| Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HÅLLFAST hol3~fas2t, adj. -are. adv. =.
1) motsv. HÅLLA, v.1 16: motståndskraftig; som ”håller”; stark, kraftig; varaktig, slitstark, hållbar; om färg o. d.: ”äkta”; äv. (med anslutning till HÅLLA, v.1 1) om hake, ankare, nät o. d.: som fasthåller ngt, som icke släpper taget l. sitt föremål. En hållfast damm. (En förorättad broders) trätta (är) halfast såsom slotzbomar. LPetri SalOrdspr. 18: 19 (1561; Bib. 1917: trätor äro såsom bommar för ett slott). Ej hållfast ankar der behöfver / Det trötta skepp. Atterbom Lyr. 2: 258 (1809). (Fiskaren) spänner, för vågornas menlösa barn, / .. de lömska, de hållfasta garn. Stagnelius (SVS) 1: 337 (c. 1815). En .. färglaf, af hvilken kan erhållas flere hållfasta .. färger. NF 10: 290 (1886). Valkuverten inläggas härefter i ett eller flera hållfasta omslag. SFS 1920, s. 656. — särsk.
a) (i sht i fackspr.) om kropp l. ämne o. d.: som gör starkt motstånd (resp. så l. så stort motstånd) mot krafter som söka skilja l. förändra läget av dess delar (gm sträckning, böjning l. hoptryckning); vars delar ha stark kohesionskraft; fast, seg, tänjbar. Hållfast kol, virke. Serenius EngÅkerm. 119 (1727). (Det gröna linet) är tågrikare, lenare och mera hållfast, än det hvita Linet. Tuneld Geogr. 502 (1762). Stålet är betydligt hållfastare och mera elastiskt än stångjernet. Almroth Karmarsch 13 (1838). Den nästan oändliga böjligheten hos dessa fina trådar (av smält kvarts), hvilka proportionsvis äro lika hållfasta som stål. 2NF 32: 1263 (1921).
b) i mer l. mindre bildl. anv.; ofta: säker, fast, solid, orubblig, pålitlig, tillförlitlig. Hållfast vänskap. Ungdom och kärlek the mötas en dag, / Straxt smiddes hållfasta hakar. JGHallman Vitt. 212 (c. 1735). Den hållfastaste verklighet. Atterbom Minnest. 1: 100 (1847). En hållfast tro, redlighet, karakter. Dalin (1852). Trippelalliansens .. försvarsbyggnad .. kom med tiden att visa sig långt mindre hållfast, än dess upphofsman hoppats. 2NF 33: 133 (1921). — särsk. (mindre br.) om minne: stark, säker. Ett .. hållfast och vidtomfattande minne. Tegnér (WB) 5: 326 (1825). Cederschiöld Ordlek. 219 (1907, 1910).
3) (†) motsv. HÅLLA, v.1 3 b: som håller på vad man har l. ”på styvern”; sparsam, snål. Schroderus Comenius 851 (1639). En altför håldfast prästhand, vid hvilken fyrkarne märkligen tyckas fastna. Rydén Pontoppidan 570 (1766).
4) (†) motsv. HÅLLA, v.1 22 o. 31: som vidhåller ngt l. sin ståndpunkt o. d.; uthållig, ihärdig; pålitlig. Om vij skole skicke oss til att vara hålfaste (dvs. vidhålla yrkandet att behålla Bohuslän). G1R 5: 82 (1528). (Arvidus Olai) var ”pröfvad och hållfast”. Hagström Herdam. 4: 172 (cit. fr. c. 1625).
Spalt H 1792 band 12, 1932