Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
IDRA, v., o. IDRAS, v. dep., anträffade bl. i inf.
(†)
1) dep., opers. med indir. personobj.: ångra (ngt). Det skall eder ångra, / Eder odådh skall eder ijdras. UHiärne Vitt. 90 (1665).
2) dep. o. akt.: känna ånger, ångra sig. Verelius 303 (1681). Så at Gud uti sin Hembd begynte idras. Spegel GW 116 (1685). Botin SvSpr. 105 (1777).
IDROG, adj. (-og 1564. -ug 1582) [fsv. idhrogher, ångrande, ångerfull] som känner ånger, ångerfull. Itt ijdrogt och troghet hierta. LPetri 1Sänd. A 2 a (1564). PErici Musæus 1: 209 a (1582).
Spalt I 97 band 12, 1933