Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HULDING l. HULDNING, sbst.1, r. l. f.; best. -en.
Ordformer
(hulding 1654. hul(l)dning 1664—1749 (: huldnings-Eden))
Etymologi
[efter mnt. hulding, avledn. av mnt. hulden (se HULDA)]
(†) (högtidligt) svärjande av trohet åt en härskare, hyllning. MBiörnklou (1654) i SvMerc. V. 4: 184. 2RARP I. 1: 65 (1719).
Ssgr (†): HULDNINGS-AKT. hyllningsakt. CPiper (1713) i HH XXI. 1: 251. 2RARP I. 1: 10 (1719). —
-ED. tro- och huldhetsed. OSPT 1687, nr 43, s. 6. Castrén Creutz 17 (cit. fr. 1749).

 

Spalt H 1363 band 11, 1932

Webbansvarig