| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
IDKEN id3ken2, stundom it3ken2, ngn gg i3dken2, adj. -ket; -kne, -kna. adv. -KET; förr äv. IDK, adj.
1) ivrig, nitisk; omsorgsfull, noggrann; flitig, trägen; om sak: som vittnar om omsorgsfullhet l. noggrannhet; numera bl. (bygdemålsfärgat, föga br.) i fråga om flit l. trägenhet i arbete; jfr IDKELIG 1, IDKESAM 1, IDOG 1 o. 2. Johansson Noraskog 3: 183 (cit. fr. 1587). The Grekiske Förstar (hava) warit snelle til rådz, och snare och idkne i gerningarna. AAAngermannus VtlDan. 338 (1592). Blef han då efter noga och idken ransakning .. dömd. HSH 12: 195 (1599). Girs J3 61 (1627). Idken winner, och icke sticken. Grubb 378 (1665). Inte häller var han nu så idken i arbetet som förr. Landsm. VII. 10: 9 (1892). jfr: (Lat.) Valdé, admodum, vehementer, (sv.) Ganska ijdkit, hefftigt. VarRerV 68 b (1579). — särsk.
a) (†) i förb. med prep. efter, övergående i bet.: som fikar l. står efter (ngt), lysten l. fiken efter (ngt). Myket ogudachtigt och lättfärdigt sälskap blefve så idkne efter hvars mans äre och liflåt, at the gåfve sigh ingen ro hvarken natt eller dagh. RA I. 2: 321 (1569).
b) (†) i fråga om bön o. d.: enträgen (jfr 2); jfr IDKELIG 1 slutet, IDKESAM 1 slutet, IDOG 1 slutet. Efter theres underdånige ödhmiuke och idkne bön blef bevilliget (osv.). RA I. 3: 94 (1593). BtÅboH I. 4: 42 (1628).
2) (†) ständig, idelig; jfr IDKELIG 2. VocLib. adj. (c. 1580). RA I. 3: 108 (1593). Den idke och alltid närvarande trogne Hoftjänst, deras Maj:ter .. jag .. bevist hafver. NSvBibl. 2: 410 (1599). Ekeblad Bref 1: 240 (1653; rättat efter hskr.).
Spalt I 93 band 12, 1933