Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HORSA, f. l. r.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(hors(s)- 1587—1772. hårs(s)- 1649—c. 1730)
Etymologi
[sv. dial. horsa, avledning av HORS, sbst.1; jfr fsv. hyrsa, ävensom mnt. horse]
(†) sto; ngn gg allmännare: häst. Troieborgs horsa. AAAngermannus FörsprKyrkiost. B 3 b (1587; om trähästen i Troja). Sto eller Horsa hon går på 11 månar med Foster. Rudbeck Atl. 2: 233 (1689). Ihre (1769). — jfr STOD-HORSA.

 

Spalt H 1241 band 11, 1932

Webbansvarig