Publicerad 1933   Lämna synpunkter
IDKNA, v. -ade. vbalsbst. -AN (se avledn.); jfr IDKNAD.
Ordformer
(idkn- 1604—1712. idtkn- 1636)
Etymologi
[fsv. idhkna, bemöda sig, sträva, till fsv. idhkin (se IDKEN)]
(†)
1) utöva, idka (se d. o. 2). Wardt .. förbudit att ingen Handtwärcksman annor borgerligh näringh brede widh sitt Embete idtknar. BtÅboH I. 8: 109 (1636).
2) öva, inöva; anträffat bl. i p. pf. ss. adj.: övad, inövad. När en Herre och Förste vthi alle thesse .. Konster är idknad, öfwad och exerceret, så må han wäl begifwe sigh til Politicam. Skytte Und. C 2 b (1604).
3) fortsätta; jfr IDKA 8. Spegel (1712).
Avledn.: IDKNAN, f. (†) till 1: utövande. Annerstedt UUH Bih. 1: 196 (i handl. fr. 1622).

 

Spalt I 95 band 12, 1933

Webbansvarig