| Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HÄMTA häm3ta2, v. -ade (Mat. 7: 16 (NT 1526: hemtar, pr. sg.) osv.) ((†) pr. sg. -er Lagförsl. 371 (c. 1606), Rosenfeldt Vitt. 250 (c. 1690); ipf. hämte (-e-) Joh. 6: 13 (NT 1526), Kolmodin QvSp. 1: 333 (1732)). vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se d. o.), -ERSKA (nästan bl. ss. senare ssgsled, Lind 1: 103 (1749: ax-hämterska), Upsala(A) 1924, nr 286, s. 10 (: vattenhämterskor)).
1) begiva sig åstad o. taga l. förskaffa sig (ngt på den plats där det finnes förvarat l. i förråd l. står att erhålla) o. bära l. forsla (det) med sig tillbaka (hem); uppsöka (ngn där han vistas l. befinner sig) o. (med godo l. ondo) få (honom) med sig tillbaka; gå, springa, köra o. d. efter (ngt l. ngn); äv.: skicka efter (ngt l. ngn), tillkalla (läkare, präst o. d.); ngn gg abs. i bild: ”ösa” (ur en kunskapskälla o. d.). Thå kom en Samaritanisk qwinna tijt (till brunnen) ath hemta watn. Joh. 4: 7 (NT 1526). Höffuitzmannen hadhe lätit hemta Ieremia til sigh. Jer. 40: 2 (Bib. 1541). Hämpta waror ifrån främmande land. Bolinus Dagb. 50 (1670). Christinnan glömde at taga flaskan med Spiritus med sig; derföre skickade hon sin minsta Gåsse tilbaka at hämta densamma. Lagerström Bunyan 2: 77 (1727). Presten skulle hemtas i sockenbud. Wieselgren Samt. 171 (1877, 1880). Kan man vara så nära källan för ett vetande utan like, utan att vilja hämta ur henne? Rydberg Dikt. 2: 52 (1891). Hallström Händ. 44 (1927). — särsk.
a) (ngn gg i poesi l. högre stil) taga (en kvinna till sin maka o. d.); ”hemföra” (ss. brud). Man Gurkor plåcka skal ey mogne heelt och gröna, / Som Jungfrwr hämptas bör, när the är vng’ och sköna. Palmchron SundhSp. 48 (1642). Då hämtar jag min brud, min maka. Tegnér (WB) 4: 23 (1822). — (†) (Burman) vill min fadher af landhet drifua / och migh ohederligh hentha. Visb. 1: 129 (c. 1620).
b) i fråga om (beställd) avhämtning av resande vid järnvägs- l. skjutsstation o. d., l. av gäst vid bjudning; i sht ofta ss. vbalsbst. -ning. Hämtning kl. 11 (på bjudningskort). Hemtning med hyrvagn. Weste (1807). Hämta mig vid stationen kl. 6. Auerbach (1909).
c) (i sht förr) i fråga om avhämtning av färdiglagad mat (särsk. middagsmålet) från värdshus l. näringsställe; förr äv. abs. Vår matordning är reglerad .. jag ihop med Bergius hämtar hos en fru Löfstedt för 28 sk. Geijer (1799) i MoB 7: 2. Hämta mat. Lindfors (1815). Middag i Portionsvis till Hämtning .. kan erhållas för facilt pris. LdVBl. 1846, nr 5, s. 4.
d) i sht jur. i fråga om gm offentlig myndighets försorg värkställd fortskaffning av ngn till inställelse i tjänstgöring o. d. l. inför rätta, om så erfordras, med användande av fysiskt våld. Uteblifven beväringsskyldigs hemtning till mönstring. SFS 1861, nr 9, s. 8. Svaranden skall till ett påföljande ting hemtas. 1NJA 1876, s. 153. SFS 1925, s. 1227.
e) om renhållningsvärk l. renhållningskarl: avhämta (o. bortföra) (latrin, köksavfall, sopor o. d.); särsk. (vard.) abs., om värkställandet av dylikt arbete. Klint (1906). Vi ä här å skulle hämta. Östergren (1928).
2) [specialanv. av 1] (†) plocka l. insamla (ax som ligga kvar efter den egentliga skörden, nötter, bönor l. ärter, bär o. andra frukter, blommor o. d.); ofta, utom i fråga om axplockning, övergående i bet.: skörda; äv. abs.; icke alltid tydligt skilt från 1. Lät migh gå vth på åkren, och hemta ax. Rut 2: 2 (Bib. 1541; Bib. 1917: plocka). Then som ålden, bökenötter och haslenötter olofwandes hempter. Lagförsl. 371 (c. 1606). Bönor när de hämtas, böra de icke strykas af med handen, utan skiäras nätt med en knif. Serenius EngÅkerm. 211 (1727). Då örten (dvs. myskmadran) är nyss hämtad, har den ingen särdeles lukt. Fischerström 1: 242 (1779). Cavallin (1875). — bildl.: taga upp, samla upp (rösterna vid val); skörda (frukten av sin värksamhet). (De förordnade) twå som skulle hempta rösterner (vid ärkebiskopsvalet). Svart G1 163 (1561). RARP 2: 87 (1634). Hämta fruckten af sitt arbete. Sahlstedt (1773).
3) (i sht i skriftspr.; se dock a) i utvidgad anv., i sht med abstrakt obj.: taga l. förskaffa sig (ngt ngnstädes); draga (lärdom, nytta, vinst o. d. av ngt); inhämta (råd, besked, upplysning l. kunskap om ngt o. d.); förvärva (kunskaper, erfarenhet); övertaga l. ”låna” (en idé o. d. från ngn l. ngt); ofta övergående i bet.: få, erhålla, bekomma; vanl. med prep. från, ur l. av l. rumsadv. Job 36: 3 (Bib. 1541). God näfwer- eller Löfskog, hwaraf stor nytta kan hämtas. LandtmFörordn. 61 (1696). 2 Ryska Officerare .. (hade) warit utskickade att hämpta kunskap om den Swenska Armeen. KKD 8: 214 (1706). Oden rider till Mimers brunn för att hemta råd. Fryxell Ber. 1: 6 (1823). Då .. (fångcellerna) blott äro påräknade för natten, hämta de sitt ljus endast genom ett på dörren anbragdt .. fönster. Oscar I Straff 62 (1840). När hoppet hämtar sin näring af tron. Rundgren Minn. 3: 5 (1856, 1888). Öknamnen och smeknamnen, som .. äro hämtade från något kroppslyte. Lysander RomLittH 234 (1858). Hildebrand Statsförf. 650 (1896). Hans skrifter vimla av exempel hämtade ur erfarenheten. NordT 1929, s. 182. — särsk.
a) (i sht vard.) i uttr. här, där är (äv. står) l. här osv. har man mycket, åtskilligt, ingenting o. d. att (förr äv. till att) hämta, dvs. att vinna l. tillgodogöra sig, att inhämta l. lära. Thär står icke mykith till ath hempte. G1R 28: 336 (1558). Sjelfva Victor Hugo skulle här (dvs. i vissa av Almqvists romaner) ha åtskilligt att hemta! Sturzen-Becker 1: 101 (1845, 1861).
b) (†) skaffa sig l. få l. erhålla besked l. upplysning l. kunskap om (ngt ur bok, skriftlig l. muntlig redogörelse o. d.); taga l. få reda på (ngt); inhämta. Schroderus Os. III. 2: 264 (1635: ifrån). Ofta sagde Kyrcko Räkningar, .. hvaraf .. kan hämtas, i hvad stälning Kyrckans Cassa står. VDAkt. 1793, nr 47. (Napoleon vill) at Fransmannen skal i deras (dvs. romarnas) Språk hemta deras bedrifter, deras ord, deras tankar, deras maxime. VexiöBl. 1812, nr 22, s. 3.
c) (†) leta fram; utvinna. Läke-Krydder giffwer Gudh Osz åhrligen på Fältet, och om man theras Extracter och Wattn rett wiste hämpta och bruka, skulle man mycket spara, som vthgiffwes för främmande specier .. til medicin. Risingh LandB 52 (1671). Ehwad man för skiähl hämpta må, så måste doch alle thesse vppå the Christne öfwade förfölielser för ett orättmätigt Tyrannij .. räknade blifwa. Brask Pufendorf Hist. 388 (1680).
4) i uttr. hämta andan, (frisk) luft, kraft, mod o. d.
a) i uttr. hämta andan, äv. (föga br.) hämta efter andan, göra en inandning (i sht en lång l. djup dylik, då man är andtruten l. hållit andan); äv. oeg. o. bildl., liktydigt med: andas ut, pusta ut, unna sig en smula vila. Preutz Kempis 321 (1675; bildl.). Herden, utmed källan sträckt, / Långsamt efter andan hämtar. Wallin Vitt. 2: 246 (c. 1806). Ett fel, som nästan hvarje sångare, innan han derpå göres uppmärksam, begår, är det att han hämtar andan för ofta. Mankell Lb. 96 (1835). Jag trodde knappt, att man i detta högt pulserande affärslif gaf sig ro att hemta andan ens på söndagen. Ödman VårD 2: 82 (1888). Gertrud hämtade tungt efter andan. Lagerlöf Jerus. 2: 160 (1902).
b) i uttr. hämta luft l. (oftast) frisk luft, gm en promenad l. vistelse i det fria skaffa sig frisk luft i lungorna; äv. hämta svalka o. d., förskaffa sig svalka osv. Lind (1749). Om Ers Nåd ej behöfde mig, så skulle jag hämta litet frisk luft. Pilgren FigBröll. 138 (1785). Här skall du hämta i skuggan / Svalka. Adlerbeth Buc. 12 (1807). Molin FrÅdal 136 (c. 1895).
c) i uttr. hämta kraft(er) l. styrka, samla kraft(er) l. styrka (till ngt); hämta mod, taga mod till sig, fatta mod. Hämta nya krafter. Swedberg Ungd. 6 (1709). Om vi på detta heliga rum .. hämtat styrka att med trohet och flit fullborda Herrans verk. Hagberg Pred. 2: 39 (1815). Gån nu till hvila en hvar, att i sömnens förnyande armar / Hämta till striderna kraft. Stagnelius (SVS) 3: 69 (1817). Han .. hämtade omsider mod och klev .. fram. Hallström Händ. 224 (1927).
d) (†) i uttr. hämta sina sinnen l. sin besinning, (åter) komma till besinning. Dalin Hist. III. 1: 1 (1761). Den sluge Juden hade snart hemtat all sin besinning. Mellin Nov. 1: 63 (1838, 1865).
5) refl.: taga igen sig; återvinna hälsan (efter en sjukdom); återfå krafterna (efter utståndna mödor o. strapatser); åter komma till sans l. medvetande (efter en svimning o. d.); återvinna själslig jämvikt (efter en sinnesskakning o. d.), återkomma till sig själv, bli sig själv l. komma i jämvikt igen; äv.: repa sig l. komma sig upp igen (ur ekonomiskt trångmål o. d.); förr äv. ngn gg om skada l. förlust: repareras, övervinnas o. d. Min broder ähr och väl nogon skada skedt uthi Wolmars gebijt, doch kann dett väl snart hempta sigh igen. OxBr. 3: 152 (1628). Inspectorn får ge dem et års anstånd med halfva Arrende-Summan: det stackars Folket behöfver at få hämta sig. Björn FörfYngl. 1 (1792). När .. mina sinnen litet få hämta sig. MoB 2: 226 (1806). Landet (behövde) en lång fredstid för att hemta sig efter det svåra nederlaget. Odhner Lb. 62 (1869). Af ångst den stolta domnat. / Hon snart sig hemtar / Till sansen åter. Wennerberg 3: 14 (1883). Ehuru han efter hvarje sådant (sjukdoms-)anfall snart åter någorlunda hemtade sig, öfvervunnos deras verkningar icke fullkomligt. Söderwall i 3SAH 7: 52 (1892). Pojken kunde inte hämta sig från sin förvåning. Lagerlöf Holg. 1: 124 (1906).
6) [gm inflytande från finskan] (i Finl.) komma med l. hava med sig (ngt till ngn); bringa (ngn ngt); bära l. sätta l. lämna fram (ngt) (jfr Bergroth FinlSv. 210 f. (1917, 1928)). Jag hämtar (dvs. kommer o. lämnar tillbaka) boken i morgon. Kommer Mannen aff Torget heem, så sägher hon (dvs. hustrun): Hwad hämptar tu migh? Fosz 403 (1621; nt. orig.: Wat bryngstu my?). Läs hvad oss posten / Hemtade nyss. Runeberg 1: 325 (1841). (Vi tycka) inte .. om kött. Derför hemtade jag inte något kött på bordet. Hertzberg Päivärinta 3: 184 (1886). Hirn Hearn Exot. 173 (1901; bildl.).
1) till 1: avhämta, komma och hämta (ngt l. ngn). Ekeblad Bref 1: 233 (1653). Han skulle .. säja oss til ett par dagar förut, innan han ville hämta oss af. Dahlberg Lefn. 49 (c. 1755; uppl. 1911). Heinrich (1814; med hänv. till afhämta).
2) till 2: plocka av, skörda. Et slags stora breda Bönor, som .. hemtas af medan de växa. Serenius EngÅkerm. 209 (1727). —
1) till 1: taga l. föra bort (ngt l. ngn). Münchenberg Scriver Får. 22 (1725). En annan (lakej) / Hämtade bort hvad ännu låg qvar (på bordet) onyttigt och ansågs / Stöta de budnas belefvade smak. Adlerbeth HorSat. 89 (1814).
2) till 2: plocka bort. IErici Colerus 2: 81 (c. 1645). Han hadhe warit .. i min Trägårdh och hemptadhe bort mina ärtor. VDAkt. 1689, nr 211. —
2) [efter t. nachholen] eg.: taga igen (ngt försummat); tilläggsvis meddela, tillägga. Jag måste nu hämta efter några äldre Stats-Nyheter, som jag ej fåt tid eller rum med i föregående månaderna. SvMerc. 1: 563 (1756). —
HÄMTA FRAM10 4. till 1: taga l. föra l. forsla fram; äv. oeg. o. bildl. (jfr HÄMTA 3). Han skulle hemta fram Mose Laghbook. Neh. 8: 1 (Bib. 1541). Rundgren i 3SAH 2: 96 (1887; bildl.) Vad betyder det, om vi aldrig lyckas hämta fram den stora världssångens exakta mening? Hallström LevDikt 368 (1914). jfr FRAMHÄMTA. —
1) (numera föga br., ålderdomligt l. bygdemålsfärgat) till 1: hämta tillbaka; skaffa tillbaka. Hennes man .. foor effter henne på thet han skulle .. hemta henne igen til sigh. Dom. 19: 3 (Bib. 1541; Bib. 1917: föra henne tillbaka). Ängslas och söria hämptar icke igen, thet som borttappat är. Fosz 115 (1621).
2) [efter t. nachholen] (†) taga igen, reparera (försummelse, skada o. d.), skaffa sig ersättning för (liden förlust o. d.). Schroderus Liv. 216 (1626). De (hoppas) dåch upå främmande orter att hämpta deras skada igen, så frampt de måge hava fritt att skepa utt. OxBr. 6: 49 (1629). Preutz Kempis 69 (1675).
3) [efter t. wiederholen] (†) upprepa. Så at han tree eller fyra gonger hemtar jgen samma ordhen. OPetri 1Post. 53 a (1528).
4) (mindre br.) refl., till 5: hämta sig, hämta krafter o. d. För att tvingas att hämta igen sig en smula. Almqvist Comfort 323 (1913).
HÄMTA IHOP10 04, äv. TILLHOPA040 l. 032. (numera föga br.) till 1 o. 2: samla ihop, plocka ihop. Hemter til hoopa stycken som öffuerbleffuen äro. Joh. 6: 12 (NT 1526; Bib. 1917: Samlen tillhopa). Jag hämte ax ihop, så mycket jag hannt bära. Kolmodin QvSp. 1: 333 (1732). Auerbach (1909). —
1) till 1. Hämta in ved, vatten. G1R 26: 743 (1556). Jag (skall) i morgon resa på landet at hemta in min hustru. Envallsson Niugg 59 (1784). Hedenstierna Svenssons 26 (1903).
2) (†) till 2: insamla. Israels Barn gingo uthi Öknene och hämptade in Mann. Ekman Siönödzl. 72 (1680).
3) (föga br.) till 3. Ehr befallning .. jag intet Hemtad’ inn. ÖB 104 (c. 1712). De (vägar) på hvilka rikedomen skulle hämtas in. Quennerstedt Tal 1902, s. 13.
4) [efter t. einholen] (†) upphinna (ngn l. ngt). De Svenske satte segel til ..; Men kunde intet hämta Fienden in, efter han hade 2—3 mils skiljefång förut. Nordberg C12 2: 245 (1740). Sturzen-Becker 6: 80 (1868).
5) (i Finl.) till 6: komma in med (ngt), taga l. skicka in (ngt). Runeberg ESkr. 2: 46 (c. 1850). Huru kan man hämta in en sådan här (krage)? Numers Dram. 1: 9 (1892). —
HÄMTA NED10 4 l. NER4, förr äv. NEDER. till 1; äv. oeg. o. bildl. Konung Salomo sende bort och lät hemta honom (dvs. Adonia) nedher jfrå Altaret. 1Kon. 1: 53 (Bib. 1541). Det adertonde århundradets s. k. upplysning, hvilken med den gladaste oförsynthet hemtade ned inom sin synkrets det högsta och det heligaste. Nyblæus Forskn. 2: 295 (1881). jfr NEDHÄMTA. —
HÄMTA SAMMAN10 32 l. 40, l. TILLSAMMAN(S)040 l. 032. (föga br.) till 1: samla ihop l. tillhopa. Såsom nw ogräszit hemptes samman och brennes vpp. Mat. 13: 40 (NT 1526). Linc. (1640). särsk. (†): samla (spridda l. förströdda individer o. d.) till en enhet; äv. refl. Ionathas hemte folcket tilsamman igen, och fattadhe Regementet. 1Mack. 14: 30 (Bib. 1541). Sedan the som förskingrade hade warit, hämtade sigh tilsamman, måste the Swenske gifwa flychten. Widekindi KrijgH 426 (1671). jfr SAMMANHÄMTA. —
HÄMTA TILLBAKA10 040, äv. 032.
1) till 1. Att hempta Domproesten tilbaka igen. Svart G1 142 (1561). Weste (1807; med hänv. till återhemta). (†) oeg.: taga tillbaka, återkalla. Ord äre inga Qwarnesteenar, the kunna fulle hämptas tillbaka. Grubb 13 (1665).
2) [efter t. wiederholen] (†) upprepa, repetera, rekapitulera. På ded the motte see, at Hans Kongl. Maij:t icke uthan vichtige skähl drager dher til betänkiande, så moste man hempta tilbakars hvad tilförende vore passerat. RARP 9: 171 (1664). Lundberg Paulson Erasmus 133 (1728).
3) (i Finl.) till 6: föra l. lämna tillbaka, återlämna, komma tillbaka med (ngt l. ngn). Topelius Planet. 1: 39 (1889). Hatten och pipen (till brännvinspannan) tog fiskaln i beslag i går. — Han måste hämta dem tillbaka. Bengts Vargt. 22 (1915). —
1) till 1; äv. allmännare: taga upp (ngt, äv. ngn); äv.: samla upp (vätska i ett kärl). The Philisteer haffua fördt igen Herrans Arck, kommer hijt nedher och hemter honom vp til idher. 1Sam. 6: 21 (Bib. 1541). Om du hemtade mej upp från krogen en butelj öl, så vore du bra hederlig. Blanche Våln. 145 (1847). Grafström Kond. 103 (1892). (mindre br.) De hämtades up uti Skieppet. Ehrenadler Tel. 286 (1723).
2) (numera knappast br.; jfr dock b) till 2: taga l. plocka upp o. samla ihop (ngt). Hemter först ogräszit vpp, och binder thet tillhopa j knippor. Mat. 13: 30 (NT 1526). Hempter vp stenar. 1Mos. 31: 46 (Bib. 1541; Bib. 1917: Samlen tillhopa). jfr (†): Siwtiyo Konungar medh aff huggna tummar aff theras hender och fötter hemtadhe vp vnder mitt bord. Dom. 1: 7 (Bib. 1541; Bib. 1917: hämtade upp smulorna). särsk.
a) (†) abs.: plocka ax. Hon .. hemtadhe vp effter them som skåro på åkrenom. Rut 2: 3 (Bib. 1541; Bib. 1917: plockade .. ax).
b) (bygdemålsfärgat, i vissa trakter) taga upp (säd efter den som hugger); ”ta upp”. Korn går långsammare (än råg) att hempta op. Rålamb 13: 51 (1690). Skära och hemta upp. Strindberg SvÖ 1: 6 (1883).
HÄMTA UT10 4.
1) till 1. Nordforss (1805). jfr (†): (När noten) wort full, drogho the henne till landhit, .. och hemte vth the godha (fiskarna) j theres käril. Mat. 13: 48 (NT 1526).
2) (†) till 3: inhämta (en lärdom o. d.). Åhörarna (kunna icke) .. aff långa uthlägningar hämpta uth .. nogra Lärdomar sig til upbyggelse. Ekman Siönödzl. 410 (1680). —
HÄMTA ÅTER10 40. (numera bl. ngn gg arkaiserande) till 1: hämta tillbaka. Rymmer landbo bort inom stemnotid, och finner jordägaren honom på vägen, tå han afviker; hafve våld hemta honom åter. JB 16: 7 (Lag 1734). Sahlstedt (1773). jfr ÅTERHÄMTA.
(1 d) -PÅFÖLJD~20 l. ~02. jur. i sht i uttr. vid hämtningspåföljd; jfr -ÄVENTYR. Lundell (1893). Svarandena hafva att vid hemtningspåföljd iakttaga inställelse. SDS 1894, nr 313, s. 2. —
-STÄLLE. särsk.
a) till 1 b. SFS 1911, nr 63, s. 7. Skjuts, som skall tillhandahållas vid särskilt hämtningsställe. Därs. 1917, s. 1227.
b) till 1 c. Vi ha ej fåt något tjenligt hämtnings-ställe och gå derföre på spisnings hos Bergmanskan. LGTegnér (1799) hos Wrangel TegnKärlekss. 128. —
(1 d) -ÄVENTYR~102, äv. ~200. jur. risk att, vid utebliven inställelse, bliva hämtad; i sht i uttr. vid hämtningsäventyr; jfr -PÅFÖLJD. Blanche Våln. 47 (1847). Den värnpligtige är till inskrifnings undergående underkastad hemtningsäfventyr. BtRiksdP 1901, I. 1: nr 3, s. 36.
Spalt H 1972 band 12, 1932