Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HÄSA hä3sa2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
(förr) jäg. nedbringa en livlig rapphönshunds språnglust gm att linda ullgarn i flera varv omkring hundens ena bakben tätt ovanför hasleden. Rabbén Miercke 45 (1831). Dens. MierckK 44 (1856: hösa; uppl. 1883: häsa).
Spalt H 2147 band 12, 1932