Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
IDKELIG id3kelig2, stundom it3ke-, ngn gg i3dke-, adj. -are (Phrygius HimLif. A 4 a (1615: -aste, superl. best.), VDAkt. 1781, nr 48; gradf. numera knappast br.). adv. = (†, Carl IX Cal. 85 (1593), Hagberg Shaksp. 9: 275 (1850)), -A (†, G1R 2: 97 (1525), Schultze Ordb. 2064 (c. 1755)), -EN (OPetri MenFall F 8 a (1526) osv.).
1) (†) ivrig, nitisk; omsorgsfull, noggrann; flitig, trägen; om sak: som vittnar om omsorgsfullhet o. noggrannhet; jfr IDKEN 1, IDKESAM 1, IDOG 1 o. 2. Hon (har) j alla godha gerningar .. idkeligh warit. 1Tim. 5: 10 (NT 1526). Een ijdkelig hand gör rikan. SalOrdspr. 10: 4 (1536). G1R 14: 138 (1542). Idkelige och brinnande Gudz ordz elskare. Balck Ridd. b 8 b (1599). Rättsinnige präster (må) härpå .. hafva en trogen och idkelig tillsyn, att (osv.). ARydelius (1738) i KyrkohÅ 1900, s. 241. Sahlstedt (1773). — särsk. i fråga om bön o. d.: enträgen (jfr 2); jfr IDKEN 1 b, IDKESAM 1 slutet, IDOG 1 slutet. Thet idkelige kraff .. om skuldherness vidherlægningh. G1R 4: 113 (1527). Bevekt af dess (dvs. Nausikaas) idkliga bön har en gud nu till henne / stigit från himmelen ned. Johansson HomOd. 6: 280 (1844).
2) ofta upprepad, ständig, idelig, oavbruten; ss. adv.: ständigt, ideligen, oavbrutet; jfr IDKEN 2, IDKESAM 2, IDOG 3; utom i Finl. (se Bergroth FinlSv. 42 (1916)) numera bl. (mindre br.) om ngt som ända till leda upprepas l. återkommer: ”evig”, ”evinnerlig”. Takkar iak eder för ijtkelega gode tidinge som j megh tiil biwde om norgis landt. G1R 1: 54 (1523). Thet inbundne haat, som så länge och idkeliga hafver varit emellan thesse bådha Rijken. LPetri Kr. 21 (1559). Du finner, att hela ditt inre idkeligen suckar efter .. att vara Guds barn. Rosenius FaderVår 24 (1858). Professor Menlös’ idkeliga bråk i och utom konsistorium. 1LundagKron. 70 (1918). Östergren (1928; angivet ss. mindre vanligt).
Spalt I 92 band 12, 1933