| Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HÄRKOMMA, v.2 -er, -kom, -kommo, -kommit, -kommen. vbalsbst. -AN (se avledn.), -KOMST (se HÄRKOMST, sbst.2).
(†) härstamma (från ngn l. från ett ställe o. d.); härröra, härleda sig (från ngn l. ngt); härflyta (ur ngt); leda sitt ursprung l. upphov (från ngt), uppstå, uppkomma (ur ngt). Att dette .. echtenskap ähr aff Gudh, den alderhögste, härkommedt. AOxenstierna 1: 612 (1615). Dee synder, aff hvilke groff förargelse härkommer. RP 8: 22 (1640). At .. menniskian af en ganska lijten Fröömatk härkommer. Lindestolpe Fross. 1 (1717). Svenskarnes äldsta .. tåg ha gått i österväg; hvarifrån de ock sjelfva trodde sig härkomna. Geijer I. 8: 282 (1838). Schulthess (1885; med hänv. till härflyta, härstamma). — särsk.
a) om person: härstamma (från ngn l. en släkt, ett stånd, ett folk o. d.), vara född av (ngn). Rudbeckius Horn D 1 b (1618). Att saligh Bastian Bonadts barn ey vore af adelige stämna härkombne. OxBr. 8: 388 (1643). Som han aff wackra Föräldrar är herkommen. CollMedP 1683, s. 37. (Agardh o.) Ljungberg III. 2: 96 (1857). — särsk. i p. pr. substantiverat i pl.: (ngns) avkomlingar l. efterkommande. Wår .. salighe Herres Edle och Wälborne effter-aff- och härkommande. Wallius Bielke A 5 b (1623).
b) språkv. om språkform l. ord l. språkligt uttryck o. d.: komma (av l. från), härledas (av), deriveras (av); härstamma (från). The af latinen härkomne ord. Stiernhielm Vitt. 183 (c. 1650). Huru .. vissa Adverbia af Adjectivis härkomma. Sahlstedt SvGr. 80 (1769). Leopold (1824) i 2SAH 17: 90.
c) övergående i bet.: nedärvas; äv. bildl.; särsk. i p. pf. (ss. adj.): nedärvd, hävdvunnen, traditionell. Gamble lofflige herkomne Seduänier och bruchelse. G1R 1: 86 (1523). Effter som denne dheras egendom .. (var) merendehls effter Enkians Sahl: Föräldrar herkommen. BoupptSthm 26/9 1674. Sylvius Curtius 374 (1682).
Spalt H 2109 band 12, 1932