Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HYLLRA hyl3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(hyldra 1604—1769. hyllra (hylra) 1906)
Etymologi
[sv. dial. (Västerb.) hyllär, smickra, tala vackert med barn l. ömtåliga personer för att förmå dem till ngt; avledn. till HYLLA, v.1]
(i vissa trakter av norra Sv., starkt bygdemålsfärgat) tala vackert (med), lisma (med); i förb. med bestämning inledd av prep. med. Påwen och Konungen j Hispanien, wette tusende sätt, så hyldra och smeekias medh Käiseren .. så at (osv.). Bureus Påw. B 3 a (1604). Ihre 1: 923 (1769). Högberg Vred. 2: 124 (1906).

 

Spalt H 1635 band 12, 1932

Webbansvarig