| Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HÄRLIG hæ3rlig2, äv. hær3lig2 (he`rrlig Weste; hä`rrligg, hä`rligg Dalin), adj. -are. adv. = (†, OxBr. 3: 135 (1627), Murenius AV 185 (1648), Stiernhielm Virt. 6 (1650, 1668)), -A (numera bl. vard. i bet. 2 c, Ordspr. 4: 9 (Bib. 1541), GbgMP 1918, nr 256, s. 9), -AN (†, Prytz G1 H 1 b (1621)), -EN (numera i sht arkaiserande l. i högre stil, AOxenstierna 1: 612 (1615), Nyström NKina 2: 311 (1914)), -IT (†, VarRerV 70 b (1579)), -T (Fosz 3 (1621) osv.).
1) (†; se dock a) som intar en hög o. ansedd ställning l. som vittnar om högt anseende, ära, rikedom o. d.; förnäm, förnämlig; ärad, berömd, upphöjd. Wij äre dårar för Christi skull, men j ären kloche j Christo, wij swake, j starke, j herlighe wij föraktadhe. 1Kor. 4: 10 (NT 1526; Bib. 1917: ärade). Konungens Häärhöffuitzman .. war en herligh man för sin herra och mykit achtat. 2Kon. 5: 1 (Bib. 1541; Bib. 1917: hade stort anseende hos sin herre). Een Christeligh Lijk Predikan, Hållen i Stockholms Stadzkyrckia .. vthi een härligh Församlingh af Adel och Oadel närwarelse. Rauman Ryning A 1 a (1610). Ju högre lågan (från likbålet) steg, ju härligare var den döde i Valhall. Fryxell Ber. 1: 10 (1823). — substantiverat. Bådhe härlige och almoghe. PErici Musæus 5: 255 b (1582). — särsk.
a) (i religiöst spr., numera bl. arkaiserande) om Gud l. Kristus o. deras egenskaper, värk o. d.: hög, majestätisk; särsk.: som har himmelsk glans o. skönhet. Wentandes thet helgha hoppet, och then stora gudz och wår frelsares Jesu Christi herligha oppenbarilse. Tit. 2: 13 (NT 1526; Bib. 1917: härlighets uppenbarelse). Herre min Gudh tu äst ganska herligh. Psalt. 104: 1 (Bib. 1541; Bib. 1917: hög och stor). Bortgöm tigh vthi iordenne för Herrans fruchtan, och för hans herligha Maiestet. Jes. 2: 10 (Bib. 1541; Bib. 1917: höga majestät). Hur gladlig skal jag tå, / Inför titt Ansicht stå, / Vti en härlig skrud. Swedberg Ps. 1694, 432: 6; jfr Ps. 1819, 440: 6. — särsk. (i bibliskt spr., †) i uttr. göra härlig, göra upphöjd o. ärad; särsk.: förhärliga, härliggöra (se d. o. 1). Them som han haffuer giordt retferdugha, them haffuer han och giordt härligha. Rom. 8: 30 (NT 1526; Bib. 1917: förhärligar). Han skal göra sijn Lagh herligh och stoor. Jes. 42: 21 (Bib. 1541; Bib. 1917: låta sin lag komma till makt och ära). Schroderus Os. 1: 705 (1635; möjl. ssg).
b) präktig, (stor)ståtlig, kostlig. Sedan nu H. Kongl. M.tt hade vthi någre dagar behållit them hoos sigh, härligen och wäl tracterat. G1R 1: 22 (1521). (Lat.) Nuptiæ solennes, (sv.) Herligt bryllop. VarRerV 41 b (1579). (Sten Stures son blev) Här i Vbsala lagd på bår, / Och wardt herlighan begraffuen. Prytz G1 H 1 b (1621). Allt gick härliga och öfverflödeliga till (på maskeraden). MoB 2: 22 (1791). Lindfors (1815).
2) som är (alldeles) utmärkt i sitt slag, ypperlig, i hög grad (o. på ett hänförande sätt) förträfflig, utomordentlig; stundom: ljuvlig; numera alltid användt med känslobetoning (jfr a); stundom (ngt vard.) användt med känslobetonad överdrift, t. ex.: Det vore en härlig sak, om du kunde tiga; det vore härligt, om vi fick åka andra klass. Härligt väder i dag! En härlig utsikt. Ett härligt rägn, rägn som (kommer lägligt o.) är välgörande. En härlig seger. Årets härligaste tid. Alt folket glädde sigh vthaff the herligha gerninga som giordhes aff honom. Luk. 13: 17 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Gott arbete giffuer herligh löön. Vish. 3: 15 (Bib. 1541; Apokr. 1921: härlig frukt). En siuker Morgon giör en härlig Middags Qwäll. Frese VerldslD 1 (1715, 1726). Ty detta är det herrliga hos menskan / att hon kan fatta tingens inre väsen. Tegnér (WB) 3: 91 (1820). Bekänn, att fiol ändå är ett härligt instrument! Almqvist DrJ 312 (1834). O, Värmeland, du sköna, du härliga land. AFryxell (c. 1845) hos Afzelius Folksh. 100. Ett herrligt lif de lefvat dock, en herrlig död de fått. Runeberg 5: 5 (1860). Köln .. berömd .. för sin härliga domkyrka. Roth 1Geogr. 60 (1877). Borden framför dem dignade under allt slags härlig mat. Lagerlöf Troll 2: 110 (1921). — jfr JUBEL-, SJÄLV-HÄRLIG m. fl. — särsk.
a) (†) användt utan känslobetoning. I Nordingrerådh är Biscopsstolen .. härliga giord som i Vendela. Bureus Suml. 45 (c. 1600; rättat efter hskr.). (Vi hava) thet Södre Handels Compagniet medh härlige och skiöne Privilegier benådet. Stiernman Com. 1: 958 (1628). Biskop Marutha i Mesopotamien .. war .. såsom en herligh Lärare kallat til åtskillige Möten. Schroderus Os. 1: 620 (1635). Diodorus vederlägger likväl denna meningen (om Nilens källa) på ett mycket härligt sätt. Lagerbring HistLit. 122 (1748). Tuneld Geogr. 550 (1762).
b) ss. adverbiell bestämning till adj. som i o. för sig icke utsäger ngt fördelaktigt: på ett (så) angenämt sätt; ljuvligt. När man stiger upp, är man så herrligt trött. Hallström VilsnF 146 (1894).
c) (vard.) i uttr. (göra ngt) så (att) det står härliga till (med ngt) o. d., så det är en lust åt det; så det står trevligt till (med ngt); äv. ironiskt (jfr e). ZTopelius (1834) hos Vasenius Top. 2: 245. Värpte gjorde de (dvs. hönorna) så att det stod härrliga till. Bondeson Glimm. 18 (1892). Vi komma att tjufsälja ransonerade varor, så det står härliga till. GbgMP 1918, nr 256, s. 9.
d) (vard.) om ngn l. ngt som är uppfriskande rolig(t) l. väcker allmänt löje l. bifall, ”överdådig”, ”dyrbar”, ”kostlig”. Tavaststjerna Inföd. 142 (1887). Det är ju tydligt att hon skall passa utmärkt och vara mycket härlig som den manhaftiga, förälskade storhärtiginnan. GHT 1895, nr 249, s. 3 (om en skådespelerska). Jag erinrar mig särskildt en serie (dalmålningar), som omfattade profeten Jonas’ historia, ogement härligt framstäld. Därs. 1898, nr 233 B, s. 2.
e) (vard.) i ironisk anv.; ofta liktydigt med: dråplig, ”kostlig”, ”dyrbar”; jfr äv. c. Block Progn. 39 (1708). Härliga Commissionairer, som bjuda öfver hvarandra, träta och slåss. Posten 1769, s. 726. Kongl. Bibliotheket härstädes (dvs. i Sthm) är, såsom de fleste våre Bibliotheker, i den herrligaste oordning. Porthan BrefCalonius 1: 4 (1791). Det är just härligt, det här. Björkman (1889). Du ä mej just en härli(g) figur! Östergren (1928). jfr (†): At han (dvs. girigbuken) så herliga, för sin barn och ärfwingar skul, at the måtte öfwerflödigt nogh hafwa, är faren til Diefwulen. Fosz 573 (1621; nt.: herlick).
1) (i religiöst spr.) till 1 a slutet: göra (ngn l. ngt) himmelsk(t) till sitt väsen, förhärliga, förklara. (Guds) Namns herlig giörande. Lagerström Bunyan 2: 91 (1727). I himlen själen härliggörs. Ps. 1819, 130: 7. Kroppen skall uppväckas för att bli en härliggjord boning för den härliggjorda anden. Billing Betr. 214 (1906).
2) (i poesi, †) till 2: göra så att ngn l. ngt blir härlig(t). I den (dvs. floden) en bild af solens anlet låg / .. Och herrliggjorde flodens stilla tåg. Hedborn Minne 120 (1835).
Avledn.: härliggörelse, r. l. f. (i religiöst spr.) vbalsbst. till -GÖRA 1; särsk. teol. (i sht i äldre efterreformatorisk teologi) om det sista momentet i ”nådens ordning” ss. beteckning för den Guds nådeshandling varigm en avliden människa göres delaktig av den himmelska saligheten. Serenius (1734; under glorification). Nohrborg 75 (c. 1765). Schartau UtkPred. 68 (1820). Ahnfelt o. Bergqvist 141 (1895). —
Spalt H 2114 band 12, 1932