| Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HULDSKAP hul3d~ska2p, r. l. m. (G1R 1: 3 (1521) osv.) ((†) n. RA I. 1: 5 (1522), Svart G1 133 (1561)); best. (ss. r. l. m.) -en.
(numera bl. i vitter stil, i sht ålderdomligt l. arkaiserande)
1) motsv. HULD, adj. 1: tillgivenhet, vänlighet, välvilja. Brask Pufendorf Hist. 12 (1680). At Gud af oss fordrar kärlek och huldskap emot andra menniskior. Rydelius Sed. 24 (1731). Så blev han en utomstående, utan huld- och vänskap, missförstådd och jagad. SvD(A) 1927, nr 96, s. 11.
2) motsv. HULD, adj. 1 a α: trohet; ofta i förb. med annat liktydigt ord. Then hulskap oc Manskap han haffuer loffuat Kongen aff danmarch. G1R 1: 3 (1521). Thet hulskap och troskap, som vi Sveriges crone .. plicthoghe äre. RA I. 1: 5 (1522). Ej mindre äro vi vår konung trogne / Och skyldige all underdånig huldskap. Hedberg Dagen 92 (1863). Lova ngn tro och huldskap. Östergren (1928).
3) gunst, ynnest; jfr HULD, adj. 1 c. Nordforss (1805). Han förmår (icke) smickra och ljuga, hvarmed man eljest förvärfvar sig höga herrars huldskap. Bååth WagnerS 1: 39 (1903).
Spalt H 1364 band 11, 1932