| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
IDEALISTISK i1dealis4tisk l. id1-, adj.; adv. -T.
1) motsv. IDEALISM 1 o. IDEALIST 1, om filosof l. filosofisk åsikt l. riktning l. filosofiskt system. Höijer 2: 156 (1799). (Cartesius) skilde först bestämdt den andeliga och kroppsliga verlden åt, och har derigenom gjort uppslaget till de båda riktningar, som genomgå den moderna filosofien, nemligen den idealistiska och den materialistiska. Geijer I. 1: 349 (1845). Idealistiska kallar man de filosofiska åsigter, enligt hvilka allt egentligt varande är af ideel eller andlig natur. Claëson 2: 190 (c. 1859). ANilsson (1913) hos Tegnér FilosEstetSkr. 133.
2) estet. motsv. IDEALISM 2 o. IDEALIST 2. Den idealistiska principen (i konsten). SvLitTidn. 1820, sp. 824.
3) motsv. IDEALISM 3 o. IDEALIST 3. En man av idealistisk läggning. En hetsig, för högt flygande phantasie, som .. försätter oss i en idealistisk verld, kan i den verkliga verlden göra oss .. olyckliga. Rademine Knigge 3: 90 (1804). En skald med Björnsons eldiga, positiva, idealistiska skaplynne. Verd. 1884, s. 243. Under vår ungdomstid härskade ännu en ljus och glad lifsåskådning, en idealistisk syn på tillvaron. PedT 1903, s. 49.
Spalt I 74 band 12, 1933