Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HULDELIGEN hul3deli2gen l. -lig2-, förr äv. HULDELIGA, adv.; komp. (†) -aren (G1R 1: 113 (1523)).
Ordformer
(hulde- 1899. hulle- 1524—1582. hwllo- 1523. -liga (-lighe) 1524—1582. -ligen 1899)
Etymologi
[fsv. hullelika, -ligha; jfr ä. d. huldelig, -ligen; till HULD, adj.]
(numera bl. ngn gg arkaiserande; i sht parodiskt) motsv. HULD, adj. 1: huldt; särsk. motsv. HULD, adj. 1 a: troget. G1R 1: 113 (1523). Handla så med presterne .., att the skicke sig hullelighe och tiil börlige emott oss. Därs. 6: 127 (1529). PErici Musæus 2: 324 a (1582). Tamm ÄndAdv. 20 (1899).

 

Spalt H 1362 band 11, 1932

Webbansvarig