till Wrangel sändes befallning att hopsamla så många fartyg, som kunde öfverkommas. Mankell Krigsm. 1: 259 (1865). Heckscher EoH 26 (1922). —
(I 4 b ε, II) -SINKA, -ning. (hop- 1834 osv. ihop- 1788—1887) (i fackspr.) sinka ihop; särsk. dels med avs. på porslin o. d.: nita ihop, laga gm hopnitning, dels byggn. o. snick. med avs. på bräder o. d.: hopfoga gm sinkning (dvs. på det sättet att en serie laxstjärtformiga tappar i ändan av ena brädan indrivas i motsvarande urtagningar i ändan av den andra). Uti huset N:o 66 .. emottagas söndriga Porcellainer .. at båras och ihopsinkas. GT 1788, nr 119, s. 4. 2NF 26: 114 (1917). —
(I 4 b ε, II) -SINTRA, v., -ing. i sht metall. förenas l. förbindas gm sintring, baka ihop sig, sintra ihop; äv. tr.: komma (malmpulver) att baka ihop sig. Berzelius Blåsr. 164 (1820). Metallpulvret (har) delvis hopsintrat. 2NF 36: 5 (1923). —
(I 4 b β slutet, II) -SJUNGA, -ning. (hop- 1852—1906. ihop- 1884) gm sång samla l. förvärva l. åstadkomma (ngt), sjunga ihop. När det ihopsjungna förrådet tagit slut, nödgades han (dvs. E. Lönnroth) åter lemna Borgå gymnasium och hamnade såsom apotekselev 1820 i Tavastehus. ASScF 14: Minnestal 2: 4 (1884). Östergren (1927). —
(I 4 b γ, II) -SJUNKA, -ning. (hop- 1730 osv. ihop- 1697—1907) minska i höjd (l. omfång), falla ihop, krympa ihop; ”sätta sig”; sjunka ihop, sjunka samman. En Hö-stack, som är nogot defvin och vel hopsuckin. Ullenius Röthm. § 30 (1730). 2NF 33: 1269 (1922). särsk. om person: krympa ihop l. falla ihop (gm att giva sin kropp en slapp hållning). Strindberg Hems. 189 (1887). Barnet bör icke .. tillåtas att hopsjunka, då det sitter stilla. Ribbing BarnFostr. 123 (1892). Bergman Mark. 157 (1919). jfr (†): Uti sådant Tilfälle, som är mycket swårt, effter thet (dvs. fostret) är så ihop sunckit (dvs. hopklämt), måste hon (dvs. barnmorskan) hielpa thet bästa hon kan, tänckandes allenast at frälsa Modren. Hoorn Jordg. 1: 234 (1697). —
(I 4 b β slutet, II) -SKAFFA, -ning. gm samlande (fram)-skaffa, skaffa ihop, skaffa samman. Brask Pufendorf Hist. 252 (1680). Sålunda lyckades det att hopskaffa en samling af vid pass 130 teckningar. Fryxell i 2SAH 24: 239 (1848). Östergren (1927). —
(I 4 b ε, II) -SKARVA, -ning. (hop- 1753 osv. ihop- 1723. hopa- 1746) gm skarvning förbinda (olika saker) l. laga (ngt); skarva ihop; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret, om ställe där ngt är hopskarvat. Tiselius Vätter 1: 117 (1723). En spegel med tre hopskarfvade glas inom förgyld ram. Lundin (o. Strindberg) GSthm 493 (1881). 2NF 22: 1346 (1915). —
-SKJUTA, -ning. (hop- 1718 osv. ihop- 1899) skjuta ihop, skjuta samman.
1) till I 4 b α, β, γ, ε, II: föra (olika saker) tillsammans l. (närmare) intill varandra (så att de bilda ett helt l. en samlad mängd). Wid första mildwäder hopskiuta och afskaffa den orenlighet, som på .. (gatorna) finnes. VRP 1718, s. 385. Vid ett par hopskjutna bord satt ett muntert kotteri, hufvudsakligen bestående af herrar. Wahlenberg SkymtAns. 69 (1902). 2NF 38: 129 (1925). särsk.: gm hopförande bilda (ngt). Väldiga grusanhopningar, .. som en .. glaciär en gång för några tiotusental år sedan hopsköt. TurÅ 1907, s. 91. Därs. 1929, s. 68.
2) till I 4 b β slutet, II; med pluralt l. kollektivt subj.: åvägabringa (en pänningsumma) på så sätt att var o. en lämnar ett bidrag. SvTyHlex. (1851).
3) till I 4 b γ, II: minska (ngts) omfång gm att skjuta dess delar närmare l. intill varandra. Vid beställning af Madrasser till egna sängar torde sängens invändiga längd och bredd uppgifvas och för skjutsäng äfven dess längd ihopskjuten. PriskurKMLundberg 1899, s. 42.
Avledn.: hopskjutbar, adj. till -SKJUTA 3: som kan skjutas ihop. Ahlström Eldsl. 340 (1879). 2NF 36: 42 (1923). —
(I 4 a, II) -SKOG. (hopa-) (bygdemålsfärgat) skog som äges i gemenskap. NoraskogArk. 4: 81 (1678). Därs. 357 (1769). —
(I 1 a) -SKOTT. (hopa-) (i Nora bärgslag, †) bärgv. i fråga om malmutdelning till gruvdelägare, dels om utskiftandet av den i runda högar (”hopar”) upplagda, brutna malmen, dels om den malmmängd som därvid per delägare utdelades. Johansson Noraskog 1: 104 (i handl. fr. 1785). Rinman (1788). —
(I 4 b β, γ) -SKOTTA, -ning. (hop- 1749—1909. ihopa- 1815) gm skottning hopföra (snö o. d.), skotta ihop; äv.: på detta sätt bilda (en hög o. d.). Hopskottad mull. Lind 1: 210 (1749). Janson Faran 64 (1909). —
(I 4 b β, γ, II) -SKRAPA, v., -ning. (hop- 1698 osv. ihop- 1701—1865. tillhopa- 1799—1887) gm skrapning samla l. sammanföra l. hopföra (ngt), skrapa ihop, skrapa samman. Der hopskrapade vi sista mjölkornet i våra matpåsar. Ödmann MPark 337 (1800). 2NF 33: 72 (1921). bildl.: ihärdigt (med begagnande av alla möjligheter) hopsamla (ngt). Granatenflycht Penn. 21 (1698). Görtz nödgades utpressa blod, för att hopskrapa denna summa. Topelius Fält. 4: 161 (1864). De Geer Minn. 1: 63 (1892). —
-SKRIVA, -ning. (hop- c. 1755 osv. ihop- 1734) skriva ihop, skriva samman.
1) till I 4 b ε, II: skriva (ord l. bokstäver) i ett (utan lucka emellan); ss. vbalsbst. äv. konkretare. Rydqvist SSL 2: 349 (1857). Dessa (s. k. oäkta sammansättningar i tyskan) kunna anses som blotta hopskrifningar, emedan ordföljden blefve den samma, om de behandlades som skilda ord. Tamm TyPrefix 10 (1876). PedT 1902, s. 241.
2) (ngt vard.) till I 4 b ε β’, II: gm skrivning åstadkomma (en skrift o. d.), skriva; förr äv. när mande sig l. övergående i bet.: kompilera. Serenius (1734; under compiled). Biskop Botvid .. hade hulpit Olaus Petri, at hopskrifva den anstöteliga krönika, som för detta är omtalad. Dalin Hist. III. 1: 443 (1761). Dalin (1852). Cavallin (1875). —
(I 4 b γ, II) -SKRUMPNA, -ing. sammandraga sig under skrumpning, skrumpna ihop; äv. bildl.; jfr -SKRYMPA. Polyfem I. 49—52: 3 (1810; bildl.). 2NF 25: 841 (1917). —
-SKRUVA, -ning. (hop- 1756 osv. ihop- 1857) skruva ihop, skruva samman.
1) till I 4 b γ, ε, II, i pass., om is: skruva ihop sig, packa ihop sig. Isförhållandena på Stettiner Haff började .. blifva mycket svåra, i det isen kom i drift och började hopskrufvas. SD(L) 1896, nr 20, s. 5. 2NF 20: 1218 (1914).
2) till I 4 b ε, II: gm skruvning hopfoga l. sammansätta (ngt). Ugn af gutna Järnplåtar, i hörnen hopskrufvade. Brauner Bosk. 91 (1756). 2UB 9: 632 (1906). —
(I 4 b γ, II) -SKRYMPA, -ning. (hop- 1749 osv. ihop- 1819—1891) hopskrumpna, skrympa ihop. Lind 1: 1386 (1749). Ett hopskrumpet ansikte. Lagerlöf Antikr. 151 (1897). —
(I 4 b γ, II) -SKRYNKLA, -ing. (hop- 1810 osv. ihop- 1697—1705) skrynkla (ngt) så att det blir mindre, tillskrynkla, skrynkla ihop; äv. oeg. Hoorn Jordg. 1: 247 (1697; oeg.). Några hopskrynklade sedlar. GHT 1895, nr 205 B, s. 1. Sörlin JoL 162 (1925; oeg.). —
(I 4 b β, γ, II) -SKYFFLA, -ing. gm skyffling hopföra l. hoptränga (ngt), skyffla ihop. SvTyHlex. (1851, 1872). TT 1871, s. 194. —
-SKÄRA, v., -ing, -ning. (hop- 1879 osv. ihop- 1879) skära ihop.
1) tekn. till I 4 b α, ε, II; om maskindelar: (otillbörligt) gripa in i varandra. TT 1879, s. 93. Därs. 1927, Allm. s. 107.
2) handtv. till I 4 b ε, II: utskära efter varandra avpassade (sneda) ytor i (olika arbetsstycken l. olika delar av ett arbetsstycke); efter dylik utskärning hopfoga (ngt); ss. vbalsbst. äv. konkretare. AHB 108: 21 (1881). Geringsvinkeln l. smygen inställes i viss vinkel för olika hopskärningar, s. k. geringar. 2NF 19: 233 (1913). —
(I 4 b ε, II) -SKÖTA, -ning (Schultze Ordb. 4334 (c. 1755)). (†) hopfoga; skarva l. lappa ihop; äv. bildl. Ei tiden ther (i himmeln) får / Min lefnad hopsköta, / Af dagar och år. Kolmodin Dufv. 270 (1742). Schultze Ordb. 4334 (c. 1755). —
-SLAGGA. (ihop- 1667. ihopa- 1635. tillhopa- 1648) (†)
1) till I 4 b β, β slutet, II: hopsamla; gm hopsamlande åstadkomma. SthmStadsord. 1: 35 (1635). Thet tu medh Orätt och tin Nästes Skadha hafwer ihoopslaggat. Rudbeckius Luther Cat. 108 (1667).
2) till I 4 b ε, ε ε’: (otillbörligt) sammanslå, hopblanda. At hemmanen icke tilhoopa slaggas eller blandas, vthan särskillt bruukas. LReg. 247 (1648). —
(I 4 b β, γ, II) -SLEMMA. (†) refl., om ngt slemmigt: draga ihop sig?, slamma ihop sig? Om hela Styx hopslemmade sig i skyar. Dalin Arg. 2: 309 (1734, 1754). —
(I 4 b ε, II) -SLITSA, -ning. (hop- 1858 osv. ihop- 1773) handtv. hopfoga (olika arbetsstycken l. olika delar av ett arbetsstycke) gm inpassande av utsprång l. tappar i det ena i urtagningar i det andra, slitsa ihop. VetAH 1773, s. 337. 2NF 25: 1462 (1917).
Spalt H 1187 band 11, 1932