| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
IDEALISERA i1deal1ise4ra l. id1-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr IDEALISATION.
1) filos. uppfatta l. framställa (ngt materiellt l. sinnevärlden tillhörande) ss. idé l. tanketing l. ss. tillhörande tanken l. åskådningen. Hume hade visserligen rätt .. at i sit system idealisera Tid och Rum, och göra dem til blott logiska förhållanden. Höijer 1: 114 (1797). Att idealisera (= till Tanke förvandla) det Reella. Trana Psych. 2: 135 (1847). Ribbing Anthr. 14 (1861).
2) (föga br.) filos. refl., för att beteckna att ngt ”realiserar sin idé”, i värkligheten utvecklar sig till o. blir vad det efter sitt begrepp är o. bör vara. Jag ville .. säga huru hemmet under de alldagligaste .. omständigheter kan idealisera sig, (uppstiga till sitt begrepp). Bremer Brev 2: 78 (1840).
3) estet. i konst l. diktning framställa (en person, ett föremål, en företeelse l. händelse o. d.) i ideell gestaltning ss. fullkomligare l. skönare o. d. än vad förhållandet är i värkligheten. CAEhrensvärd Brev 2: 97 (1796). En idealiserad framställning är en sådan, som gifver oss en öfver naturverkligheten upphöjd, till uttrycket förädlad, förstärkt och förskönad bild af lifvet. Ljunggren SmSkr. 2: 123 (1879). Där finns ett utomordentligt sinne för det karaktäristiska i de alls icke idealiserade kvinnohuvudena (av den franske skulptören P. Cornet). SvD(A) 1930, nr 239, s. 17.
4) i tankarna (l. minnet) föreställa sig (ngn l. ngt) ss. (nära nog) fullkomlig(t) l. långt bättre än han (det osv.) är (resp. var); se (ngn l. ngt) i en idealisk l. förskönande dager; betrakta (ngn l. ngt) ss. ett ideal l. en mönsterbild; stundom med klandrande bibegrepp av att den som ”idealiserar” saknar tillräckligt värklighetssinne, har svårt för att se personer, saker o. förhållanden sådana de i värkligheten äro med deras brister o. ofullkomligheter; äv. abs. Föräldrarna .. idealisera (merendels) sina barn. Polyfem V. 35: 3 (1812). Ett af dina fel är att vilja idealisera hela lifvet. Carlén Köpm. 1: 99 (1860). Turgenev betraktade Ryssland på afstånd och idealiserade omedvetet med konstnärens syn på tingen. Jensen Tsard. 138 (1905). Barndomen står .. för honom i ett idealiseradt skimmer, som en tid af ogrumlad oskuldsfull njutning. FBöök i 2Saml. 33: 97 (1912).
Spalt I 71 band 12, 1933