Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HÄLJA, v.
Ordformer
(hälja, hällia)
Etymologi
[trol. av Spegel bildat till isl. heljar (äv. i ssgsformen heljar-) l. möjl. fsv. hälia (i förb. til hälia, ihjäl), gen. till isl. hel resp. fsv. häl, dödsrike, död (se HEL, sbst.1)]
(†) slå ihjäl, döda. Så gerna måtte iag begynna på at tällia / All Haafsens hwjta Sand, och alla Myggior hällia. Spegel GW 158 (1685). Dens. 172 (1712).

 

Spalt H 1933 band 12, 1932

Webbansvarig