Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HÄGNA, r. l. f.; pl. -or.
Ordformer
(hegn- 1637—1657. hägn- 1658—1727)
Etymologi
[sv. dial. (Finl.) hägna; avledn. av HÄGN l. HÄGNA, v.]
(†)
a) = HÄGN 1 a. Murenius AV 363 (1657). Serenius EngÅkerm. 3 (1727).
b) = HÄGN 1 b. Linc. (1640). En hägna af fögo wärde på öör och sandjord, ther ringa grääs wexte. Murenius AV 562 (1665).
c) i uttr. vara i hägna, = HÄGN 1 d α. Murenius VP 15 (1637).

 

Spalt H 1910 band 12, 1932

Webbansvarig