| Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HYLLIGA, v. -ade.
(†)
1) göra (ngn) huld l. bevågen (mot ngn); i uttr. hylliga ngn till sig, förvärva ngns tillgivenhet l. trohet, göra ngn sig bevågen, bringa ngn på sin sida l. att träda i sin tjänst; jfr HYLLA, v.1 I. Att han icke medt gifft, gåffwer och store skänckninger måtte nogre aff thine tiänere eller andre hyllige til sich. G1R 18: 315 (1547).
2) hylla (ngn ss. regent); jfr HYLLA, v.1 II 4. Vedh Vårfrutijd assumptionis bleff hertug Christ[iern] .. kåret och hylliget til Danmarkx rikes konung. HH 20: 7 (c. 1580). Dryselius Måne 252 (1694). Arbin ÅmVetA 1774, s. 63. särsk. [jfr mnt. huld(eg)et, ngn som har hyllat] i p. pf. ss. adj. med aktiv bet.: som har hyllat; anträffat bl. i uttr. hyldigade kristne, om kristna som hyllat sultanen. Dryselius Måne 82 (1694).
Spalt H 1633 band 12, 1932