Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HYSKA hys3ka2, förr äv. YSKA, r. l. f.; best. -an; pl. -or; äv. (starkt bygdemålsfärgat) HYSK hys4k, r. l. f.; best. -en; pl. -er32.
1) liten ögla av metalltråd, avsedd att fastsys på klädesplagg för att tillsammans med en hake utgöra inrättning för hopfästande; stundom om likartad metallögla använd för diverse andra ändamål; ofta i uttr. hyska och hake o. d. (se HAKE, sbst.2 1 c). OxBr. 11: 716 (1637). (Männens vadmalströjor) igenknäpptes (i äldre tid) framtill med hakar och hyskor; knappar nyttjades då endast af herremän. HLilljebjörn Hågk. 1: 10 (1865). Den .. för stänghakens korta del afsedda hyskan .., af smidt jern, är inskrufvad i kanonens bakplan. De Ron o. Virgin I. 1—3: 14 (1886). Ska jag hjälpa dig med klänningen? Det är då ena satans hyskor, du har. Bergman HNådT 60 (1910). Flodström SvFolk 301 (1918). — jfr MÄSSINGS-, SPÄNN-HYSKA m. fl.
2) [urspr. väl med syftning på svårigheten att finna o. häkta i en hyska] (starkt vard.) i uttr. klara hyskan l. sin hyska, klara sig, klara upp saken l. situationen, äv. (mera tillf.) klara hyskan åt ngn l. ngns hyska, göra att ngn klarar sig, hjälpa ngn att reda upp en besvärlig situation. Engström 1Bok 122 (1905). Vart skulle det tagit vägen med mig, om inte du klarat min hyska i Paris? Essén Doll. 11 (1917). Ett grant kast (av motståndaren) höll på att resultera, men Hupponen var vid det laget svettig och hal och lyckades klara hyskan. SDS 1929, nr 337, s. 13 (i fråga om brottning).
Spalt H 1673 band 12, 1932