| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
IDKNAD, m.; äv. IDKNA, m. l. f.?
1) arbete; göromål, sysselsättning; jfr IDKA 1. Annerstedt UUH Bih. 1: 188 (i handl. fr. 1622). Substituter (dvs. vikarier) .. som med sin wäl mente iidknat ju till thz högsta sig beflijtat i sitt embete. VDAkt. 1683, nr 174; jfr 2.
2) flit; jfr IDKA 1. Lärdom af idkna; men Wijsdomen aflas i Lärdom. Stiernhielm Herc. 418 (1658, 1668). Dens. Vt. (1658, 1668).
3) förhållande(t) att ngn utövar ngn klandervärd värksamhet; jfr IDKA 1 e. The som .. slå sitt Sinne på sådan Girigheets Idknat. Schroderus Os. 1: 835 (1635).
Spalt I 95 band 12, 1933