| Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HÄGNA häŋ3na2 (Anm. Jfr: I högtidstal höres stundom utan näsljud gn i .. hägna, .. då för tillfället med lång vokal. Rydqvist SSL 4: 359 (1870)), v. -ade ((†) pr. pass. hängies KyrkohÅ 1915, s. 283 (1687); sup. hänchtt Teitt Klag. 204 (1555)). vbalsbst. -AN (se avledn.), -ANDE, -ELSE (†, Lind 1: 910 (1749)), -ING (föga br., Arrhenius Jordbr. 2: 26 (1860), Skogvakt. 1894, s. 291); -ARE (se avledn.); jfr HÄGNA, sbst., HÄGNAD, HÄGNE.
a) utan obj.; ofta med av prep. (om)kring, förr äv. om (jfr 3 b β) inledd bestämning angivande den mark o. d. som inhägnas. G1R 7: 22 (1530). IErici Colerus 1: 135 (c. 1645). Mot Martii Månads slut (eller) i Aprils begynnelse .. (skall) begynnas at hägna omkring Sädes gärdet och ängarne i synnerhet. Salander Gårdzf. 128 (1727). Att hägna (i skog) betalar sig aldrig och sedan har man besvär af de gamla hägnena ute i skogen vid körslorna. Skogvakt. 1894, s. 290. Kring hönsgårdar, trädgårdar och smärre betesplatser hägnas ofta med stängselnät. LmUppslB 491 (1923).
b) (numera bl. i bygdemålsfärgat spr.) med innehållsobj. betecknande stängsel o. d.: uppsätta l. uppföra l. anordna (stängsel o. d.). BtSödKultH 12: 70 (1597). Bastanta gärdesgårdar hägnades. Suneson GGrund 197 (1926).
c) med obj. betecknande mark l. område o. d.: omgiva (mark o. d.) med stängsel o. d. Then Kålgårdz Tomptt, szom hon hegnadt haffuer. G1R 8: 301 (1533). Jakt i hägnad jaktpark eller djurgård. SFS 1920, s. 1183. — särsk.
α) (†) med prep. från (jfr β): gm stängsel o. d. skilja (ett område från ett annat l. olika områden från varandra). Åker och Äng (äro) icke .. hägnade ifrån hvarandra; utan sammanblandade. Ahlquist Öl. 1: 409 (1822).
β) (†) med prep. från (jfr α): gm anbringande av stängsel freda (mark o. d.) för ngt (jfr 3 a). Kyrkiegården hängies wäll från ofred, och kyrkiemuren samt portar hålles alt wid macht. KyrkohÅ 1915, s. 283 (1687).
γ) (†) i uttr. hägna (ngt) under (stundom upp under) sig l. hägna sig (ngt), eg., med avs. på mark o. d.: gm att omgiva (mark o. d.) med stängsel taga (densamma) i besittning, tillägna sig (mark o. d.); äv., oeg., med avs. på annat än jordegendom: tillägna sig (ngt). RA I. 1: 483 (1546). En partt aff bergzmennerne vidh Noreskoge hägne under sich cronones gruffver. G1R 22: 124 (1551). Then fremmande köpman som fins hafwe taget och hägnet sig thet godz som en anner Vthländsker Kiöpman .. icke hafwe föryttre kunnet, then samme skall (osv.). Stiernman Com. 1: 276 (1577). Annders hafuer hägnedh tompthen vnnder sigh. SthmTb. 21/3 1599. Därs. 15/8 1600 (i fråga om skepp). jfr: En quern .. som skyllade 2 t:or miöll til samma prebenda, och nw vill bonden hegnane (dvs. hägna henne) för sith eiiett. SkaraStiftJordeb. 26 (1540).
2) motsv. HÄGN 1, om stängsel o. d.: utgöra stängsel o. d. omkring (ngt), ss. stängsel omsluta (ngt). Desse åkrar äro hägnade af en låg uppkastad vall som formerar dike utomkring. Palmstedt Resedagb. 162 (1780). Herrarne byggde en mur, som hägnade ett område omkring tornet. Strindberg SvÖ 3: 95 (1884).
a) värna, skydda, beskydda, giva l. lämna (ngn, stundom ngt) skydd; äv.: taga (ngn resp. ngt) i försvar, försvara; stundom med bestämning inledd av prep. (e)mot, förr äv. för, för att beteckna den l. det mot vilken l. vilket ngn resp. ngt skyddas osv.; äv. med sakligt subj.: utgöra l. bereda skydd l. värn för (ngn resp. ngt). G1R 1: 5 (1521). Man (må) för lagh och doom sin ähra och redeliga nampn .., när så omtränger tryggeligen hängna och förswara. Bullernæsius Lögn. 313 (1619). Resolutioner, angående Allmogens hägnande emot alle Krigs-folkets excesser och wåldswerkande. LMil. 1: 311 (1683). Then manhaftigheten, som .. tager the oförmögna i sitt förswar; eller hängnar stalbröder för röfware, är full medh rättferdighet. Isogæus Segersk. 330 (c. 1700). På detta sätt bibehölls almänna säkerheten, när Lagen hägnade både Christna och Hedningar. Lagerbring 1Hist. 1: 527 (1769). Intet kors stod ännu under himlen / Och ingen kyrka hägnade de trogna. Fahlcrantz 7: 79 (c. 1835, 1866). Gudarne hägne kejsarens lif! Rydberg Ath. 332 (1876; uppl. 1859 o. 1866: bevare). Skrifter, ej öfverstigande tolf ark, hägnades .. af 1752 års boktryckerireglemente mot eftertryck. Framtiden 1877, s. 71. ”Jag är en gammal man”, sade Snorre, ”och är icke hågad att hägna fredlösa män, om ej nödvändigheten drifver mig därtill ..”. Bååth Grette 166 (1901). Schück SvFörlBokhH 2: 5 (1923). — särsk.
α) (föga br.) övergående i bet.: rädda, frälsa; med bestämning inledd av prep. från l. undan, betecknande det varifrån ngn räddas. Gud (hade) them .. ifrån Förderfwet hägnat. Spegel GW 89 (1685). (Hermione bad att den himmelska allmakten) måtte hägna undan krigets faror Julianus. Rydberg Ath. 291 (1876; uppl. 1859 o. 1866: beskydda).
β) (†) med prep. vid: bevara l. bibehålla (ngn vid en rättighet o. d.). Bergv. 2: 28 (1737). (Konung Albrekt måste) gifva de Andeliga och världsliga en Förskrifning i Vesteråhs år 1378 att han skulle hägna dem vid alla deras gamla rättigheter. Botin Hem. 2: 93 (1756). KyrkohÅ 1908, s. 171 (1788).
γ) (†) i fråga om försvar med vapenmakt. Thet (skall) wara min skyldighet, til at på bästa sätt hägna och förswara min nådige Förstes Länder och Rijke. Widekindi KrijgH 242 (1671). Brask Pufendorf Hist. 86 (1680).
δ) (†) skaffa l. bereda (ngn) laga försvar (se FÖRSVAR 3 b). Andreas Henrici Aboensis blif(ve)r här medh ifrån Acad. societate aldeles uthsluten, och kan der under eij hägnas, effter han ifrån Academien sigh lenge, och emoot Constitutiones, borthållit. ConsAcAboP 5: 5 (1679).
ε) (†) refl.: försvara sig, skydda sig. Fosz 219 (1621). Effter Hortelius sågh hans wäria, togh han up en steen till reeds medh den sigh att hägna om det skulle omträngia. ConsAcAboP 5: 51 (1680). Rudbeck Bref 188 (1682).
b) vårda, hålla vård om; vårda sig om; äv. med vård ss. subj.; stundom liktydigt med: omhulda l. gynna (ngn l. ngt), befordra l. befrämja (ngt). Grefve Wredes loford hade hos den aflidne monarken hägnat uppkomsten af Pipers lycka. Crusenstolpe Tess. 2: 196 (1847). I den mystiska trädgården .., där blommorna växa, hägnade af flickans milda vård. OoB 1892, s. 359. Just för den skull kom jag med mitt budskap / att i Korinth bli hägnad af din gunst. VLitt. 1: 127 (1902). — särsk.
α) i numera obr. anv. Alla de som förde boskapen wall, och dem hegnade. Rudbeck Atl. 2: 368 (1689). Kongl. Maj:t (har) .. nådigst velat hägna och upmuntra de enrolerade med åtskilliga förbättringar på deras förra friheter och förmåner. PH 5: 3008 (1750).
β) (föga br.) med prep. om (jfr 1 a). Tå mannen reser bort, hon (dvs. hustrun) väl om huset hägnar. Kolmodin QvSp. 1: 387 (1732). Strindberg NSvÖ 1: 65 (1906).
c) (numera knappast br.) akta l. vörda (ngt), hålla (ngt) i helgd. De stoor’ Gustavers ätt är, den dit Hierta hägnar. SColumbus Vitt. 92 (c. 1670; yttrande riktat till K. XI). Gille du hvad mannens barm / Djupt och känsligt hägnar, / Hvad han heligt kärleksvarm / Dig till offer egnar! Rydberg Faust 288 (1878); jfr b.
d) (†) hysa (ngt). Brutus wettigt hägna kan, / Ædelt Mood i miuke Leeder: / Lijd’ och lyda måste han, / Som upstijga will til heeder. Columbus BiblW L 1 b (1676).
a) (†) till 1 c γ, i uttr. hägna (mark o. d.) in under sig l. hägna sig (mark o. d.) in, tillägna sig (mark o. d.) gm att omgiva (densamma) med stängsel o. d. G1R 17: 146 (1545). Därs. 19: 98 (1548).
b) (i vitter stil) bildl. Det (betraktelsesätt) som hägnar in vårt synfält inom det kritiska tänkandets .. gränser. Segerstedt Händ. 56 (1926). —
HÄGNA INNE. (†) bildl.: stänga (ngn) inne, kringgärda (ngn); jfr HÄGNA, v. 1 c. Stängia eller hägna en inne, så at han ingenstädes har utwäg. Verelius 30 (1681). jfr INNEHÄGNA. —
HÄGNA OM10 4. särsk. (i sht i vitter stil) till 2; äv. bildl. Jungfru Ingrid .. / Valde Kristi ok, / Tog Brigittas dok, / Satt som liten turturdufva stängd i buren, / En passionsros hägnad om af klostermuren. Wirsén Ton. 23 (1893). Gråa gärdesgårdar — fast sämre byggda än de där hemma — hägna om beteshagar med fredligt mumsande kor. Nyblom Golfstr. 54 (1911). jfr OMHÄGNA. —
HÄGNA OMKRING. (†) refl., i uttr. hägna sig omkring, skydda l. försvara sig (åt alla håll); jfr HÄGNA, v. 3 a ε. Then som (vid fäktning) slaagen wel försäteer (felaktigt för försätter, dvs. parerar) och affwär, then kan sigh wel omkringh hägna. Bullernæsius Lögn. 135 (1619). —
HÄGNA UPP10 4 l. OPP4. (i bygdemålsfärgat spr.) till 1 b: uppsätta (stängsel o. d.). HammarkindDomb. 14/2 1597. Lundell (1893). jfr UPPHÄGNA.
1) till 1.
2) till 3 a: skydd, värn, försvar. Hägnan och hjelp skall (svea-)konungen (enl.gutasagan) gifva Gutarne, när de sådant behöfva och åkalla. Hildebrand Hedn. 205 (1872). —
HÄGNARE, m.||ig. (i högre stil) till 3 a: beskyddare, försvarare. Din. Frihets. Hägnare. Dalin Vitt. I. 3: 7 (1733). Risberg Sof. 49 (1910).
Spalt H 1910 band 12, 1932