Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HÄMTARE häm3tare2, i bet. 1 m.||(ig.), i bet. 2 r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
vbalsbst. till HÄMTA, v.
1) (tillf.) till HÄMTA, v. 1: person som hämtar (ngt). Risingh LandB 47 (1671). (Jul-)Halmen lades mitt på golvet eller under bordet, och hämtaren lade sig strax på den. FolklEtnSt. 1: 145 (1916). — jfr AX-, NATT-, VATTEN-HÄMTARE m. fl.
2) till HÄMTA, v. 1: (mindre, cylinderformigt, med rörligt handtag försett) metallkärl för hämtning av mat, mjölk o. d.; äv. naturv. om cylinderformigt redskap för upphämtande av djupvattensprov, plankton o. d. (Studenterna) åto ur hämtare. Stiernstolpe ESkr. 122 (c. 1820). En stor hämtare med mjölk. TurÅ 1907, s. 419. Planktondjur med stor rörelseförmåga kunna ej fångas med hämtaren utan tagas bättre med håfvarna. Ymer 1913, s. 433. — jfr MAT-, MJÖLK-HÄMTARE.
Ssgr: (1) HÄMTAR- l. HÄMTARE-LÖN. (förr) betalning (för månad l. termin) åt den som åtagit sig att hämta mat (särsk. middagsmål) åt student. Geijer (1800) i MoB 7: 14. —
(2) -MAT. (numera bl. tillf.) mat som hämtas (i mathämtare) från värdshus l. spisställe. Wetterbergh Sign. 131 (1843). Jag blef (1835) .. förhindrad från att spisa hemtarmat. Svedelius Lif 183 (1887).

 

Spalt H 1978 band 12, 1932

Webbansvarig