Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HUSBÄRGERA hɯ1sbærje4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. husbärgera; ombildning av HÄRBÄRGERA i anslutning till HUS]
(vard., i vissa trakter, föga br.) härbärgera (ngn). Hedborn Minne 310 (1835). Kunde inte prosten ha funnit ett skjul att husbärgera den här konan i. Högberg Vred. 2: 13 (1906). Husbärgera byns fattiga. Wistrand NordM Allmog. 8 (1909; fr. Skåne).

 

Spalt H 1489 band 11, 1932

Webbansvarig