Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
1) trädet Prunus Padus Lin., vanlig hägg, svensk hägg. Bärende trä, som ähr eek, book, apel, hassell, oxel, rön eller hägg. G1R 28: 76 (1558). Såå Lijnfröö när Häggen blommas. Brahe Oec. 94 (1581; uppl. 1920). Karlfeldt FlPom. 81 (1906). — jfr SKOGS-HÄGG.
2) i utvidgad anv. av 1, i namn på växter som stå den vanliga häggen nära l. i ngn mån likna densamma. (Lat.) P(runus) virginiana L. (sv.) Virginisk Hägg. Svensson Kulturv. 356 (1893). — särsk.
-BARK. [fsv. hägge barker] bark av hägg (förr använd i medicinen). Broman HelsB 139 (1733). Lindgren Läkem. (1902). —
-BLAD. —
-BLADLUS~02. zool. benämning på en bladlus av gruppen Aphidinæ, Aphis padi Lin., som övervintrar på hägg, havrebladlus. PT 1911, nr 238, s. 3. 3NF 9: 663 (1928). —
-BRAXEN. fisk. braxen vars lek infaller vid den tid på året då häggen blommar. Uppl. 2: 154 (1903). —
-BÄR. (hägg- 1659 (: Häggbärträä) osv. hägga- 1615. hägge- 1578—1797) [fsv. hägbär] bär av hägg (förr med medicinsk användning). BOlavi 38 a (1578). Sandström NatArb. 2: 189 (1910).
Ssgr: hägg(e)bär- l. -bärs-trä. (†) = HÄGG 1. Franckenius Spec. E 3 a (1659). PArtedi (1729) hos Lönnberg Artedi 39.
-FLOD. (hägg- 1844—1853. hägge- c. 1660) (i Värml.) i sjö l. älv gm snösmältning uppkommet högvatten som inträder vid den tid på året då häggen blommar. Gyllenius Diar. 27 (c. 1660). Agardh (o. Ljungberg) I. 2: 59 (1853). —
-LAG, r. l. m. lag kokt på veden o. barken av hägg (förr använd i medicinen). NorrlS 1: 89 (1793). Landsm. VII. 2: 3 (c. 1820). —
-LÖV. (hägg- 1752—1771. hägge- 1578) löv av hägg. BOlavi 148 a (1578). Trozelius Rosensten 276 (1752). —
-MAL. zool. malfjärilen Hyponomeuta evonymellus Lin., vars larv lever på hägg; jfr -SPINNMAL. Fries ÅrsbVetA 1836, s. 169. LAHT 1915, s. 318. —
(2 b) -MESPEL. trädg. om arter av växtsläktet Amelanchier Medic., blåhägg. Laurell Träd 14 (1891). 2NF 36: 543 (1924). —
-SLÄKTE(T). (knappast br.) bot. Hägg- eller Plommonslägtet (Prunus). Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 273 (1857). —
-TORN, r. l. m. (†) = HÄGG 1. Buskar, som .. ei växa til synnerliga Träd, dem man får utan Syn bortrödia utur ängiarna, sådane äro Hagtorn, Slåbärstorn, Vigeltorn, Niupontorn, Häggtorn. Linné Öl. 134 (1745). —
-TRÄ.
B (†): HÄGGA-BÄR, se A.
C (†): HÄGGE-BÄR, -FLOD, -LÖV, -ROT, -SKOG, se A.
Spalt H 1905 band 12, 1932