Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HÄRA hä3ra2 l. -hæ3-, r. l. f.; best. -an.
Ordformer
(hera 1921—1927. hära 1729—1916)
Etymologi
[sv. dial. hära, hera, motsv. nor. dial. here; antingen (liksom nor. dial. hæra, hårduk, hårmatta, nyisl. hæra, duk av hästhår o. d.) avledn. till hār (se HÅR) o. bildat med tanke på ifrågavarande växts borstliknande, tätt sittande blad, l. motsv. isl. hæra, nor. dial. hæra, gråhet, grått hår (jfr HERRE), o. bildat med tanke på växtens kvarsittande, gråa fjolårsstrån, som komma den att erinra om gråsprängt skägg. — Jfr vidare IReichborn-Kjennerud i ArkNF 48: 108 ff. (1932)]
(i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) gräset Nardus stricta Lin., borstgräs, ängsborst, getskägg, stagg; förr äv. om gräset Festuca ovina Lin., fårsvingel. PArtedi (1729) hos Lönnberg Artedi 43. Fårgräset eller Häran. Linné Vg. 115 (1747). Modin GTåsjö 113 (1916). Väring Vint. 15 (1927).

 

Spalt H 2071 band 12, 1932

Webbansvarig