Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HÅLA, v.2 imper. sg. (i bet. 2) hål.
(†)
1) hämta; få, erhålla. Migh hoppes the (dvs. danskarna) skole ther intet håle. Svart Gensv. I 7 a (1558). Konung Cristiern (skickade) .. vth tijt 3 rotar, tijt 5 rotar .. att håla något godt till lägret. Dens. G1 167 (1561).
HÅLA IGEN. till 1: hämta igen, ta igen. Wåre Vndersåther .. wilde än sielffue wrekie samme öffuerwold (av ryssarna) och håla sådana theris schada hoss them igen. G1R 14: 106 (1542). —
Spalt H 1720 band 12, 1932