| Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HYLLA hyl3a2, v.1 -ade ((†) pres. sg. -er G1R 5: 35 (1528), SColumbus Vitt. 99 (c. 1670). ipf. hylte PolitVis. 338 (1649)). vbalsbst. -ANDE, -ING (se HYLLNING), -NAD (†, VDAkt. 1737, nr 44 (i bet. II 1), DA 1808, nr 76, Bih. s. 6 (i bet. II 1)), -NING (se d. o.); -ARE (nästan bl. i bet. II 2, tillf., Söderblom StundVäxl. 1: 100 (1909), Hasselblad BergslVärml. 101 (1929)).
I. (†) göra (ngn) huld (mot ngn), bringa (ngn på ngns sida); med indirekt obj. l. (ofta) därmed likvärdiga prep.-uttr. (under l. till ngn l. till ett land, på ngns sida, ngn till handa l. till godo o. d.) betecknande den mot vilken ngn l. ngns sinne l. en landsdel o. d. göres huld l. bevågen l. till vilken ngn, en landsdel o. d. bringas att ansluta sig (ss. medhjälpare l. bundsförvant o. d.) l. vilken ngn l. en landsdel o. d. bringas att underkasta sig. G1R 2: 92 (1525). Att the städsze hylle oss en godh willigh almoge. Därs. 7: 87 (1530). Biscop Mattz .. (for) om kring Nyköpungs län .. och dagtingadhe på konung Christierns wegna, och hyllade honom landet. OPetri Kr. 323 (c. 1540). Peder Vggla reeste och hyllade almogen Her Götstaff tilhonde. Svart G1 25 (1561). Han haffuer .. hyllat Cazan, Astrakan (osv.) .. vnder sig. Petreius Beskr. 1: 33 (1614). At besökie någre af de förnembste städher .. såsom och at hylle them deste meer opå sin sidho. OxBr. 10: 250 (1618). Severianus .. hyllade åt sigh meenige Mans Sinnen. Schroderus Os. 1: 575 (1635). Och (konung Johan) Swerige effter sitt förmågh .. sin Son til Pålandh hylte. PolitVis. 338 (1649). Därs. 339. Medlertid drogo fältöfwerstarne omkring i häraderna och hyllade allt folket till Konungen (dvs. G. I). Afzelius Sag. 6: 275 (1851). — särsk.
a) utan indirekt obj. l. därmed likvärdigt prep.-uttr.: göra (ngn) huld l. bevågen, bringa (ngn) på sin sida, bringa (ngn) att lova trohet o. lydnad. Lager ju szå med all ider lempo atti hylle almogen thet beste j kunne. G1R 9: 306 (1534). Oleff Bonde förskickade han (dvs. Gustav Vasa) till att hylla och reesa wester bergzlagen. Svart G1 19 (1561). Ihre (1769).
b) i utvidgad anv.: beveka (ngn att göra ngt), bringa (ngn att göra ngt). De Seriniske (husarerna) .. twingade och hyllade Bönder skaffa sig Win och Bröd til öfwerflöd. Dryselius Måne 241 (1694).
II. ådagalägga ”huldhet” mot ngn samt i anv. som utgå från denna.
1) omhulda.
a) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) eg.: vara (ngn) huld, omhulda, vårda sig om, gynna; skänka skydd l. omvårdnad, taga i sitt skydd; förr äv.: hysa. Slike wele wij her ij richett huarckenn husze eller hylle. G1R 1: 85 (1523). Then som tå åtte samma Slott (dvs. slottet Hohenkrähen i Tyskland), plägade ther vthi hylla och förswara Mördare och Röfware. Schroderus Os. III. 1: 22 (1635). Den stackars fader- och moderlösa gossen har ingen i verlden, som hyllar och håller af honom. Bremer Hertha 88 (1856). Endast en gång iakttogs, att en höna, som legat på ankägg, ej hyllade sina fosterbarn. SD(L) 1896, nr 550, s. 3. Där hunden hyllas, där vistas han. Högberg Vred. 1: 33 (1906). (†) Jag allt i ordning har dertill (dvs. till att utföra krigslisten), / blott oss Valkyrian hylla vill. Ling Styrbj. 23 (1824).
b) i överförd anv. med avs. på sak.
α) ägna omvårdnad o. intresse, omhulda, gynna, skänka sitt stöd; numera bl. ngn gg i uttr. med orden konst l. vetenskap l. bådadera ss. obj., t. ex. hylla konsten l. konst och vetenskap. Kunskaper och vett .. hyllades af .. Gustaf I. HSH 9: 85 (c. 1800). (Kriget) har också blifvit hylladt och uppmuntradt genom åtskilliga medel. Sjöberg Irving Indian. 11 (1827). Om lärarena .. ensidigt hylla en enskild gren, .. hafva de vanvårdat ynglingarnes begrepp om .. sann lärdom. Fahlcrantz 6: 202 (1865). Hylla konsten. Klint (1906).
β) med avs. på hopp, önskan, begär, tanke, fördom o. d.: nära, hysa; stundom närmande sig 2 o. numera brukligt blott i den mån anslutning till 2 är möjlig. Skulle mig väl rättvist kunna förevitas, att hylla åldriga fördomar, om jag (osv.). ACKullberg i 2SAH 8: 156 (1817); jfr 2. Det dristiga hopp, han stundom vågat hylla att (osv.). Cygnæus 1: 120 (1843). Sådana tankar (ha) fått inkomma och blifvit hyllade i själen. Bring Högm. 221 (1862). Gud vill .. att du icke får hysa och hylla den minsta orena begärelse i ditt hjerta. Wikner Pred. 45 (1871).
c) (†) refl. i uttr. hylla sig om ngn l. ngt, vårda sig om ngn l. ngt. RARP 9: 434 (1664). Du är mera än lycklig, om någon hvitalf af barndomsvänskap hyllar sig om dig. Livijn 1: 148 (1817). Palmblad SophSorg. 397 (1840).
2) med sakobj.: omfatta, gilla, biträda, vara anhängare av l. till, vara ansluten till; numera företrädesvis med avs. på åsikt l. mening l. grundsats l. lära l. religion, ngn gg äv. med avs. på meningsriktning, sekt l. parti, förr äv. med avs. på avtal (kontrakt) l. beslut. HärnösDP 1694, s. 201. Jag vet, du hyllar mitt beslut, / att menigheten måste döpas. Ling BlotSven 18 (1824). Jansenismen hyllades af de utmärktaste män, Arnauld, Pascal m. fl. Anjou Kyrkoh. 108 (1843). Hans mening, ofta hyllad, innan hon ännu hunnit att bekräftas af andras rön, blef stundom dragen i tvifvel. Rydqvist i 2SAH 25: 23 (1849). De tre skandinaviska folken .. hylla samma religion, den evangeliskt-lutherska. Carlson 1Skolgeogr. 36 (1887). De franska nationalekonomerna hylla .. Says lära. EkonS 1: 225 (1891). Jag .. hyllar den grundsatsen, att man i allmänhet bör så litet som möjligt styra med tvång och tryck. De Geer Minn. 2: 57 (1892). För min del hyllar jag de mest individualistiska åsikter om språkriktighet. Berg PoetFr. 9 (1903). (Han) hyllade .. principen om konfessionslös kristendomsundervisning. SvD(A) 1919, nr 267, s. 10. Hylla ett parti. Östergren (1928).
3) (ngt vard.) refl. i förb. med prep.-uttr.: (an)sluta sig (till), trygga sig (till).
a) i förb. med prep. till o. sbst. betecknande person: sluta sig till ngn (oftast i syfte att få röna välvilja l. ömhet l. vinna skydd l. stöd o. d.), söka skydd hos ngn, trygga l. ”ty” sig l. lita till ngn; äv.: ställa sig på ngns sida, ansluta sig till l. omfatta ngns mening l. åsikt. Eldh Myrt. 57 (1725). Jag rådde Ruth at sig til Boas hylla. Kolmodin QvSp. 1: 323 (1732). Gör allenast med flit din syssla, hylla dig till förnuftigt folk, tag deras råd. OvDalin (1750) i 2SAH 59: 7. Lehmann hyllar sig till Lange i det afseendet, att han anser, att (osv.). Alrutz Sinnesr. 30 (1901). Mer än halfva socknen hyllade sig till (predikanten) Hellgum. Lagerlöf Jerus. 1: 218 (1901). Alla djur hyllade sig till henne. Dahlbäck Åb. 66 (1914). Min far .. föll i kriget … Min mor dog snart … Jag hade ingen att hylla mig till. Hallström Händ. 332 (1927).
b) i förb. med prep. till, ngn gg åt (förr äv. vid) o. sbst. betecknande sak: trygga sig till ngt, lita till ngt; äv.: ansluta sig till ngt, instämma i ngt. Om han har någon lägenhet att hylla sig vid, enär Pædagogien blifver honom ifråntagen. VDAkt. 1736, nr 378. Att det äfven i yttre afseende medför stora fördelar att hylla sig till något religiöst samfund. Beckman Amer. 1: 124 (1883). Hofvet .. hyllade sig helst till Voltairs bevingade fras: ”alla sätt äro bra utom de tråkiga”. Hagström Herdam. 2: 187 (1898). Hedin TalUngdemokr. 70 (1914).
4) (med en högtidlig akt, varvid ett härför hävdvunnet l. fastställt ceremoniel följes) under edlig försäkran lova (ngn) trohet o. lydnad i hans (hennes) egenskap av regent l. länsherre l. styresman l. tronarvinge o. d.; (högtidligen) erkänna (ngn) ss. sin konung o. d., underkasta sig (ngn) ss. konung o. d.; urspr. bl. med avs. på vald regent l. tronföljare; stundom oeg.: välja, kora; ofta i uttr. hylla ngn (så)som, förr äv. för l. till, (sin o. d.) konung l. drottning o. d.; äv. mer l. mindre bildl.; i eg. anv. numera bl. dels i fråga om ä. förh., dels i fråga om nuv. förh. i vissa främmande stater där hyllningen av statens överhuvud bibehållits ss. ceremoni. Så wore the til sinnes .. honom .. såsom sin Konung, hylla, swäria, och hörsamligen vnder honom lefwa. G1R 1: 21 (1521). Därs. 220 (1524). Sveriges Rijkes Ständer hafue hylladt H. F. N:de, den Högborne unge Fröken F. Christina för Sveriges Rijkes arffröken. OxBr. 3: 457 (1633). (Sv.) Hylla. (t.) Auszlesen. Erwehlen. (lat.) Eligere. Schroderus Dict. 238 (c. 1635). O! lät os hylla wår Konung, Christum. Spegel Pass. 236 (c. 1680). En allmän riksdag i Arboga, der Sten Sture d. 1 Maj 1471 af alla antogs och hyllades till rikets föreståndare och höfvidsman. Fryxell Ber. 2: 196 (1826). Hyllen såsom herre den, / Som födseln ernat spiran. Runeberg 5: 247 (1863). Ett allmänt riksmöte .., vid hvilket Kristiern hyllades till Sveriges konung. SvH 2: 604 (1905). — särsk. (†) i utvidgad anv.: erkänna (ngn i viss egenskap). Phrygius HimLif. 25 (1615). Tiberius hyllade Drusus såsom sin egen son och blodsarfving. Kolmodin TacAnn. 1: 149 (1833).
5) betyga (ngn) sin (underdåniga) vördnad, göra till föremål för hedersbetygelser, med vördnad hälsa, giva (ngt) sin hyllning, hedra, fira; äv. i p. pf. ss. adj.; äv. mer l. mindre bildl. l. i överförd anv. Skönheten hyllas överallt. Hyller sonen, at han icke förtörnas, och j förgåås på wäghenom. Psalt. 2: 12 Bib. 1541). För att ett snillealster skall blifva omtyckt .., måste det äfven hylla tidens gudar. Knorring Torp. 1: 8 (1843). PT 1882, nr 116 A, s. 3. (Kellgren) den i hela landet hyllade sångarfursten. Wirsén i 3SAH 2: 180 (1887). De heliga tre konungar från Österlandet, som kommo för att hylla det nyfödda Jesusbarnet. Nilsson FestdVard. 158 (1925). Detta och angränsande verk, där den senare Hamsun med stilla värme hyllar livets uppbyggande makter. SvD(A) 1929, nr 208, s. 5. — särsk. (numera föga br.) med avs. på sak, med försvagad bet., närmande sig l. övergående i dels bet.: visa aktning för l. hänsynsfullhet mot, respektera, dels bet.: uppskatta, värdera. Blott deras (dvs. kvinnornas) fåfänga blir hyllad förlåta de alltför gerna, om den sedermera satiriseras. Elgström Frunt. 17 (1809). Hvar och en författare hyllar till en viss grad tidslynnet. Kullberg Mem. 1: 141 (1835). Då freden och hans värf ingalunda betydde, hvad de i dag betyda, och icke heller hyllades så, som vi hylla dem. KrigVAH 1881, s. 2.
Spalt H 1628 band 12, 1932