Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HÄGNE häŋ3ne2 (Anm. Med avs. på uttalet jfr anm. vid HÄGNA, v.), n. ((†) r. l. m. VDAkt. 1731, Syneprot. F III 7); best. -et; pl. -en.
Etymologi
[jfr sv. dial. (Hall., Smål., Västergötl., Finl.) hägne, m.; till HÄGN l. HÄGNA, v.]
a) (föga br.) = HÄGN 1 a. VDAkt. 1736, Syneprot. F III 7. Skogvakt. 1894, s. 290.
b) (föga br.) = HÄGN 1 b. VDAkt. 1731, Syneprot. F III 7. SkogsvT 1910, Fackupps. s. 21.

 

Spalt H 1915 band 12, 1932

Webbansvarig