Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HYPNOTISM hyp1notis4m, äv. -nå-, ngn gg -nω-, r. (m. Sundén, Lundell (1893)); best. -en.
Etymologi
[jfr t. hypnotismus, fr. hypnotisme; av eng. hypnotism, bildat till eng. hypnotic (se HYPNOTISK) av läkaren James Braid, som 1842 införde termen neuro-hypnotism för självhypnos (vilken han ansåg skild från ”mesmerismen”) o. följande år använde den förkortade formen hypnotism]
Tholander Ordl. (c. 1875).
1) (i fackspr., numera föga br.) hypnotiskt tillstånd, hypnos. NF (1883). Wretlind Läk. 9—10: 29 (1901). Östergren FrämOrd (1928).
2) handlingen l. konsten att framkalla hypnos (tidigast bl. i fråga om självhypnos); stundom: läran om hypnosen, dess orsaker, framkallande o. med densamma förbundna företeelser; äv. mer l. mindre bildl.; jfr MAGNETISM, MESMERISM. FörhLäkS 1863—64, s. 127. Hypnotismen eller den så kallade animala magnetismen. Hector Preyer (1882; boktitel). HLing (1882) hos LGBranting 1: XXII. Om en behandlingsmetod, såsom .. hypnotismen, verkar oafsedt alla suggestioner, då bör denna hafva framtiden för sig. GbgLäkSFh. 1904, s. 70. Solnedg. 1: 325 (1910; bildl.).

 

Spalt H 1652 band 12, 1932

Webbansvarig