| Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HÄMNING häm3niŋ2, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
handling(en) att hämma ngt; förhållande(t) att ngt hämmas. Tegnér FilosEstetSkr. 318 (1808). En viss hämning i andedrägten tydde på den inre pina, som han utstod. Carlén Köpm. 2: 191 (1860). Av en eller annan orsak kan en hämning i utvecklingen inträffa. Fornv. 1914, s. 21. — (†) Att någre åhrs hemning sattes på tiäran (dvs. att ngra års förbud mot tjärbränning utfärdades). RARP 10: 181 (1668). — jfr TILLVÄXT-, UTVECKLINGS-HÄMNING. — särsk.
a) tekn. konkret: maskindel l. inrättning gm vilken ett maskineri bringas att stanna trots drivkraftens fortsatta invärkan. JournManuf. 3: 111 (1833).
b) urmak. echappemang, avfall (se d. o. 12 a). En klocka .. med dubbel pendel och stillastående hämning. TT 1877, s. 25. — jfr CYLINDER-HÄMNING.
c) [efter den tyske filosofen J. F. Herbart († 1841), som dock använde termen i inskränktare bet. bl. i fråga om förhållandet mellan de (ss. ett slags fixa storheter uppfattade) olika föreställningarna] fysiol., psykol. o. psykiatr. om det förhållande att ett motoriskt, sekretoriskt l. psykiskt förlopp undertryckes l. förlångsammas gm värkan av en efterföljande nervretning på en föregående l. överhuvud gm inflytande från en fysiologisk l. psykisk faktor; (för depressiva tillstånd utmärkande) bristande l. upphävd psykisk aktivitet, egendomlig förnimmelse av bundenhet o. vanmakt inom känslans, föreställningarnas o. viljelivets områden. Man förklarar i allmänhet sömnen såsom en hämning af de centrala nervfunktionerna. Rein Psyk. II. 1: 225 (1891). I vissa fall kan hämningen stegra sig till fullkomlig stupor. Svenson Sinnessj. 100 (1907). Gadelius Själsl. 3: 34 (1922). Elma vågade sig på litet mer vin än vanligt och kände hur hämningar inom henne gåvo vika. Stjernstedt Liw. 170 (1925).
-BILDNING. anat., zool. o. bot. konkret: abnorm bildning hos en organism, förorsakad därav att denna hämmats i sin utveckling. BotN 1912, s. 79. En ej ovanlig hämningsbildning (å kranier från stenåldern) är en kvarstående pannsöm. Fornv. 1914, s. 21. —
-CENTRUM. fysiol. o. psykol. nervcentrum varifrån hämmande inflytelser utgå som reglera de olika livsyttringarna; viljecentrum varifrån lägre livstendenser hämmas o. regleras. Lidforss Kås. 1: 134 (1908). De hysteriska äro ett slags vuxna barn, hvilkas hämningscentra ej utvecklats. Gadelius Tro 1: 219 (1912). —
(c) -KÄNSLA. i sht psykiatr. Herrlin Minnet 255 (1909). En dof förnimmelse af oförmåga, tyngd och olust, den melankoliska hämningskänslan. Gadelius Tro 1: 105 (1912). —
-MEKANISM. i sht fysiol. o. psykol. jfr -APPARAT. 2NF 19: 1012 (1913). Det akuta ruset, vilket .. kännetecknas av ett fullständigt bortfall av de psykiska hämningsmekanismerna. Wigert PsykSj. 1: 44 (1924).
Spalt H 1970 band 12, 1932